Renovering fortsätter: April nästan maj

Ja och nu går det undan tack vare min fantastiska pappa. Jag säger bara: Waow, vilket ställe detta blir!!

På baksidan, ut mot köksträdgården står ett litet gulligt hus som varit tvättstuga. Det har gjutet golv och jag tror att vi kommer använda detta hus som verkstad, typ cykel, valla och snickarverkstad. Men jag tycker otroligt mycket om det som det är. Det luktar så gott och väggarna har den där turkosa färgen jag är så svag för. Just nu har de gamla fönstren blivit inställda där och den gamla diskbänken som vi kommer göra ett utekök av ( iframtida projekt)

I hörnet i tvättstugan står en gammal ljuvlig pump, en sådan där som varje trädgård drömmer om.

Jag har ingen aning om det går att installera den och använda den, kanske får jag ställa i den i framtida växthuset som en inredningsdetalj, men visst hade det varit roligt att få pumpa vatten ur den. Någon som vet? 

Och de gamla timrade uthusen har den där fantastiska tidiga falu rödfärg kallad ljusröd. Vår kakelmästare (som är byggvårdare) berättade att alla hus i Sverige var så där ljust röda till att starta med. Sedan gjordes Falu rödfärg färgfabrik om så blev falu rödfärg mörkare (nu finns båda färgerna att köpa) men jag gillar verkligen den här ljusare och jag tror att huset ska få denna färg. Nästan åt det orangea hållet. Och kan ni förstå att det säkert är nästan 100 år sedan det här målades, och det har stått ute i sol, regn, vind, snö storm och fortfarande är det så vackert. Det är häftigt.

Tänk vilket uthus.

och denna dörr till härbret. Absolut ljuvlig.

och Jögga sa tilll mig: Du visar bara fina renoveringsbilder där allt är tjusigt. Så Jögga, här är reality. Så här ser baksidan ut av en fullständig renovering av ett hus. Men som ni ser har vi fått in de nya fönstren på baksidan. Det och den fina utsikten är sådant man får fokusera på. Se målet. Arbeta sig igenom.

och så här ser verkligheten ut när man lagar en kakelugn. Det är ett snårigt geggigt arbete med rökgångar och lera. En kakelugn tar minst en vecka att fixa.

och här är mitt drömkök, mitt otroliga drömkök. Ni får bortse från bråte, verktyg och material. Det gör jag.

Jag nyper mig i armen. Mitt kök kommer ha allt det där jag vill att mitt kök ska ha. En vedeldad kökspis, en kakleugn, ett stort matsalsbord, en induktionshäll, en varmluftsugn, en köksö med vatten....och det bästa av allt: En balkongdörr ut till köksträdgården så man snabbt kan smita ut och hämta kryddor, potatis, tomater eller vad man nu har eller bara öppna dörren och gå ut och dricka morgonkaffe bland daggen. Ljuva ljuva kök.

och här ser ni de nya fönstren insatta. De ser nästan exakt likadana ut som de innan, skillnaden är att jag gjort en ballkongdörr. Men ser ni ljuset....och till höger ut genom fönstret ser ni den lilla tvättstugan vars interiör ni såg på bild 1.

och grovskiss av masters bedroom. Vi har brytit upp golvet för att dra strömmen där för köket som ligger under, men som ni ser är det stooort...och det har en tjusig kakelugn det också. Och kanske är det trist att jag inte tagit ner det vackra lampan under renoveringen men saken var att snickarna var tvungna till att ha belysning och jag vågade inte skruva ner den här (och riskera att få en rejäl stöt då den säkert suttit i över 50 år)

och det enda rummet i huset som nästan är komplett är min walk in closet. Det enda som saknas är listor i fönster och längst tak och golv. Och hyllor och hängare och sådant förstås. Men färgen blev verkligen bra tycker jag. Som en mild smällkaramell.

Jippie!!!

Finns inget som ett glassigt modemagasin

Vet ni vad, jag säckade ihop alldeles totalt. Luften gick ur mig fullständigt. Jag var så ledsen för det som hänt. Jag undrade så varför, för vi umgicks inte så mycket de sista åren, men han fanns alltid där. På FB, i min telefon, i spotify i form av sköna musiklistor. Ibland ett spontant besök när han reste igenom.

Kanske hade min sorg med det faktum att vi var nästa lika gamla, hade samma ideér. En slags identifikation.

Han var min förebild och han var min vän från en mycket viktig tid i mitt liv när jag formade mig själv. Vem jag är och vad jag tror på. Då jag var 17 till 19 år. Så när han nu försvann vart döden så påtaglig och livet så sårbart. Jag begriper det inte riktigt själv men jag har pratat mycket med en annan tjej som hade en liknande relation till honom och hon sa: ingen begriper varför jag är så ledsen. Kanske är det så, kanske begriper man bara sorg genom att uppleva den och kanske kan man bara begripa just den här sorgen för att den är så unik. Som varje sorg är.

