Breaking every rule. Our diningarea.

 

Har inte tänkt på det så mycket, men det var när en fin vän till mig var hemma och sa att jag var en riktig stilbrytare. Jag blandar sådant man inte får blanda. Jag blandar Josef Franks 50-tal med jugend, bondromantik med minimalistiska små inslag, mahogny med furu, timmerstockar mot takrosetter, rosa med rött och turkost mot blått. Om det fanns en stilpolis skulle jag bli haffad direkt, eller vänta nu...höjd till skyarna. Nja, det återstår att se. Men jag tycker verkligen att det uppstår något riktigt poetiskt och modigt och eget när underliga möten sker, och det är just i sådana här hus som man får vara lite crazy.

 Jag har inte riktigt kommit överens med vårt diningroom, förrän nu egentligen. När vårens skira strålar omfamnar rummet med fågeltapeterna och ger den rättvisa. Jag har inte hittat matbordet med stort M än så sålänge tar vi vad vi haver. Plockar vad vi hittar. Det blir som en skapelse med ting av olika berättelser. Mattan som egentligen är för mörk (jag letar efter en ljusare) men som är så praktisk (och man tänker praktiskt när man har småbarn).

 Stolarna stod i huset när vi kom dit. Självaste Cornelis Vreejswijk har suttit och spelat på dessa stolar. Det fanns även en stor blå kökssoffa som vi bar ut i hallen, och ett stort blått bord som gjorde hål på mina strumpbyxor. Det åkte också ut häromdagen.  Fårlapparna kommer från grannen, och min favorittidning som skriver precis det jag vill läsa. Min dröm är att få göra lite jobb för den. Det finns ingen liknande varm och kärleksfull tidning i Sverige tyvärr.

 En fantastiskt fiffig fågelvas från Anthropolgie. När jag la på duken blev det riktigt tantigt, och det gillar jag. Speciellt på våren, då kommer den pastelliga tanten inom mig fram.

och bordet, detta tunga bord som jag fick med mig hem från en auktion därför att ingen ville ha det och jag kunde omöjligt bara låta det stå övergivet. Jag har en slags hatkärlek till det. Det är tungt och mastigt, ett riktigt åbäcke, och samtidigt så solid och stabilt och vackert. Vi får se när det åker ut nästa gång. Jag drömmer lite om att få ha 6 stycken vita pantonstolar runt det, men jag drar mig lite för att köpa dem därför att de är helt i plast. Jag älskar deras form och deras enkla funktion, men jag gillar inte för mycket plast Jag kan inte andas i rum med för mycket plast, och ännu mindre efter Underbaraclaras viktiga inlägg. Alla borde läsa det.

Trevlig söndagskväll på er kära vänner!

Vårt kök, innan och efter

Har inte skrivit så mycket om renoveringen sedan vi blev färdiga. Jag tror att jag kanske blev så utsliten och utbränd på den att jag inte orkade. Den tog all vår kraft. Men nu har det varit färdigt ett halvår och den lugna känslan av hem börjar infinna sig så nu är det dags att börja visa lite före och efter bilder. Jag har inte plockat bort något för fotograferingen, utan låter det vara på riktigt, såsom det faktiskt ser ut. Sanningen (den är alltid mest intressant.)

Innan:

 Det var egentligen inget fel på det, tänkte jag som den bohemiska konstnären som jag är, som sommarbostad en månad per år. Men det funkade helt enkelt inte de resterande 11 månaderna. Det gick inte att vara där. Ingen värme, vatten eller isolering. Så vi var tvungna att bryta upp golv och grejer iallafall.

 Inget hade gjorts på 50-år, förutom att de vita spisarna hade flyttat in. Och nångång på 40-50-talet hade man lagt in nytt golv. Det luktade speciellt och ljuset var magiskt.

Ganska fint. Och visst pratade vi om att behålla det och bara bo där en månad per år, men det är ju den månaden då jag jobbar som mest. Nej, det gick inte. Det var för kallt. Inga eldstäder var godkända och funkade helt enkelt inte.

Efter:

Ja, som ni ser är själva kärnan kvar. Spisen. Fast vi hittade originalvedspisen på övervången och satte in den istället. Hittade också ett fantastiskt trätak med handsmidda spikar under lager av masonit (vi var tvungna att blästra det förstås för år av slitage hade satt sin prägel) 

Ni kan ser hur taket lutar fortfarande, 10 cm ut från murstocken. Är så nöjd att alla sneda vinklar finns kvar, att vår kära snickare kunde snickra på när allt var snett och vint.

 Köksön med diskho var en riktig hit. Så klädde vi den i Glavaskiffer på kortsidorna.  

Kökshandtagen la jag också en livstid på. Jag hittade inga jag ville ha, så jag tog ganska vanliga, klassiska och sprejade dem med vit matt färg. 

