4-sidigt reportage i NWT

 I onsdags var vi med i Nya Wermlandstidningens Hus och Hem i ett 4-sidigt reportage om vårt fantastiska hus som ni ju redan känner till.

 Så många människor har hört av sig och sagt att det är så fint, och frågat vart man kan köpa tapeter och renovera kakelugnar. Så roligt. Tack för all pepp.  Anette (journalisten) och Olle (fotografen) var hos oss i fyra timmar. Det blev så fina bilder, och en spännande text.

Ni är alla välkomna på besök. Om det är något vi gillar i den värmländska finnskogen så är det besök. Är du lite intresserad av färg, form, ljus, inredning, historia eller renovering så tror jag att vårt hus kan ge dig något. För det är verkligen en ljuvlig dröm i varje vrå och vinkel. Jag älskar det här huset.

Vårt kök, innan och efter

Har inte skrivit så mycket om renoveringen sedan vi blev färdiga. Jag tror att jag kanske blev så utsliten och utbränd på den att jag inte orkade. Den tog all vår kraft. Men nu har det varit färdigt ett halvår och den lugna känslan av hem börjar infinna sig så nu är det dags att börja visa lite före och efter bilder. Jag har inte plockat bort något för fotograferingen, utan låter det vara på riktigt, såsom det faktiskt ser ut. Sanningen (den är alltid mest intressant.)

Innan:

 Det var egentligen inget fel på det, tänkte jag som den bohemiska konstnären som jag är, som sommarbostad en månad per år. Men det funkade helt enkelt inte de resterande 11 månaderna. Det gick inte att vara där. Ingen värme, vatten eller isolering. Så vi var tvungna att bryta upp golv och grejer iallafall.

 Inget hade gjorts på 50-år, förutom att de vita spisarna hade flyttat in. Och nångång på 40-50-talet hade man lagt in nytt golv. Det luktade speciellt och ljuset var magiskt.

Ganska fint. Och visst pratade vi om att behålla det och bara bo där en månad per år, men det är ju den månaden då jag jobbar som mest. Nej, det gick inte. Det var för kallt. Inga eldstäder var godkända och funkade helt enkelt inte.

Efter:

Ja, som ni ser är själva kärnan kvar. Spisen. Fast vi hittade originalvedspisen på övervången och satte in den istället. Hittade också ett fantastiskt trätak med handsmidda spikar under lager av masonit (vi var tvungna att blästra det förstås för år av slitage hade satt sin prägel) 

Ni kan ser hur taket lutar fortfarande, 10 cm ut från murstocken. Är så nöjd att alla sneda vinklar finns kvar, att vår kära snickare kunde snickra på när allt var snett och vint.

 Köksön med diskho var en riktig hit. Så klädde vi den i Glavaskiffer på kortsidorna.  

Kökshandtagen la jag också en livstid på. Jag hittade inga jag ville ha, så jag tog ganska vanliga, klassiska och sprejade dem med vit matt färg. 

Drömmen var också att få ha två cremefärgade smegkylskåp, men där satte ekonomin stopp. Inbyggda från IKEA blev bra det också.

Vi hade timmarstockar över som vi använde som fönsterfoder. Det är som att köket har träd.

 och vitrinskåpet som jag skapade själv. Klurade på hur vi kunde få ihop det. Ritade, pusslade och målade. Inspirerade av Pippi Långstrumps kök. Jag använde också andra handtag på just vitrinskåpet. Det passar bra, för de tillhör liksom olika delar av rummet.

Hela nedre botten har också svarta retroljusknappar med dimmer och eluttag. Det är jag helnöjd med. Glöm inte dimrar om ni bygger nytt. Det finns inget bättre.

 och vedspisen och det marokanska kaklet. Induktionshäll och varmluftsugn. Två hoar (en för disk och en för grönsaker) Ett riktigt restaurangkök fast hemma. Och spotlights i det gamla handgjorda taket. Det är väldigt mycket detaljer i det här köket som måste ses på riktigt.

 Lamporna från Ikea pimpade jag upp med tygtråd från Pia. Bänkskivor som blev över sandade vi till och använder som skärbräden.

 och egentligen har jag brytit mot en massa regler. Mörkt tak och ljust golv. Men det gör inget, för köksöskivan möter upp det. Och jag är så nöjd med det vita kaklet som jag letade efter i månader. 

Den har den rätta formen (för att ge känsla av mejeri/slakteri), den rätta färgen (beige/cremevit) och den rätta strukturen (glansig och bucklig) för att ge en känsla av liv.

Helt klart är det här mitt drömkök. Beläget i sydvästläge. Jag hade på inga sätt kunnat få det bättre. Jag älskar rustiken, att allt är äkta och på riktigt. Att materialen är rena och naturliga.

Jag fick offerter på mängder av olika kökleverantörer, men tillslut så blev det ändå IKEAS Lidingö, med en hel del pimpande.

Ska visa matsalavdelningen en annan gång.