Ikväll, då det hade passerat 3 dagar sedan jag fick nyheten kände jag att jag behövde något. Något som kunde göra mig lite lättjefullt glad. Viggo är förstås min solstråle men jag behövde något annat. Något enkelt. Något glamoröst, okrävande, ytligt...så jag köpte mig en Elle.

Det finns inget som ett glassigt modemagasin när man väl behöver just det där och just det här numret innehöll den vackraste modeplåtningen jag någonsin sett.  Om man var en sådan lyckost att man prenumererade hade man turen att få just det här unika omslaget som lätt skulle kunna få en ram runt sig i mitt hem. Fotograferad av Andreas Sjödin. Måste nog skaffa mig en prenumeration om de ska fortsätta med unika utgåvor på det där sättet.

Så, nu släpper jag den här sorgen litegrann. Nu går jag vidare. Nu vill jag resa till Sicilien och äta mat med min lilla familj. Men jag kommer behålla hans nummer i min telefonbok ett tag till. Kanske svarar han från himlen.

Vitsippan ute i backarna står

Idag var jag och Viggo ute och njöt av sol

och vitsippor

och fint besök som lärde Viggo käka äpple, russin och kakor.

Tack Elin med familj för en fin stund idag!

Livet är orättvist

Inatt blev världen en fattigare plats att vara på. 

Min vän Erik omkom i en lavinolycka i norska Breidalen.

Det var inte så att vi sågs ofta längre, men ändå var han en av de viktigaste personerna som funnits i mitt liv. En människa som verkligen satte avtryck.  Om jag var tvungen att placera de sju viktigaste personerna i mitt liv så skulle han vara en av dem. 

När jag fick nyheten kände jag: nej, inte Erik, ta vem som helst men inte Erik.

_____________________________

Jag sörjer denna gudomliga människa som berört jorden med sin närvaro. En snäll människa som alltid satte friheten och adrenalinet i främsta rummet. Som valde bort ett konventionellt liv med jobb och familj för friheten. En människa som tog tanken på allvar och gjorde verklighet av sin filosofi. En man som levde för utmaningen, skidorna och de stora bergen.

Vila i frid Erik. Det finns säkert mycket puder där du är nu.

Du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta.

Alla mina tankar går till din familj.

Bilden är gammal. Från 1997. Det är jag och Erik och Björn som är ute och paddlar i en översvämning.

Senare: 

Det var inte en lavin som tog Eriks liv. 

Ännu senare: 

Här är ett klipp där Erik inte syns så väl men hörs väldigt väl. Han pratar om prestation och om sina VM-guld. Han han har något på spåren där. Lyssna på en klok man.

Farewell winter

Igår sade jag adjö till vintern. Det var 20° varmt på dagen så jag hade klänning och bara ben. Så gick vi på en promenad i solnedgången och hittade en liten snöfläck. Om det är något jag gillar så är det kontraster.
Poncho: Melmelli
Klänning: Ester Elenora
(Dessa plagg hittar ni hos Pia på Vackra)

Doften av vår

Åh förlåt för mitt urkassa bloggande. Jag har jobbat hårt med mina olika projekt. Våren är ju sådan. Ni vet, nu startar ju vårt maraton arbete på Torsby camping och det är mycket som ska fixas. Norrmännen är så heta och det är ju underbart.
Sedan läser jag en kurs på Göteborgs Universitet, och den är verkligen bra. Ni kommer få se bilderna av det projektet senare.
Så har jag haft möten med flera av de kommande brudparen...vi pratar stil, look, tema, känsla. Jag brukar be brudparen göra en liten scrapbook så får jag koll på vad de är ute efter. Den 7:e maj kommer jag plåta ett riktigt allmogebröllop...

Och imorgon är det långfredag och då ska jag vara riktigt påskkärring-fin, det lovar jag!!

Potatissäck

Tänk om potatissäckarna var så här fina i Sverige...jag skulle lätt kunna använda den här som en mönstret på en klänning.

Den här säcken hittade jag på en marknad i Indien. Visst är den vacker? Färgerna ihop med mönstret och texturen.

__________________________________________

Idag har jag för rolighetens skull skickat räkningar istället för att betala dem, och det är så angenämt och fröjdefullt när man får slicka igen kuverten och känna att åh, jag har gjort ett bra jobb. Det här är jag stolt över.

Kram på er!!

Ibland uppstår magi

Känner ni ibland när det uppstår magi, sådär plötsligt, så blir man överfallen av världens sätt att säga att du är rätt.

Som när Lena och Anders (vars bröllop jag fotograferade i somras) kom för att kika på vårt renoveringsprojekt i söndags när jag höll på att fixa som mest. Och Lena som ska ha barn om två veckor och är sådär supervackert gravid så fåglarna kvittrar när man ser henne ville gärna ha sin mage fotograferad av mig och jag sa: ja, vi går ut och tittar. Jag har kameran i bilen.