Drömmen var också att få ha två cremefärgade smegkylskåp, men där satte ekonomin stopp. Inbyggda från IKEA blev bra det också.

Vi hade timmarstockar över som vi använde som fönsterfoder. Det är som att köket har träd.

 och vitrinskåpet som jag skapade själv. Klurade på hur vi kunde få ihop det. Ritade, pusslade och målade. Inspirerade av Pippi Långstrumps kök. Jag använde också andra handtag på just vitrinskåpet. Det passar bra, för de tillhör liksom olika delar av rummet.

Hela nedre botten har också svarta retroljusknappar med dimmer och eluttag. Det är jag helnöjd med. Glöm inte dimrar om ni bygger nytt. Det finns inget bättre.

 och vedspisen och det marokanska kaklet. Induktionshäll och varmluftsugn. Två hoar (en för disk och en för grönsaker) Ett riktigt restaurangkök fast hemma. Och spotlights i det gamla handgjorda taket. Det är väldigt mycket detaljer i det här köket som måste ses på riktigt.

 Lamporna från Ikea pimpade jag upp med tygtråd från Pia. Bänkskivor som blev över sandade vi till och använder som skärbräden.

 och egentligen har jag brytit mot en massa regler. Mörkt tak och ljust golv. Men det gör inget, för köksöskivan möter upp det. Och jag är så nöjd med det vita kaklet som jag letade efter i månader. 

Den har den rätta formen (för att ge känsla av mejeri/slakteri), den rätta färgen (beige/cremevit) och den rätta strukturen (glansig och bucklig) för att ge en känsla av liv.

Helt klart är det här mitt drömkök. Beläget i sydvästläge. Jag hade på inga sätt kunnat få det bättre. Jag älskar rustiken, att allt är äkta och på riktigt. Att materialen är rena och naturliga.

Jag fick offerter på mängder av olika kökleverantörer, men tillslut så blev det ändå IKEAS Lidingö, med en hel del pimpande.

Ska visa matsalavdelningen en annan gång.

Till hjälp med att bygga detta kök hade jag denna inspirationsmapp från pinterest.

Ni är så välkomna hit till Rattsjöbergsakademien (som jag döpt vår går till i andranamn)

Fantastiska skördetider

Hos min mamma och pappa finns en massa fina fruktträd, däribland ett underbart päronträd som ger de mest delikata små päron

Jag bestämde mig för att göra en paj

Fint mjöl mald av en bonde som jag fotograferat

Päron går väldigt bra ihop med Grand Marnier (apelsinlikör, blev mest den för att den stod närmast) men jag hade även i riven mandelmassa och ägg och mjölk och det blev väldigt fint äktenskap

Behöver inte ens serveras med vaniljsås (men grädde hade nog varit fint)  för den är redan så söt och fin.

Ett litet snabbt hej hej

Ett litet snabbt hej bara. Från grädden och jordgubbarnas-land. Och tro nu inte att jag är ledig och glassar hela dagarna, nej, nej, här händer det grejer förstår ni. Jag jobbar och jobbar och jobbar och när jag inte jobbar socialiserar jag.
Kram så länge.

How to make pasta

Först behöver ni durumvete, ägg, lite salt och fin olivolja

sen lite finess med att baka ihop det

sedan en enkel (eller komplicerad) pastamaskin

och gärna en snygg italienare som lagar det, men det går precis lika bra med en svensk kusin (som min Markus)

en viss känsla förstås

så behöver ni ett kök och gärna ett gäng med åskådare och glada vänner

ett mått (i det här fallet lånade vi Viggos leksaksplastglas från Ikea)

om ni ska laga panzerotti som vi gjorde behöver ni nån fyllning. Vi improviserade och använde cheddarost, ricotta och färsk sparris

Voila. Mums. Vilken otrolig njutning.

Mitt kök -Diningarea

Åh, vårt kök alltså, ni skulle bara se. Det är en dröm att jobba i, en fantasi att hänga i och ett magiskt universum att befinna sig i. Tänkte visa er 'dining-arean' idag.

Med sydöst-läge och en vidunderlig utsikt ut mot en sjö. Hade först tänkt att ha ett lyxigare möblemang men den gamla blå köksmöblemanget som stod i huset från början åkte tillbaka in och den passar faktiskt

Och Un Bisou de Mme Pitou-tapeter och blommigt så det står härliga till

och en kakelugn och ursprungstimmervägg målat i vaniljgult

och i taket tronar min Josef Frank-lampa som har en alldeles speciell historia som jag tänker berätta när ni kommer hem till oss.

Så, detta var det turkosa rummet. 

Köket -skissen och planen

Kära vänner! Snart, alldeles snart kommer jag visa upp bilder från köket i huset, men jag vill styla först, göra som de i Äntligen hemma ni vet, ögonbindel och simsalabim. Det är så nära nu, jag vill dra in möbler och hänga upp tavlor, men det återstår lite listspikande som är enormt mycket mer tidskrävande än man kan tro. Men sedan kommer huset vara helt FÄRDIGT. Liksom komplett. Och förhoppningsvis kommer vi inte behöva renovera på 50 år.

