Köket -skissen och planen

Kära vänner! Snart, alldeles snart kommer jag visa upp bilder från köket i huset, men jag vill styla först, göra som de i Äntligen hemma ni vet, ögonbindel och simsalabim. Det är så nära nu, jag vill dra in möbler och hänga upp tavlor, men det återstår lite listspikande som är enormt mycket mer tidskrävande än man kan tro. Men sedan kommer huset vara helt FÄRDIGT. Liksom komplett. Och förhoppningsvis kommer vi inte behöva renovera på 50 år.

Ni vet, jag drömde om ett stort bondkök, ni hittar min inspirationsmapp här. Oj oj, jag började skissa på köket för två år sedan och har hunnit ändra mig många gånger, men jag har hållit fast vid idéen om ett fransk lantkök.

Idéen har vart mycket trä och natur, öppna ytor, stor köksö och enorma ljusinsläpp.

Jag ville även få in färgen turkos och en ädel och tjusig madame-cupcake-vibb.

Jag ville dessutom att det skulle kännas som ett restaurangkök, med stora arbetsytor, verktyg som man når lätt, rejäla material och gärna ett kakel någonstans som inspirerar.

Jag drömde också om ett inbyggt vintrinskåp.

Jag ville dessutom att det skulle vara lite Julia Child-känsla, ja, som ett amerikansk 40-talskök som möter alp-lodge. Är ni med?

Så ville jag ha ett vitt mejerikakel, porslinsho och absolut inga överskåp.

Ja, så själva grundkänslan är att det ska skapas mat. Lagas, bakas, fotas, diskuteras, drömmas, porscheras, blancheras och flamberas. Så ska det till en och annan kokbok i det där köket också.

Så drömde jag så evinnerligt mycket om ett pastellfärgat Smeg-kylskåp som tyvärr fick ge vika då de de var högerhängda dörrar och extremt dyra ( vi har ju renoverat ett helt hus och då blir det alltid kompromisser)

Så fick jag ett mail från Dalani häromdagen som hade kampanj på just Smeg-kylskåp. Det var synd, för hade de skickat det där mailet för två månader sedan hade hade jag köpt direkt men nu har jag redan införskaffat andra kylskåp. Lite sorgligt är det ju, men den dröm som aldrig besannas, som dröm är det vacker att få.....

Ja, jag har fått in nästan alla mina önskningar. Köket är på 45 kvadratmeter och det är verkligen mina drömmars kök. 

Förhoppningsvis får ni se nästa vecka.

Stor kram mina vänner.

Renovering fortsätter: Dörrar och lås. Behöver hjälp.

Åh nu händer det grejer, synliga grejer. Tapeter, färg, lister och dörrar. Du ljuvliga finish. Här är dörren från vårt kontor ut till vardagsrummet. Tapeten är vald för att ge inspiration, samtidigt som färgen (blå) ska ge just mig lite känsla för ordning och reda. Det saknas ju fortfarande dörrfoder på denna bild, men jag hoppas att ni ändå kan få en känsla. Överallt har vi satt tillbaka de gamla nötta spegeldörrarna. 

De har handtag och lås från 1800-talet. Öppnade och stängda 100-tals gånger, och varje gång jag tar i dem blir jag lika lycklig. Tänk att något kan vara så vackert och samtidigt så oerhört funktionellt.

Den här dörren hade ett masonitskiva spikad på sig som vi drog bort, och efter lager av färg hittade vi denna ursprungsyta. Säkerligen målad någongång för 150 år sedan.  Den här dörren har jag fått slagits för att behålla, för de allra flesta säger "och vilken färg ska du måla den här i då?" och jag säger "den ska vara precis så här".  Varje gång jag ser den så hoppar mitt hjärta till av lycka för den sitter i biblioteket, och jag vill att biblioteket ska vara precis så där. Slitet, nött, kantigt och fyllt av historier. Lite som Shakespeare & Company i Paris.

och de gamla låsen har jag behållit överallt. Jag har en påse fylld av gamla krokiga nycklar. Dörren har vi bara slipat och den tänker vi behålla just så.

och gästrummet, som jag kallar för restrummet därför att vi använt alla rester där. Färg och tapeter.  Dörrfodret är målat med linoljefärg som jag blandade till själv. Jag letade upp ett recept på turkos färg på nätet som inte alls blev som jag tänkt,  så den fick målas i just restrummet, men det blev väldigt bra. Grönt och turkost ihop är underskattat.

