Tadelakt

Så kör vi ännu ett inredningsinlägg när vi ändå är igång.

Det sa poff, så kände jag, precis så här vill jag ha det i mitt stora badrum. Det här materialet. Omedelbar förälskelse.

Någon som har jobbat med det? Det är en naturkalkpasta från nordafrika. Suverän för våta utrymmen.

Otroligt snyggt.

Möjligheterna verkar ju vara oändliga.

och just när det kommer till badrum. Tycker annars alltid att förvaringsmöjligheter för badrum är ett problem.  

Alla bilder är hämtade från Decomaterial som även har kurser i det här naturmaterialet. Det är nästan så att jag är sugen på att skicka mig själv. 

Renovering fortsätter: Liten toilette

I hallen vid grovingången har vi byggt en liten toalett. Ingen dusch utan bara en enkelt rum med handfat och toalett. Det blev brådis då vi skulle tapetsera så jag hann inte vänta på någon leverans utan åkte till Stuvbutiken som har tapeter i lager till bra pris (man får också lämna tillbaka oanvända rullar)

Jag hade först tänkt mig något svart, liksom franskt boudaire rum, men så vetter det mot sydväst och fönstret släpper in mycket ljus så jag tänkte om. Men det kommer ändå bli tjusigt med en kristallkrona i taket med beiga små hattar på. Handfatet kommer att få stå på en gammal grå kommod som jag har.

Jag tyckte verkligen det blev bra. Visst är det underligt. Man har hundratals nya tapeter att välja på, så tar man en tapet som är en kopia på den tapeten som gjordes 1880.  Den lär ju funka i 130 år till. Har man ett hus med själ och känsla så är den nog bäst att lyssna på den där själen och den där känslan. Taket är pärlspont som vi målat vitt.

Golvet är kakel och återanvänt från gamla rester av golv vi lagt tidigare Min mamma är fantastisk med färger och kan göra underverk bara genom att placera dem på rätt sätt.

Fortsättning följer...

Renovering fortsätter: Toile de Jour, samboskap och annat löst

I det vackraste rummet på hela huset, en liten kammare med kakelugn i sydöstläge fanns den vackraste av de vackraste tapeter.

Rummet finns inte kvar längre så jag sörjer lite då jag inte hittar någon bild på rummet enbart i sig, kanske finns det någon på en väns kamera (eller kanske förresten hos mäklaren Åsa), men jag hittar iallafall den här från Viggos dop. Det var ju helt sjukt stressigt när jag tänker efter.

Vi fick nycklarna till huset fredag den 3 september 2010. Lördagen den 4 september hade vi Viggos dop i huset. Det var en massa gäster och omöjligt att hinna ta bilder. På söndagen den 5 september tömde jag mitt slott (där bodde jag på 190 kvadrat) för att de nya ägarna ville in och jag hivade in alla mina ägodelar, mina kameror, böcker, möbler, lampor och klänningar i mitt nya (väldigt gamla) hus. 

Snabbt fylldes rummen med mitt bråte. Det var iskallt och inget värmesystem. Inge vatten eller toaletter. Inga eldstäder var godkända och Viggo var 5 månader. Herrejösses. Vad tänkte jag på egentligen. Menade jag att vi skulle bo så?

 Vi sov inte en enda natt i huset då det var kallare inne än ute (ni får ju tänka på att det stått tomt i typ 50 år). Så vi flyttade in i Jöggas minimalistiska och ordnade ungkarlslya, och där bor vi än i väntan på att huset ska bli färdigt.

Nu kommer det förstås en massa frågor om min och Jöggas bostadssituation. Det brukar ställas frågor om det. Vadå ungkarlslya? Ja, vi har faktiskt alltid haft två separata boenden. Vi är två rätt självständiga typer med olika stil. Så även om vi haft separata boenden har vi nästan alltid vaknat upp i samma säng. Vi kommer nog har två boenden i hela vårt liv, fastän vi alltid kommer bo ihop. Låter det underligt? 

Sanna Lundell skrev så bra om det på sin blogg när hon förklarade detta:

 "Vi är inte sambos, det låter så jävla fult. Vi är inte särbos, det låter också förjävligt. Jag ogillar indelningar, de begränsar. Vi har fler olika boenden. Oftast, allra oftast delar vi vår tid med varandra. Oftast vaknar vi i samma säng. Men inte alltid. Och det är skönt. Frihet. "

Och det där kan jag skriva under på.

I november 2010 började vi iallfall grundrenovera vårt hus och alla mina möbler, böcker, lampor och gamla kamerautrustningar magasinerades in lite överallt och de är fortfarande magasinerade. Gissa om jag kommer tycka att det är spännande att plocka upp allting som jag inte sett på två år.

Så varför finns inte det bedårande lilla rummet kvar då?  Jo, för det här lilla favoritrummet i huset var alldeles för tjusigt för att bara vara en liten kammare. Så vi slog ut väggen mot köket och i anslutning till köket blev det istället en bedårande matsal. Tyvärr kunde jag inte behålla tapeten då de gamla elledningarna var dragna under tapeten. Väggarna var buckliga och skrovliga och hopplöst slitna.

Däremot kunde vi såga ut en bit av spånskivan som tapeten var fäst emot så att jag kan göra en tavla av den.

Så nu letar jag efter en ny Toile de Jour som påminner om den gamla vackra tapeten. Inte för att ha i köket utan i ett annat rum. Den här ligger bra till. Från Bloomingdale.

Eller den här från Tapetorama. Fast jag är inte helförtjust i änglar iochförsig. 

Den här är grym från Nobilis. Finns också att köpa på Tapeorama.

Jag har några dagar till på mig att bestämma.

Forts. följer.

