Festligheter

Min pappa fyllde 70 år den 2:a november.  Han var utomlands just då så då passade jag och Jögga på att göra en film till honom i hans och mammas hus. I hans kläder. Med hans ryggsäck. Hans stövlar. Hans kök. Så lade vi in en sekvens som vi spelade in i somras.
Min pappa är ju timmerhuggare old school. Han älskar pilsnerhumor, svartvita filmer, hårt fysiskt arbete och Dan Andersson. Om ni tittar så förstår ni.

Igår firade vi honom och en annan jubilar (min systers kille) och då visade vi den här filmen och det blev succé. Pappa tjöt av skratt och i slutet rullade det stora tårar nerför hans kinder. Det var himla fint. Och idag fortsatte vi titta och tårarna fortsatte trilla.

och här är jag på festen. Jag har klippt en ny frisyr. En riktig kulturtantsfrisyr.

Jag älskar huvudbonader, det är nåt med att det blir så klätt på nåt vis.

och här är mamma, moster Tolla och deras kompis Agneta. Snygga kvinnor.

De är ju fasligt snygga, mamma är ju 63 år, hon ser typ ut som 43.

och min stora mellanstadiekärlek var där. Som tur var lyckades jag behålla honom i familjen då han blev min kusins stora kärlek istället. Vi pratade hela kvällen.

och mellanstadiekärleken och min guddotter Alva.
Det var Alva som tog alla bilder under kvällen. Hon gillar att fotografera. Speciellt mig:) 95% av bilderna var på mig. Vi har så roligt när vi fotograferar. Vi skrattar hela tiden.

och här är nya släkten. Min guddotters lillebrors syskon. Komplicerat? Ja, det brukar det väl vara nuförtiden och det är underbart. De är så fasligt snygga iallafall. Så är de intelligenta och socialt kompetenta och begåvade på alla sätt och vis.

och här får min guddotters lillebrors pappa (alltså min systers kille) en gammal moppe från 1954 i present av sin son och sin släkt. Han blev så glad.

och festen hölls i världens finaste gamla 1700-tals loge (puben i Gammelbyn)

och Anders fick spela dragspel med sin vän Jan-Erik. Han är riksspeleman i munspel. En av två i Sverige. Det ni.

och jag och mamma dansade lite.
Min klänning kommer från Modcloth. Den heter With only a wink-dress. Sedan jag hittade Modcloth har jag aldrig haft hitta-rätt-klänning-problem. De har 2538 (?!) klänningar i sitt sortiment. Typ. Alla med en kul tvist. De är underbara.

och vår söta granne Elsa

och närmaste grannarna Annika och Pär. De blundade på varsin bild så jag lägger in två

och vackraste Maria, mamma till min lilla syster Anja

och så jag och moster Tolla igen då.
Ja, så blir det när 95% av bilderna i minneskortet är på mig. Jag är ledsen alla ni andra (inkl födelsedagsbarnet) som inte kom med på bild men ni får helt enkelt hålla er framme nästa gång.

Stor kram och Grattis Anders och Bengt!

Break on through, to the other side

I hela mitt liv har jag drömt om att få vara en hippie. En flärdfull sådan. Leva i en tid när det var okej att protestera på boulevarden, leva i symbios med naturen, läsa posei på gatorna, få älska många samtidigt universellt, bo i kolletiv...gå i långa klänningar.

Ja, jag tror verkligen att jag missade något alldeles speciellt där i skarven mellan 60 och 70-talet.

Kanske överromantiserar jag, men jag tror ändå det var något som höll på att hända i världen de där åren.

och nu föll det sig så att min bästa kompis med room-mates hade hippiefest, eller tema TILLSAMMANS

och det var så himla häftigt

kanske den roligaste festen jag varit på i hela mitt liv

alla mina älsklingar var där

och alla var så fasligt snygga

sådär magiskt snygga

såsom jag önskar att alla såg ut jämt

och värdinnan i sitt finaste svall

och kusin Markus

som liksom är så självskriven i den här tiden

och Clara, den vackraste kvinnan jag vet ( i äkta silkesklänning från -69)

och alla stod andäktigt och lyssnade på politiska tal och vacker singer-songwriter progg

och det var sånger och poesi och uppträdande

och slagord och flower-power och kärlek

och mycket tyger och stora glasögon

och teater och show

och väldigt mycket skratt

Jag spenderade den mesta tiden med att sitta i hallen och prata om universum med mina bästisar

Faktum var att den här 18 timmars festen i den här ljuvliga 70-tals världen var så rolig så veckan efter fick jag typ värsta depressionen, ni vet, när man haft så kul så när man landar är hallgolvet så himla hårt, stenhårt...
Det är ju så. Så då fick reda bot med en annan resa.

Måndagsblues

I helgen var jag på en av de roligare festerna jag någonsin varit på.

Den kräver sitt helt egna långa inslag. Jag går fortfarande runt och nynnar på Riders in the storm....

Det var en rejäl tidsmaskin, till en tid jag gärna hade upplevt. Berättar mer senare.
So long / Helena H

Invigningsfest

Först hade vi inte tänkt att ha någon fest för att jag var så trött. Men då blev alla så ledsna så då bestämde vi oss för att ha en iallafall. Min kusin och bästa manliga vän tyckte det skulle vara en burtonesque-fest. Om man ska ha fest är det väl lika bra att göra det ordentligt. 

Så här så inbjudningskorten ut.

Först började allt så lugnt och fint. Alla var så städade och minglande och fina.

Jag var en hybrid. Mellan hjärter dam och Alice.

Alla var där. Ja, även Beetlejuice och Lydia. 

Jag var så lycklig och stissig och uppivarv och alldeles till mig för alla som rest från Stockholm, Göteborg, Örebro, Karlstad och Dalen så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Fotostudion glömdes bort.

Maten dukades fram. Alla hade med sig då det var knytkalas och gissa om bordet dignade av läckerheter.

Hela köket och huset var fyllt av vackra klänningar och peruker och mad-hatter hattar.

och vi hade pimpat hela huset och allén med heliumballonger och snören och spännande saker

och riktiga Alice i Underlandet var där

och vi hade middagen i tältet.  Sen var det frågesport i lag och musikquizz och kaffe och avec...

och det var galna, vackra, vilda gäster

och riktigt, riktigt nära vänner

och poff så var festen igång. Gitarrer plockades fram och tältet förvandlades till precis det jag ville

och det var precis så magiskt och galet som jag drömt

och vackert och förföriskt

Det var sannerligen en burtonesque-fest i bästa anda

och Edward var där

Jag önskar bara att tiden inte hade gått så fort, att rommen inte var så god och champagneflaskorna så många

kanske önskar jag att tiden hade kunnat stanna så jag fått upp rökmaskinen och studion, vilka bilder det blivit

att mina vänner liksom kunnat flytta in där och då i sina fina kostymer

och min favoritmodell Sara var där

och vi fick presenter. Så himla många fina presenter. Stuckaturer, äppelträd och champagneflaskor

Jag vet inte vart tiden tog vägen. Plötsligt var klockan närmare 05 på morgonen och då hade vi festat i över 13 timmar, och jag lovar er att det kändes som 13 minuter.

Jag vet inte hur man vaknar upp från en sådan här fest. På riktigt. 70 personer. Om man någonsin vaknar upp igen.

Det lär bli en tradition iallafall, även om det dröjer tills jag bjuder in till fest igen.