Den här bloggen börjar mer och mer likna en floristblogg. Men jag kan inte hjälpa det. Det är något med blommor som är så tillfredställande. Så omedelbart direkt förlösande.
Jag försöker ha färska blommor på bordet varje dag. På vintern är det förstås dyrt men på sommaren är det bara att ge sig ut och plocka.
Den första buketten jag gav till Jögga var en vildbukett.
Jag plockade den vid vägkanten när jag cyklade (4 mil) för att hälsa på honom.
Det var en fin junidag för, gulp, 14 år sedan. Jag var 21.
Vild, fri och med famnen full av vägkantsblommor.
Bästa sättet att förföra någon på. Jag lovar.
Sedan tog det några år till förstås men nu har vi flera trädgårdar med både vildblommor och grönsaker ihop.
Här lekte jag med gamla svarta krittavlor som fond. Tyckte det kunde vara en spännande kontrast mot ljusa, vita juni.
Så vackert! Det svarta gjorde sig fint mot de ljusa blommorna :)
ReplyDeleteKram Maria
Tack Maria. Jag har varit lite rädd för svärta i många år men nu försöker jag möta det. Det är spännande.
DeleteSÅ ljuvligt vackra dina blomsterbilder är. Gillar det mörka mot det skira och färglada.
ReplyDeleteKRAM vackra!!
Åh tack . Visst är det spännande med mörker ibland.
DeleteVackert! Du borde ordna en fotoinspirations kurs för alla oss wannabees med god mat, övning, teori och inspiration i vackra värmeland! Kram
ReplyDeleteÅh såklart. Det kommer snart något sådant.;) Jag lovar.
Delete