4-sidigt reportage i NWT

 I onsdags var vi med i Nya Wermlandstidningens Hus och Hem i ett 4-sidigt reportage om vårt fantastiska hus som ni ju redan känner till.

 Så många människor har hört av sig och sagt att det är så fint, och frågat vart man kan köpa tapeter och renovera kakelugnar. Så roligt. Tack för all pepp.  Anette (journalisten) och Olle (fotografen) var hos oss i fyra timmar. Det blev så fina bilder, och en spännande text.

Ni är alla välkomna på besök. Om det är något vi gillar i den värmländska finnskogen så är det besök. Är du lite intresserad av färg, form, ljus, inredning, historia eller renovering så tror jag att vårt hus kan ge dig något. För det är verkligen en ljuvlig dröm i varje vrå och vinkel. Jag älskar det här huset.

En skir vår

Wood-Anemone, vilket vackert engelskt namn denna vårtecken-blomma har.

För att inte tala om Lily of the valley. Liljekonvaljen som sakta spirar upp. Tror jag iallfall att det är. 

Det är den första våren vid vårt hus. Vi rensar, tittar, undersöker. Många blommor och buskar försvann vid renoveringen men många bestod. 

Som krokusarna som tog fart och som Viggo gärna står och beundrar.

Det var en tuff vecka för mig. Av olika anledningar.

Men det finns inget som trädgårdsarbete. Naturen helar. Örter, frön, blommor, växter, träd, buskar är terapi i sin renaste form. 

 och djuren som passerar förstås. Älgarna, rådjuren, fåglarna, årets första södergök.

 och blommorna vi plockar in och placerar på blickställen. 

 Vi har planterat hallon, krusbär och svartvinbärs-buskar. En hel rad. Rosor, hortensia och syrén. Vill ha tillbaka en trädgård som en gång fanns, eller den som kommer att finnas. Som om den alltid funnits.
När jag planterar dessa typ av växter och buskar och träd är tid så oväsentligt. Eller högst väsentlig. De kommer att ge frukt om några år, kanske de kommer föda Viggo som gammal gubbe, eller hans barn? Det är sådant jag går igång på.
Odla och plantera är grejen alltså.

Breaking every rule. Our diningarea.

 

Har inte tänkt på det så mycket, men det var när en fin vän till mig var hemma och sa att jag var en riktig stilbrytare. Jag blandar sådant man inte får blanda. Jag blandar Josef Franks 50-tal med jugend, bondromantik med minimalistiska små inslag, mahogny med furu, timmerstockar mot takrosetter, rosa med rött och turkost mot blått. Om det fanns en stilpolis skulle jag bli haffad direkt, eller vänta nu...höjd till skyarna. Nja, det återstår att se. Men jag tycker verkligen att det uppstår något riktigt poetiskt och modigt och eget när underliga möten sker, och det är just i sådana här hus som man får vara lite crazy.

 Jag har inte riktigt kommit överens med vårt diningroom, förrän nu egentligen. När vårens skira strålar omfamnar rummet med fågeltapeterna och ger den rättvisa. Jag har inte hittat matbordet med stort M än så sålänge tar vi vad vi haver. Plockar vad vi hittar. Det blir som en skapelse med ting av olika berättelser. Mattan som egentligen är för mörk (jag letar efter en ljusare) men som är så praktisk (och man tänker praktiskt när man har småbarn).

 Stolarna stod i huset när vi kom dit. Självaste Cornelis Vreejswijk har suttit och spelat på dessa stolar. Det fanns även en stor blå kökssoffa som vi bar ut i hallen, och ett stort blått bord som gjorde hål på mina strumpbyxor. Det åkte också ut häromdagen.  Fårlapparna kommer från grannen, och min favorittidning som skriver precis det jag vill läsa. Min dröm är att få göra lite jobb för den. Det finns ingen liknande varm och kärleksfull tidning i Sverige tyvärr.