Och vinden var så ljum och solen så varm och himlen så blå och blåsipporna som stod i backen och kärleken och ja...allt var så perfekt.

och det gick upp för mig att vår gård, den jag köpt, utgör en helt fantastisk fond helt i sig själv . Miljön är så underbar. Med patinahärbren från 1700-talet och sol hela dagen..

Och när allt är sådär fint så uppstår magi.

...det blir nästan som en James Dean-film....

...och himmel...så mycket himmel det finns på mitt ställe.

Anders och Lena, för mig är ni som en glad popsång.

Sidesaddle dress och ninjabud

Jag hörde en kompis prata om ninjas på nätauktionerna. Hon hade i sin tur hört om uttrycket av någon annan. Ninjas är de där som kommer in en minut innan objektet går ut och budar över alla och kammar hem auktionen. Jag råkade ut för hur många ninjas som helst så tillslut bestämde jag mig för att bli en själv. Det går ut på att man hittar ett objekt man vill ha men man ger inga bud, man låtsas överhuvudtaget inte om att man vill ha det där objektet. Man är fullständigt nonchalant för det. Men man sätter klockan på alarm 5 minuter innan auktionen går ut (om man har tid vill säga, annars går det ju inte), så sitter man och lurpassar på objektet och precis en minut innan trycker man in maxsiffran för vad man tycker är skäligt att betala....poff, så har man förhoppningsvis vunnit auktionen. (Tänk att det heter vunnit när man betalat en massa pengar för det, konstigt)

Men den här klänningen som jag lovat att visa för några systrar, en Sidesaddle dress i royal är ett eftertraktat objekt på andrahandsmarknaden och jag har letat efter en sådan här länge så när jag såg att den låg ute tänkte jag inte missa den utan vara en ninja. Och jag fick den. Den hade sina skavanker (förståligt med några år på nacken) som jag inte var nöjd med men säljaren gick med på att ge tillbaka lite pengar så det löste sig. Färgerna är så perfekta.  Riktigt påskfina. På fötterna har jag de skönaste strumpor som finns, ett par Avoca.

Så nu sitter jag och ninjaspanar på några objekt till mitt hus också.
Hammarö Auktionsverk och Danielssons Auktioner . Har ni några andra auktionsverk jag borde känna till?

PS. Den fantastiska miljön med rutgolv och blommiga tapeter är hos min syster.

Minns en resa till Paris

Idag har jag rensat min dator, och hittade en resa som jag aldrig publicerade på min blogg

Det var en resa som vi gav i 30-års present till vår käraste vän Anna-Lena.

Paris är världens bästa stad.

Vi hyrde en sjaskig möglig lägenhet av Paris Experten.  Men bakgatan var fin.

De hade lattjat upp med blommor på bordet.

Men då  vi inte var nöjda gav de oss istället en tjusig lägenhet högt upp med utsikt mot Eiffeltornet

och vackra takåsar och fina himlar

Vi var uppe vid Montmarte förstås

och vid Louvren.

och eftersom Anna-lena aldrig hade varit i Paris gjorde vi förstås allt det där man ska göra i Paris. Som att besöka Notre Dame.

och eftersom jag var gravid i tredje månaden var jag så vansinnigt trött så inne på en bänk i Notre Dame, bland alla människor och turister somnade jag. Och sov i kanske 20 minuter.

och vi besökte kanske världens mest berömda bokaffär Shakespear and co
Världens äldsta bokhandel menar jag, men det kanske är samma sak?

och det var ju givetvis ett mecka för Linda som har böcker som religion

och det var så vackert precis överallt. Krispig semptemberluft.

och vi gick och gick och skyndade oss med att hinna med så mycket som möjligt

och vi gjorde allt det där obligatoriska. Åt paj på en bänk i Montmatre

och åt oss igenom alla fantastiska tre rätters menyer. Åh är det något jag älskar med fransmännen så är det deras matkultur.

Här fick jag en annorlunda (turistisk) servering av Sallad Nicoise

och vi gick och gick

och vi hade det väldigt roligt

och vi tittade på andra vackra människor (jag älskar sånt här fantastiskt hår)

och vi var på mitt drömställe Porte de Clignancour. En antik/loppis marknad, den största i världen har jag hört sägas. Vilket paradis. Jag hann inte plåta något alls. bara titta och beundra. Hit vill jag åka med en stor bil/släp någongång.

och i Paris känns vardagslivet som en saga, som den här tjusiga bilen (?)parkerad på en fin gata i Montmarte

Eller den här affären som säljer lösa dockögon

och utsikten från Eiffeltornet

och vi var brunbrända för det var efter sommaren

Tänk hur man kan få återuppleva en vänskapsresa bara med hjälp av bilders skull. Underbart.

Och tänk att lille Viggo bara var ett litet foster inne i min mage...ett foster som jag tänkte på exakt hela tiden.

_______________________

Åh vad jag längtar till Paris nu.

Bilderna är från min och Lindas kamera.