Ni vet, jag drömde om ett stort bondkök, ni hittar min inspirationsmapp här. Oj oj, jag började skissa på köket för två år sedan och har hunnit ändra mig många gånger, men jag har hållit fast vid idéen om ett fransk lantkök.

Idéen har vart mycket trä och natur, öppna ytor, stor köksö och enorma ljusinsläpp.

Jag ville även få in färgen turkos och en ädel och tjusig madame-cupcake-vibb.

Jag ville dessutom att det skulle kännas som ett restaurangkök, med stora arbetsytor, verktyg som man når lätt, rejäla material och gärna ett kakel någonstans som inspirerar.

Jag drömde också om ett inbyggt vintrinskåp.

Jag ville dessutom att det skulle vara lite Julia Child-känsla, ja, som ett amerikansk 40-talskök som möter alp-lodge. Är ni med?

Så ville jag ha ett vitt mejerikakel, porslinsho och absolut inga överskåp.

Ja, så själva grundkänslan är att det ska skapas mat. Lagas, bakas, fotas, diskuteras, drömmas, porscheras, blancheras och flamberas. Så ska det till en och annan kokbok i det där köket också.

Så drömde jag så evinnerligt mycket om ett pastellfärgat Smeg-kylskåp som tyvärr fick ge vika då de de var högerhängda dörrar och extremt dyra ( vi har ju renoverat ett helt hus och då blir det alltid kompromisser)

Så fick jag ett mail från Dalani häromdagen som hade kampanj på just Smeg-kylskåp. Det var synd, för hade de skickat det där mailet för två månader sedan hade hade jag köpt direkt men nu har jag redan införskaffat andra kylskåp. Lite sorgligt är det ju, men den dröm som aldrig besannas, som dröm är det vacker att få.....

Ja, jag har fått in nästan alla mina önskningar. Köket är på 45 kvadratmeter och det är verkligen mina drömmars kök. 

Förhoppningsvis får ni se nästa vecka.

Stor kram mina vänner.

Lagen om attraktion

Jag tipsade ju er om boken The Secret, Hemligheten av Rhonda Byrne.  Den handlar om lagen om attraktion. Alltså hur vi drar till oss de saker vi vill ha med enkla medel. Det är otroligt spännande och det är först nu, några veckor efter att jag avslutade boken som jag begriper på riktigt vad det handlar om. 

När man börjar uppmärksamma dessa små attraktionslagar i vardagen öppnar sig en otroligt fin värld som jag verkligen välkomnar.

Som exempel, i flera veckor har jag gått runt och tänkt på att jag måste ringa sotaren för att få alla eldstäder godkända. Problemet är att sotaren bara har telefontid två timmar i veckan och då jag är så urkass på att passa tider missar jag alltid de där timmarna. Dessutom är det alltid upptaget och lång väntetid. 

Men jag vill verkligen komma i kontakt med sotaren. 

Så idag, av en slump, eller kanske av lagen om attraktion, står sotbilen parkerad på mina föräldrars gård och sotaren själv sitter inne och dricker kaffe med pappa. När jag urlycklig tar tag i sotaren och frågor honom har han egentligen fullt hela veckan, men han tittar i almanackan, okej, han gör ett undantag, och kan komma och inspektera eldstäderna redan imorgon.

Visst är det lysande?

Lagen om attraktion när den funkar som bäst. Sotaren kom till mig, jag behövde inte ens ringa honom.

Eller mitt hysteriska skåpletande. 
Jag har länsat igenom landets alla auktionsfirmor, budat, tittat, besökt antikaffärer, blocket och inredningsbutiker för att hitta det perfekta skåpet att ha i mitt kök. Jag har varit obsessed. Tänkt tanken att jag måste åka ner till Paris Clignacourt med kärra och  för att köpa det. Jag har letat i ungefär ett år. 

Men så slutade jag leta då jag fann ett vitt skåp som var halvbra, så i tanken fanns skåpet redan på plats. Så i lördags står plötsligt skåpet jag letat efter mitt framför ögonen på mig, i byns auktionshus och det blir mitt för en spottstyver.

Det här händer mig hela tiden nu. Det kommer till mig. Lagen om attraktion är så häftig. Kanske låter det flummigt men det funkar. Det handlar om att förenkla.

Bilden kommer härifrån.

Så nu är det köket med stort K som ska komma till mig.

 Jag använder bilder, tankar, ord för att dra det till mig. En hel del bläddrande i inredningstidningar förstås.

 French country kitchen, precis som jag vill ha det. Men universum hör mig och jag är helt säker på att jag inom tre månader har det drömkök jag drömmer om.

 De tre sista bilderna kommer härifrån.