 En fantastiskt fiffig fågelvas från Anthropolgie. När jag la på duken blev det riktigt tantigt, och det gillar jag. Speciellt på våren, då kommer den pastelliga tanten inom mig fram.

och bordet, detta tunga bord som jag fick med mig hem från en auktion därför att ingen ville ha det och jag kunde omöjligt bara låta det stå övergivet. Jag har en slags hatkärlek till det. Det är tungt och mastigt, ett riktigt åbäcke, och samtidigt så solid och stabilt och vackert. Vi får se när det åker ut nästa gång. Jag drömmer lite om att få ha 6 stycken vita pantonstolar runt det, men jag drar mig lite för att köpa dem därför att de är helt i plast. Jag älskar deras form och deras enkla funktion, men jag gillar inte för mycket plast Jag kan inte andas i rum med för mycket plast, och ännu mindre efter Underbaraclaras viktiga inlägg. Alla borde läsa det.

Trevlig söndagskväll på er kära vänner!

Vårt kök, innan och efter

Har inte skrivit så mycket om renoveringen sedan vi blev färdiga. Jag tror att jag kanske blev så utsliten och utbränd på den att jag inte orkade. Den tog all vår kraft. Men nu har det varit färdigt ett halvår och den lugna känslan av hem börjar infinna sig så nu är det dags att börja visa lite före och efter bilder. Jag har inte plockat bort något för fotograferingen, utan låter det vara på riktigt, såsom det faktiskt ser ut. Sanningen (den är alltid mest intressant.)

Innan:

 Det var egentligen inget fel på det, tänkte jag som den bohemiska konstnären som jag är, som sommarbostad en månad per år. Men det funkade helt enkelt inte de resterande 11 månaderna. Det gick inte att vara där. Ingen värme, vatten eller isolering. Så vi var tvungna att bryta upp golv och grejer iallafall.

 Inget hade gjorts på 50-år, förutom att de vita spisarna hade flyttat in. Och nångång på 40-50-talet hade man lagt in nytt golv. Det luktade speciellt och ljuset var magiskt.

Ganska fint. Och visst pratade vi om att behålla det och bara bo där en månad per år, men det är ju den månaden då jag jobbar som mest. Nej, det gick inte. Det var för kallt. Inga eldstäder var godkända och funkade helt enkelt inte.

Efter:

Ja, som ni ser är själva kärnan kvar. Spisen. Fast vi hittade originalvedspisen på övervången och satte in den istället. Hittade också ett fantastiskt trätak med handsmidda spikar under lager av masonit (vi var tvungna att blästra det förstås för år av slitage hade satt sin prägel) 

Ni kan ser hur taket lutar fortfarande, 10 cm ut från murstocken. Är så nöjd att alla sneda vinklar finns kvar, att vår kära snickare kunde snickra på när allt var snett och vint.

 Köksön med diskho var en riktig hit. Så klädde vi den i Glavaskiffer på kortsidorna.  

Kökshandtagen la jag också en livstid på. Jag hittade inga jag ville ha, så jag tog ganska vanliga, klassiska och sprejade dem med vit matt färg. 

Drömmen var också att få ha två cremefärgade smegkylskåp, men där satte ekonomin stopp. Inbyggda från IKEA blev bra det också.

Vi hade timmarstockar över som vi använde som fönsterfoder. Det är som att köket har träd.

 och vitrinskåpet som jag skapade själv. Klurade på hur vi kunde få ihop det. Ritade, pusslade och målade. Inspirerade av Pippi Långstrumps kök. Jag använde också andra handtag på just vitrinskåpet. Det passar bra, för de tillhör liksom olika delar av rummet.

Hela nedre botten har också svarta retroljusknappar med dimmer och eluttag. Det är jag helnöjd med. Glöm inte dimrar om ni bygger nytt. Det finns inget bättre.

 och vedspisen och det marokanska kaklet. Induktionshäll och varmluftsugn. Två hoar (en för disk och en för grönsaker) Ett riktigt restaurangkök fast hemma. Och spotlights i det gamla handgjorda taket. Det är väldigt mycket detaljer i det här köket som måste ses på riktigt.

 Lamporna från Ikea pimpade jag upp med tygtråd från Pia. Bänkskivor som blev över sandade vi till och använder som skärbräden.

 och egentligen har jag brytit mot en massa regler. Mörkt tak och ljust golv. Men det gör inget, för köksöskivan möter upp det. Och jag är så nöjd med det vita kaklet som jag letade efter i månader. 

Den har den rätta formen (för att ge känsla av mejeri/slakteri), den rätta färgen (beige/cremevit) och den rätta strukturen (glansig och bucklig) för att ge en känsla av liv.

