Sol i november

Tar nästan aldrig bilder på mig själv längre. Skyggar liksom för kameran när den närmar sig. I söndags när solen sken och det kändes som vår och absolut hela världen var guldfärgad bestämde jag mig för att rikta tillbaka kameran mot mig själv (efter att ha sett Schyffert och Rheborgs nya program Alla är fotografer) Det är alltid spännande att utforska sig själv. Hitta en sida eller förstärka den man vill visa.

Det kändes bra. Jag har kommit in i en nya era vad det gäller kläder. Vill klä mig i hattar, slipsar och letar ständigt efter den perfekta kavajen. En slags sökan efter något. Vad?

Läste precis ett spännande inlägg om den svenska stilen hos Garance. Inte för att jag representerar den på något vis utan mer synen vi har på könen. Jämställdheten. 

Oktober mood

 En promenad när hösten sakta övergår till vintern. När jag var typ 12 år brukade jag besöka denna vackra ruin och leka att jag var Madeleine i Nord och Syd. Jag la mig uppe i gräset på stenruinen och tittade på himlen. Har knappt varit där sen då. Tycker att det är lite synd att denna plats inte används till något mer. Skulle kunna bli kuliss till en restaurang. Tänk glastak (som ett orangeri). Oh mighty.

 Runtomkring trånar ekar, lador och timmermagazin. Vet de som har gift sig under ekarna.

Kanske det vackraste stället jag vet.

Med utsikt mot sjön.

och alldeles intill finns mängder med trollbindande djup skog, där det lurar riktiga troll under all tjock, mjuk mossa

mitt sällskap. Viggo går mest själv på våra vandringar nuförtiden men ibland blir han trött och vill sitta på ryggen

Det var en liten promenad i våra hoodies en oktobersöndag mellan lövfall och frost.

Plantera äppelträd med vänner

 

Vi fick besök av gamla, goda vänner som numera bor på andra sidan jorden i tropikerna. Jag kände att jag ville ge dem en annorlunda upplevelse som är varaktig för oss alla på flera sätt.  Har länge tänkt plantera lite fruktträd men har helt enkelt inte haft tid för det och frågade dem om de var sugna på att hjälpa till att få ner lite träd i backen.

Sagt och gjort. Jag for iväg och köpte 4 äppelträd (olika sorter), två päronträd och en ek. Sedan hade vi att göra.

 Barnen skördade resterna från landet och hittade både sallad, lök, potatis och morötter.

 Jag vet att de tyckte det var spännande och att de kommer få minnen och kunskap med sig för alltid. När de kommer nästa gång kommer vi förhoppningsvis kunna skörda lite frukter. 

 Att odla, gräva, så, plantera och se saker växa måste vara det i särklass mest lyxiga som finns. Det tillfredställer det mest grundläggande och ger en sådan behaglig känsla i kroppen. Jag hoppas även att jag kan få min kusin Markus att förstå detta (vilket jag tror jag redan fått honom att fatta)

Hoppas att träden växer sig starka och överlever vindar och vintrar och ger massor av frukt i framtiden.

4-sidigt reportage i NWT

 I onsdags var vi med i Nya Wermlandstidningens Hus och Hem i ett 4-sidigt reportage om vårt fantastiska hus som ni ju redan känner till.

 Så många människor har hört av sig och sagt att det är så fint, och frågat vart man kan köpa tapeter och renovera kakelugnar. Så roligt. Tack för all pepp.  Anette (journalisten) och Olle (fotografen) var hos oss i fyra timmar. Det blev så fina bilder, och en spännande text.

Ni är alla välkomna på besök. Om det är något vi gillar i den värmländska finnskogen så är det besök. Är du lite intresserad av färg, form, ljus, inredning, historia eller renovering så tror jag att vårt hus kan ge dig något. För det är verkligen en ljuvlig dröm i varje vrå och vinkel. Jag älskar det här huset.

Plocka äpplen

Jag gjorde en liten film när vi plockade äpplen i mina föräldrars trädgård. Det handlar om att ta hand om de små detaljerna i livet, och det som i vardagen kan ses som petitesser, men i slutändan är det de som räknas. Musiken är Melody Gardot. Om ni undrar varför det är min kusin på alla dessa bilder så är det för att vi jobbar ihop och därför blir det han som oftast blir min modell. 

De här träden planterades samma år som jag var född. De borde kanske ha beskurits, men de har fått växa lite som de vill, och nu är de stora och fylliga och bär massor av frukt. 

Butterfly in my garden

I dreamed I was a butterfly, flitting around in the sky; then I awoke. 

Now I wonder: Am I a woman who dreamt of being a butterfly, or am I a butterfly dreaming that I am a woman?

Zhuangzi 

Hängde med Lovisa en kväll

 Lovisa är musiker. En riktigt duktig sådan. I flera månader har vi försökt få ihop en träff men det är turneér, inspelningar och gigs. Men tillslut en fredag kunde hon komma upp till mig för att få material till sin nya skiva.

Viggo fick följa med. Inget dagis är öppet på fredagkvällar.

 Hon ville ha lite samma solnedgångsstil som de jag gjort i förra inlägget. Sådär romantiskt så det är bedrövligt. Så man får ont i magen.

Vi tog en hel massa bilder.

Det var de vi tog senare på kvällen som blev bäst.

Jag får inte visa de bilderna än då de ska pryda ett skivomlag.

Men Lovisa är  grym. Gitarr, banjo, fiol, sång..gud vad jag avundas musiker.

Årets längsta dag

 Årets längst dag, den 20 juni, firade vi genom att fotografera strax innan midnatt. 

 Det är svårt när det är så vackert, att inte tippa över och bli kliché. Att inte överkonsumera superlativen i bilderna. Men juni är så bedrövligt vackert.

    Ljuset, blommorna, människorna. Att man inte kan (och behöver) sova

Som ni ser är min Bojana i Sverige. Hon är nanny till lille Viggo, jobbar lite i cafét innan hon ska fara vidare till Australien.

 Så passar hon på att dansa lite på svenska sommarängar och vara min musa

 Annars är jag ensamstående mamma nuförtiden. Jögga cyklar genom Sverige. 210 mil. 15 mil per dag. Bara för att det är kul. Jag tycker det är så roligt för honom, men jag hoppas han kommer hem snart.

 Så länge fotograferar jag. Blommor, klänningar, bröllop. Så börjar mitt café att gå mot högsäsong. Det är mycket jobb.

 Det här är min favorit. Av olika anledningar.

 Så njut av årets vackraste månad. Det finns inget som juni i Sverige.