Lite inspiration på Valentindagen

Så önskar jag alla en hjärtligt fin Alla hjärtans dag. Tänkte slå ett slag för passionen en dag som denna.

Källa

Källa

Källa

Privat

Källa

Källa

Åh tänk hur många kyssar som delats ut i världen.
Stor kyss på er!

Viggo och en återfunnen kamera

Fick tillbaka en gammal kamera som varit borta och som en kär vän till mig hade lånat i sisådär två år. Den här kameran, en Leica D-Lux 3 (inget märkvärdigt egentligen) är grym på objekt nära i videvinkelläge med blixt. Det och att den plåtar i RAW är egentligen det enda den är bra på. 

Jag tror det var den första digitala som Leica gjorde och jag köpte den i New York 2006. Den är 6 år gammal alltså och det har kommit otaliga många bättre "shoot from the hip"-kameror efter denna (som var den egentliga orsaken till varför jag köpte den. Jag ville ha en digital ersättare till min analoga Ricoh Gr1 S, minns ni den kameran?)

Men som sagt är den grym på just blixt / vidvinkel / objekt nära.  En bra partykamera med andra ord. Jag ska nog inte underskatta den.

Vår lille man Viggo börjar bli riktigt stor. Han pratar och pratar och pratar.  Om allt. Om månen (som han kallar Mona) och ugglor och blommor och snön och bilar. Vi förstår kanske en tiondel av vad han säger men det är väldigt roligt.

och han har fransar som är långa och hår som är som slingat i olika nyanser

och han har glimten i ögat och han skrattar och skojar om allt och han flörtar med sin tillvaro 

och det är jag så glad över.
Världens bästa Viggo.

Ett nytt halssmycke.

Ett nytt halssmycke har hittat hem till mig. Jag har plockat ihop delarna själv.

Siffran 9 och 6. Beroende på hur man vill se den. 9 står för magi, känslor och resor. 6 står för lojalitet och kärlek. En stege för det praktiska och arbetsfriska i mig och dessutom för att alltid kunna klättra uppåt. En tofs för flärdfullhet och elegansen i mig. En berlock med kärleksbilder. Det är underbart när saker blir symboliska. Så mycket mervärde.

Mad Men

Jag vet att jag är några år försent men jag har precis upptäckt serien Mad Men och är på mitten av säsong två. Vilken brilljant serie.

Så lågmäld och diskret och urtjusig och ångestladdad och vacker och mellan raderna. Jag är så glad för att den här serien har vunnit mängder med priser för karaktärerna och historien och detaljerna är verkligen något utöver det vanliga.

Man kan se den här serien på så många sätt. 

Scenografin, kostymen och fotot ihop med 60-talets New York. Kvinornas kamp och männens hänsynslösa översitteri. Den ångestladdade tillvaron som det innebär att vara hemmafru till den tjusiga tillvaro som bara levas om man är riktigt lyckad.

Tillvaron som kan splittras vilken minut som helst.
Men vad jag verkligen gillar med den här serien är att de är alla äkta människor. Med fel och brister. Inget svart eller vitt utan snarare grått som den verklighet alla människor lever i. De är alla mångfacetterade karaktärer.
Jag är så glad att jag har 35 avsnitt kvar att titta på.

Nu ringer ni och röstar

Mina kompisar, Top Cats, fantastiska Jon och Fredrik med crew tävlar i Melodifestivalen på lördag. 

3,3 miljoner tittare hade programmet i lördags. Jag hoppas de har is i magen. De är helt grymma. Jag har känt dem sedan de var riktigt små. Så snälla rara, ta upp telefonen och ring och rösta på dem på lördag så sätter vi Värmland och Torsby och rockabillyn på kartan. På riktigt. 

Dessa killar är söta som socker och har hjärtan som marschmallows. Jon har dessutom en utstrålning som slår det mesta. Tänk att dessa starquality grabbar spelar på vår restaurang Fröknarna Fräs varje år. Tänk, jag är riktigt stolt.

London del III

Jag sa till Corin: Jag måste få åka till antingen Camden Market, Kensington Market eller Portobello Road  för att få uppleva lite klassisk marknad. Då skrattade Corin och så sa hon: Helena, you are such a tourist, I will show you something better.

Så då åkte vi istället till östra London och Corins favoritområde (efter hennes egna kvarter förstås) och det var Bricklane och Spitafields Market. Hippt, konstnärligt och vibrerande.

Mängder med spännande grafitti och vackra väggar (det var här som Bankys konst syntes mest)

Corin säger att mycket av den vackra konsten på de gamla industrihusväggarna kommer att försvinna då hela området genomgår en uppfräschning inför OS. Helt ärlig är jag inte så orolig, för det är just det som är en del av processen. Konstnärer och kreatörer hittar alltid nya områden där hyror är billiga och förvandlar dessa områden till sina och efter några år skjuter hyrorna i höjden och "finare" människor flyttar in. Så har det varit i alla tider och överallt.

Men än så länge var Bricklane och Spitifield ett område där det pyste och kved av kreativitet

I varje litet gathörn hände något spännande

och överallt syntes tecken på visuella uttryck

jag hittade en kub att vila lite på

och mellan grafittiväggarna och spåkvinnorna och antikhandlarna och vintageaffärerna såldes det underbar mat i trånga små fik

sköna små boutiqes

retrovurm (kanske är dags att plocka fram de gamla 90-banden med blandmix)

Vackra klänningar fanns det att köpa

och spännande saker att fotografera

och just när vi var där så pågick någon slags matfestival så det pyrde och ångade ur alla slags grytor. Det luktade curry och pratades olika språk

och här är jag

det var nog allt. Det var ett område som jag gillade väldigt mycket och jag rekommenderar en sväng dit på söndagarna då det är stor marknad.

Hej så länge. Forts följer.