Sovrumsdörren tror jag också skulle må bra av några lager färg.

och här kommer det jag behöver hjälp med. De allra flesta dörrarna är slitna med avskavd färg, och då nya ytskikt sätts upp blir det nötta väldigt nött. Som det ser ut nu har alla dörrar i stort sett olika färger och de lärda säger att jag måste måla dem i samma färg för att få en enhet och röd tråd i hela huset. Måste jag det? Måste dörrarna länkas samman? Och nu när jag skriver det känner jag att jag kanske redan har svaret.

Dörren till badrummet fick bli en ny dörr därför att ingen gammal fick plats. Jag var tvungen att göra den personlig så jag betsade den först med både  tjära och mahogny för att få till rätt färg. Sedan fernissade jag den i flera lager för jag ville att den skulle bli så blank att man kan spegla sig i den. Kanske överarbetade jag. Jag ville få en känsla av gammal vacker båt (jag är en sjöman i själ och hjärta). Handtaget blev inhandlat lite för snabbt men det får duga.

Så fick jag då kritik för att jag varit alldeles för snäll i alla färger för att vara Helena, så då vi kom till Viggos rum spexade jag till det ordentligt. Och den här dörren måste nog målas....

Turqoise, detta havet och frihetens färg kan väl ingen tycka illa om? Man får en rejäl energiboost när man kommer in här. Jag tror det blir väldigt bra när det sätts upp tavlor och hyllor. Dessutom ska vi platsbygga en tvåvåningssäng i trä.

och fastän rummet ligger i norr flödar det av ljus från ett stort fönster. På väggen en tapet från Pip Studio med sjömän, hundar, frukter, blommor och töser. Precis sånt man blir lycklig av.

och ja, här är dörren rosa och grå som på flera andra ställen i huset.

Ja, ingen kan då beskylla mig för att vara tråkig iallafall.

 Åh, jag ser fram emot era reaktioner. 

London del III

Jag sa till Corin: Jag måste få åka till antingen Camden Market, Kensington Market eller Portobello Road  för att få uppleva lite klassisk marknad. Då skrattade Corin och så sa hon: Helena, you are such a tourist, I will show you something better.

Så då åkte vi istället till östra London och Corins favoritområde (efter hennes egna kvarter förstås) och det var Bricklane och Spitafields Market. Hippt, konstnärligt och vibrerande.

Mängder med spännande grafitti och vackra väggar (det var här som Bankys konst syntes mest)

Corin säger att mycket av den vackra konsten på de gamla industrihusväggarna kommer att försvinna då hela området genomgår en uppfräschning inför OS. Helt ärlig är jag inte så orolig, för det är just det som är en del av processen. Konstnärer och kreatörer hittar alltid nya områden där hyror är billiga och förvandlar dessa områden till sina och efter några år skjuter hyrorna i höjden och "finare" människor flyttar in. Så har det varit i alla tider och överallt.

Men än så länge var Bricklane och Spitifield ett område där det pyste och kved av kreativitet

I varje litet gathörn hände något spännande

och överallt syntes tecken på visuella uttryck

jag hittade en kub att vila lite på

och mellan grafittiväggarna och spåkvinnorna och antikhandlarna och vintageaffärerna såldes det underbar mat i trånga små fik

sköna små boutiqes

retrovurm (kanske är dags att plocka fram de gamla 90-banden med blandmix)

Vackra klänningar fanns det att köpa

och spännande saker att fotografera

och just när vi var där så pågick någon slags matfestival så det pyrde och ångade ur alla slags grytor. Det luktade curry och pratades olika språk

och här är jag

det var nog allt. Det var ett område som jag gillade väldigt mycket och jag rekommenderar en sväng dit på söndagarna då det är stor marknad.

Hej så länge. Forts följer.

Londol del II Iphonebilder

Såklart så skulle Londons shoppingliv avhandlas, men Corin hade nog glömt hur det vara att shoppa med mig. 4 h på Anthropologie, det ni. 

Fast deras amerikanska hemsida är faktiskt snyggare än den europeiska. 

Hursomhelst, jag glömde varna henne, men bor man på landet så gör man. På landet finns inte så mycket shopping att tillgå, så då får man passa på när man är i en pulserande storstad som London.