Helt klart är det här mitt drömkök. Beläget i sydvästläge. Jag hade på inga sätt kunnat få det bättre. Jag älskar rustiken, att allt är äkta och på riktigt. Att materialen är rena och naturliga.

Jag fick offerter på mängder av olika kökleverantörer, men tillslut så blev det ändå IKEAS Lidingö, med en hel del pimpande.

Ska visa matsalavdelningen en annan gång.

Till hjälp med att bygga detta kök hade jag denna inspirationsmapp från pinterest.

Ni är så välkomna hit till Rattsjöbergsakademien (som jag döpt vår går till i andranamn)

Apropå Lady och Lufsen

Jag och Viggo vart ensamma en kväll. Det var så lugnt och skönt efter alla besök och julstök. På tv´n visades Lady och Lufsen. Vilken fin film, och vilken fantastisk scen när de äter i månens scen. Så vi blev inspirerade och gjorde denna delikata, barnvänliga och underskattade rätt.

och månen scen upp så det blev nästan ljusare än på dagen trots att det var sent på kvällen

God fortsättning på er!

The reading family

Den här hösten är så mörk, tycker ni inte? Eller så kanske det är så att det är första gången som vi stannar hemma i november. Normalt brukar vi resa långt bort så här års, men i år tog vi tjuren vid hornen och mötte upp mörkret för ett månadslångt möte.

Jag ska inte vara negativ men mörkret håller på att äta upp mig. Jag tycker inte om de korta dagarna, denna avsaknad av ljus. Ljus är ju det jag lever för.

Tur då att man har böckernas värld, och en liten familj som gillar att läsa.

Själv är jag besatt av idéen kring böcker, bibliotek och bokaffärer . Så när jag skulle inreda biblioteket hade jag Strand Book Store, Shakespeare & Company och filmen Youve got mail i åtanke. Och lite Notting Hill och Barnes and Noble. Ni vet, stora härliga öronlappsfåtöljer som man kan slå sig ner i och bläddra i vackra konstböcker. Gärna med en kopp varmt, rykande te och en morotskaka. Ja, bokaffärer blir ju alltmer sällsynta nuförtiden så det gäller att hålla liv i de som fortfarande existerar.

Golvet i vårt bibliotek är originalet från 1850-talet och lutar en sisådär 10 cm från den ena sidan till den andra. Det är urgröpt och så vackert. Vi har bara slipat och målat det lite i ljus engelsk röd. Taket har jag berättat om tidigare (en present från pappa)

Då övervåningen just här var lite mörk och redan hade en touch av art nouveau och jugend bestämde jag mig för att fortsätta på den linjen. Bokhyllan stod redan på plats och vägrade tas nerför trappan så den fick liksom sätta stilen. Vad jag insett när jag packat upp alla mina böcker är att jag gjort mig av med väldigt mycket under dessa flyttlass, och det är skönt. Det är inte kvantitet utan kvalitet. Med tiden tänkte vi även få in en liten grammofonspelare och Jöggas gamla LP-skivor. Så att man kan sitta i fåtöljen och lyssna på musiken och titta på skivomslaget.

och i huset hängde redan två små söta porträtt av Gösta Berling och Marianne Sinclaire så de hängde jag upp tillbaka i en liten installation. Så de kan ståta med sin position som karaktärer i en av världens bästa böcker

och man ska ha många olika ljuskällor. Den här lampan är egentligen mer 50-tal men den passar

och jag tycker det är roligt att mixa. Med kelimmattor och änglavingar. 

och den här snäckskalslampan köpte jag till ett annat hus där allt var VITT, så den är lite malplacerad där den hänger över engelska trappan men jag tycker också att den skapar frågor (och frågor gillar jag)

Ja, så ser det ut i ett hörn av huset och det lämpar sig bra i den här mörka, murriga november-tiden, men vänder man sig strax till höger kommer man till ett glasrum som är alldeles solskensdränkt.

Men det tänker jag visa en annan dag.

Jag har förresten på mig den skiraste, skönaste "kimonon"i silke från norska By Ti Mo. 

Vad har du i din bokhylla?

Ja, visa mig din bokhylla och jag ska säga vem du är.

Jag har en bokhylla som stod i huset när jag köpte det. Jag ville flytta det till nedervåningen till kontoret men den var platsbyggd och gick därför inte att flytta nerför trappan, så den fick stå kvar. Flyttas runt när vi renoverade så vi kom åt överallt. Nu står den i vårt art-noveau/jugend rum. Golvet lutar en sisådär 10 centimeter, det är ett bibliotek inspirerat av Shakespeare and Company i Paris.

