Urban gardening

Om jag någongång i mitt liv skulle bo i en stor stad så skulle det vara New York. I sådanafall skulle jag ha en bakgård som liknar denna. Prunkande. Kollektiv. Doftande.

Mina kära magiska vän Steffan som jag lärde känna för länge sedan (då han bodde på Finnskogen) bor numera återigen i New York och gör tillvaron magisk där istället. I norra Värmland lärde han sig mycket om kooperativ och föreningsliv och tog med sig delar av det till NY. 

Så skapade han en odlingsoas på en bakgård på en av sina fastigheter, så de omkringboende får hyra odlingslådor och odla sina egna blommor och grönsaker. Det är så fint. Så går Steffan runt i skjorta och kavaj och doftar på tagetes och kvisttomater.

 Precis vad staden behöver.

 När man kommer till en grön oas mitt i en stor pulserande stad är det som att man får en kick. En energiboozt. Det är så behövligt. Man kan andas. Hjärtat blir lyckligt

 Ska ni till NY och letar boende kan man hyra fastigheten framför den här trädgården. Steffan är inte bara världens bästa människa utan även en grym hyresvärd, och han fullt av fina objekt att hyra ut, rätt stora lägenheter också om man är några stycken.

Nu längtar jag tillbaka lite till NY. Nästa gång jag åker dit ska jag ta med min familj också, och någon gång hoppas jag att kunna stanna lite längre (typ ett år eller så)

junibukett

 Den här bloggen börjar mer och mer likna en floristblogg. Men jag kan inte hjälpa det. Det är något med blommor som är så tillfredställande. Så omedelbart direkt förlösande. 

Jag försöker ha färska blommor på bordet varje dag. På vintern är det förstås dyrt men på sommaren är det bara att ge sig ut och plocka. 

 Den första buketten jag gav till Jögga var en vildbukett. 

Jag plockade den vid vägkanten när jag cyklade (4 mil) för att hälsa på honom. 

Det var en fin junidag för, gulp, 14 år sedan. Jag var 21. 

Vild, fri och med famnen full av vägkantsblommor. 

Bästa sättet att förföra någon på. Jag lovar. 

Sedan tog det några år till förstås men nu har vi flera trädgårdar med både vildblommor och grönsaker ihop.

Här lekte jag med gamla svarta krittavlor som fond. Tyckte det kunde vara en spännande kontrast mot ljusa, vita juni.

En skir vår

Wood-Anemone, vilket vackert engelskt namn denna vårtecken-blomma har.

För att inte tala om Lily of the valley. Liljekonvaljen som sakta spirar upp. Tror jag iallfall att det är. 

Det är den första våren vid vårt hus. Vi rensar, tittar, undersöker. Många blommor och buskar försvann vid renoveringen men många bestod. 

Som krokusarna som tog fart och som Viggo gärna står och beundrar.

Det var en tuff vecka för mig. Av olika anledningar.

Men det finns inget som trädgårdsarbete. Naturen helar. Örter, frön, blommor, växter, träd, buskar är terapi i sin renaste form. 

 och djuren som passerar förstås. Älgarna, rådjuren, fåglarna, årets första södergök.

 och blommorna vi plockar in och placerar på blickställen. 

 Vi har planterat hallon, krusbär och svartvinbärs-buskar. En hel rad. Rosor, hortensia och syrén. Vill ha tillbaka en trädgård som en gång fanns, eller den som kommer att finnas. Som om den alltid funnits.
När jag planterar dessa typ av växter och buskar och träd är tid så oväsentligt. Eller högst väsentlig. De kommer att ge frukt om några år, kanske de kommer föda Viggo som gammal gubbe, eller hans barn? Det är sådant jag går igång på.
Odla och plantera är grejen alltså.

Den som planterat ett träd...

...har inte levt förgäves. Hur planterar man då ett träd?

Tack Linda, Anna-Clara och Livet för den fantastiska presenten. Så livsgivande och rörande och symboliskt.

Trädgård, rosor och önskningar

Åhå vad jag har stressat hårt de senaste dagarna. Det är inte bra för något, men nu börjar den där tiden för mig då det händer så otroligt mycket.

Igår träffade jag ett brudpar som gifter sig i sommar och jag tyckte väldigt mycket om dem. Vi pratade om The Secret, om makten av att önska, att visualisera och kraften som kommer med det man uttalar.

Det blir bara mer och mer tydligt för mig, att om man vill ha något så måste man önska det. Högt och tydligt. Med bilder, ljud och text. Och ibland med höga rop och fysisk styrka. Då slår det in. 

Så, nu önskar jag mig en trädgård fylld av prunkande rosor. Gammaldagsa rosor. Med namn som Mme Plantier, Mme Boll och Awakening.

Nu finns det en hel del 100-åriga rosenbuskar i vår trädgård som jag hoppas har klarat sig, trots att vi grävt avloppsrör, jordvärmeslingor och kört hårt med traktorer och maskiner.

Men jag måste plantera några fler. Har ni några rosenfavoriter? Zonen är 5, kanske 4. Det får gärna dofta och grönska och sprudla av färg.

Och förresten, jag har fått mycket kritik för det nya utseendet på min blogg. Ingen hittar och ingen fattar. Vad tycker ni? Vill ni att jag ska återgå till klassiska mallen? 

Tack mina vänner!