Min kille Jögga har lärt sig nuförtiden, om han nu skulle råka bli med mig på shopping á la London och Bangkok har han alltid en bok till hands i sin väska som han fiskar upp, så sätter han sig och läser. Smart kille. Ja, för även om jag hatar att medge det så älskar jag shopping. Inte för att jag nödvändigtvis måste shoppa, utan för att bli inspirerad. Ser hur kläder har satts samman av begåvade stylister, hur inredning och dekoration har smälts ihop av grymma scenografer till härliga nytänkande innovationer. Hur trender och stil länkas ihop med samhället. Konceptbutiker har blivit så grymma på inredning nuförtiden. En butik är inte bara en butik man kan köpa något i utan det är lika mycket en ny värld. En känsla. Ett koncept. Man kan fika, läsa böcker och titta på konst i de butiker som jag gillar.

En av mina favoritbutiker här i världen är då Anthropologie. De säljer möbler, husgeråd, klänningar, förkläden, tavlor..ja i princip allt möjligt men med en oerhört fin touch. Tidigare har jag bara besökt deras affärer i New York men nu besökte jag deras tre våningar butik på Regent St. För mig hela himmelriket.

Det här gillade jag. Gamla trälådor som blivit hyllor och skåp.

och jag älskade sättet de använt en gammal snickarbänk. Jag har sett det här förrut och har själv en otroligt vacker gammal snickarbänk i uthuset som jag kommer ha i vardagsrummet.

och vad sägs om sänghimmeln? En skog i järn. Ser visserligen lite vass ut.

en vacker häststaty

färgglada mattor i orientalisk allmogestil

Sedan när man supit in så mycket inspiration att man inte orkar längre så fikar man. Kaffe gjord av riktig barista och prisbelönta bakverk.

läser lite ur en bok man plockat upp någonstans. En bok man valt enbart för att sidorna kändes så lena

och så beundrar man allt det där som människor skapar (här har de ritat med kritor på svart tavla, är det inte grymt?)

Fortsättning följer.

Hej så länge

Inspiration: Verkliga människor

Åh om det är något jag beundrar ifrån roten av mitt hjärta så är det människor som skapar något.
Har ni upptäckt The Selby? Han porträtterar skapande och passionerade människor. Fotograferar dem i deras hem, det är verkligen häftigt.
Men så gör han små filmer om dem också, och varje spännande människa borde få en sådan här film gjord om sig.

Det här är en film som är ett lysande tema på hur konst och stil och mode smälter ihop på ett förträffligt sätt.


Den här handlar om en restaurang på stranden på Long Island, och människan bakom den. På så många sätt så påminner den om min egna restaurang Fröknarna Fräs.


Eller den här underbara knäppgöken och modeföretagaren Alfus. Som en riktig Al Pacino (fast på riktigt)

Te en titt om du har tid i julstökandet. Många gånger överträffar verkligheten dikten. Det är så lätt, och helt genialiskt.

3 innehållsrika dagar

Jag rymde i helgen. Tog tåget till Stockholm och for på Galleri Kleerup på vernissage för att titta på Fredriks bilder. Världens bästa konstnär. 

På plats fanns min gamla kompis Cilla som jag pluggade med i Lofoten och som jag inte sett på evigheter och det var så himla roligt, hon såg precis likadan ut som för 5 år sedan.

Och min kompis Livet och en ny kompis, Camilla.

och Fredrik är inte bara världens bästa konstnär och världens största inspiratör utan han är världens bästa vän också.

Sen gick vi ut på fin restaurang på livets inrådan och drack vitt vin och käkade färsk fisk och stannade uppe till sent.

Dagen efter gick jag till den finaste butiken jag varit i, Raja på Odengatan, och valde kakel. Svindyra förstås, antika från Indien, men ack så fina. 2 1/2 timme spenderade jag i den där underbara butiken med ljuvliga skåp och fantastisk trevlig personal (som kändes lite som en familj direkt) och jag fick iallfall med mig 10 kakelplattor som ska pryda delar av mitt hus.

Sedan var det dags att träffa min bästis, fika, äta, gå, prata och gosa med hennes 4 månader bebis.

Vi fick ett underbart dygn ihop. 

Sedan tog jag tåget hem till Värmland fast jag åkte raka vägen till Arvika där jag och Jögga var inbjudna på VIP-spelning med världens bästa band môra-Per.

Och det var precis så där bra som jag tänkt fast kanske ännu bättre.

Så på söndagen vaknade jag upp och for på Pias modevisning, och det var dumt av henne att låta mig gå mannekäng för det fanns inte en chans till att jag hann ta några bilder. Men det var en fantastisk modeshow där det visades kläder från Ewa i walla, Designwerket, Branting och Melmelli.

och det var fantastiskt lyckat med 7 (snarare 14) sorters kakor, hemlig gäst, livemusik till showen och allt  "took place" i en magisk lada.

och här är jag, i dagens vackraste Ewa i Walla-klänning i silke.