Jag har inte fått in alla mina böcker än, de ligger fortfarande nerpackade i lådor...

 Men jag har fått upp några. En analog mellanformatare, en massa barnböcker, Voltaires Candide, Jesper Juuls Ditt kompetenta barn, Leibowitz På uppdrag, Tunströms Berömda män som varit i Sunne och så en hel drös med foto-konstböcker. Ja, och de senaste åren har jag förstås samlat på mig en hel del böcker om inredning och byggvård, och av någon anledning har jag fått flera böcker om feng-shui, precis som om jag skulle vara sådär överväldigt intresserad av just detta ämnet. Men gåvor säger väl också något om vem man är kanske. Behöver jag ordning i mitt liv kanske? Är det därför mina närmaste är hyperpedanta-listskrivare? Att jag dragits till dem? Opposite attracts?
Ja, lite funderingar på lördagsmorgonen. Nu ska jag på maskerad, 70-tals tema!

Säg, vad har du i din bokhylla?

Lodgedrömmar

Det är så konstigt, när det första projektet är färdigt så börjar man redan titta på nästa projekt, fastän man så väl minns att man höll på att gå under av arbete. Min pappa har ju byggt timmerhus i hela sitt liv, så det är nog inte så konstigt att jag egentligen dras till husbyggande. 

Iallafall, mitt "nästa" projekt, om det nu skulle bli så någon gång kommer vara en riktig lodge, i stil med det här inlägget. Det har nog med mig att göra som skidåkare, alpinist-wannabe och leva-i-naturen-människa.

Så länge får jag faktiskt vara nöjd med det fantastiska hus vi har nu. Det finaste i världen. Huset är en gammal timmerstomme som ingen med säkerhet vet när det är ifrån. De gjorde oftast så förr i världen, flyttade timmerstommarna. Kanske är det så gammalt som från 1600-talet, eller ännu äldre.

Jag hade helst velat plockat fram timmerstockarna i hela huset, men det var ett fasligt jobb att få dem rena då århundraden av smuts har satts sig på dem så det blev en vägg. Vi blästrade och skrapade, sedan fick de vara som de är. Och vilken färg de har. Gyllenoranga i eftermiddagssolen.

Så blästrade vi även fram det gamla taket med handsmidda spikar. Det är så ljuvligt. Jag var först lite rädd att det skulle bli mörkt men det blev bara mysigt, och väldigt varmt.

Så vi hade ingen bra lösning på hur vi skulle lösa sammankopplingen mellan tak och vägg då det glipade stora springor. Vi löste det helt enkelt så att vi tog det riktigt gamla golvet (som vi inte kunde använda ändå) och blästrade på samma sätt så den fick exakt samma färg och därför kunde användas som bred "taklist". Liknade lösning har vi gjort på flera ställen. Det blev så grymt bra.

Så det här är vår eget lilla "lodgerum"och vi klurar fortfarande på hur vi ska kunna använda det på rätt sätt. Om vi tex ska ha en tv i det här rummet? Just nu hänger vi bara i soffan, spelar gitarr, läser böcker och eldar i kakelugnen.

Den grymt vackra stegen med hittade vi på vinden. Den kräver sitt egna inlägg.

Så, vad har ni för rum ni myser järnet i?

slutetpåseptembersöndagmorgonochalltiguld

Gick upp ur sängen och möttes av ljuvlig- dimmig-smoke-orangefärgad-brons-soluppgång

Hela huset flödade av guldljus och matchade det lilla rökbordet i guld

och den orangefärgade björkallén med träden som jag älskar

och skuttade nerför min breda blanka fina trappa. Den perfekta kombinationen av engelsk röd och rosa.

och köksbordet och lampan (med ballongerna från förra helgens fest. Puh. Återhämtar mig fortfarande)

och utsikten från Viggos rum som numera blivit ett kalhygge mot norr (jag har en hel massa att säga om detta kalhygge)

och den lilla tvättstugan på gården som ska bli något spännande vad tiden lider.

Ja, det var sannerligen en guldfärgad morgon som gick över i en perfekt dag. En sådan där dag då allt bara är fint, fint, fint.