Till hjälp med att bygga detta kök hade jag denna inspirationsmapp från pinterest.

Ni är så välkomna hit till Rattsjöbergsakademien (som jag döpt vår går till i andranamn)

Lodgedrömmar

Det är så konstigt, när det första projektet är färdigt så börjar man redan titta på nästa projekt, fastän man så väl minns att man höll på att gå under av arbete. Min pappa har ju byggt timmerhus i hela sitt liv, så det är nog inte så konstigt att jag egentligen dras till husbyggande. 

Iallafall, mitt "nästa" projekt, om det nu skulle bli så någon gång kommer vara en riktig lodge, i stil med det här inlägget. Det har nog med mig att göra som skidåkare, alpinist-wannabe och leva-i-naturen-människa.

Så länge får jag faktiskt vara nöjd med det fantastiska hus vi har nu. Det finaste i världen. Huset är en gammal timmerstomme som ingen med säkerhet vet när det är ifrån. De gjorde oftast så förr i världen, flyttade timmerstommarna. Kanske är det så gammalt som från 1600-talet, eller ännu äldre.

Jag hade helst velat plockat fram timmerstockarna i hela huset, men det var ett fasligt jobb att få dem rena då århundraden av smuts har satts sig på dem så det blev en vägg. Vi blästrade och skrapade, sedan fick de vara som de är. Och vilken färg de har. Gyllenoranga i eftermiddagssolen.

Så blästrade vi även fram det gamla taket med handsmidda spikar. Det är så ljuvligt. Jag var först lite rädd att det skulle bli mörkt men det blev bara mysigt, och väldigt varmt.

Så vi hade ingen bra lösning på hur vi skulle lösa sammankopplingen mellan tak och vägg då det glipade stora springor. Vi löste det helt enkelt så att vi tog det riktigt gamla golvet (som vi inte kunde använda ändå) och blästrade på samma sätt så den fick exakt samma färg och därför kunde användas som bred "taklist". Liknade lösning har vi gjort på flera ställen. Det blev så grymt bra.

Så det här är vår eget lilla "lodgerum"och vi klurar fortfarande på hur vi ska kunna använda det på rätt sätt. Om vi tex ska ha en tv i det här rummet? Just nu hänger vi bara i soffan, spelar gitarr, läser böcker och eldar i kakelugnen.

Den grymt vackra stegen med hittade vi på vinden. Den kräver sitt egna inlägg.

Så, vad har ni för rum ni myser järnet i?

Renovering fortsätter: Tak och walk in closet

Idag var en sådan fantastisk dag. Jag hann med så mycket. Umgås med familjen, kyssas med min pojkvän, se honom dra ris, se Viggo ta sina första steg, samtidigt som fåglarna kvittrade och jorden luktade jord.

Samtidigt:

The red chair hade det här bilden kunnat heta om den hängt på ett konstgalleri. Nu hänger den här i min blogg och det är väl nästan samma sak som ett konstgalleri så vi kan kalla den för the red chair.
Ni ser, det är min walk in closet som fått gipsskivor på alla väggar. Även om ni inte tror det så lyssnar jag faktiskt på er och då jag hörde ordet pälsänglar nämnas i en kommentar här i bloggen tidigare ringde jag snickaren sekunden efter och sa: Vi måste upp med gipsskivor. Mina klänningar kan få husdjur. Så då åkte väggarna upp och det känns bra nu, jag får ha timmerväggar någon annanstans.
Så idag har jag spacklat hela rummet och färgsamplat med en turkos färg som var på rea (29 kr för 2,5 liter, det är Stuvbutiken det)
Turkost kan nog bli sjysst, med en blanding av rosa inslag. Lite pastellig tillvaro ska mina klänningar få existera i.

Sedan har det hänt grejer på hela bottenvåningen. När vi tog bort det flagnade och hängiga papptaket hittade vi pärlsponttak, tyvärr väldigt slitet så det försvann också och under det hittade vi ett 160 år gammalt trätak med vackra spikar och breda brädor. Taket hade dock många lager med gud vet allt, så min pappa lånade en blästringsmaskin så alla taken blev blästrade (detta är en hel historia i sig som jag ska visa er senare) Fram kom iallafall denna röda nyans på taket som var urtjusig.

Jag gillade det på något sätt men kände ändå att vitt gör taket typ 1 meter högre...

Så idag jag laserade ett lager med vit lasyr.

som ni ser blev kvistarna i träet liksom gråa men det är nog faktiskt bara vackert. jag funderade en stund om jag skulle ha heltäckande vit färg, samtidigt har det 160 år gamla trätaket så mycket karaktär i sig så jag tycker det är synd att dölja det helt.

näe, den här laseringen blev nog alldeles perfekt för det här taket. Dessutom har vi slagit upp en vägg och jag har målat timmerväggen vit.

Fortsättning följer....

Imorgon kommer den berömda kakelugnshantverkaren och sätter upp kakelugnarna igen. Det ska bli så spännande.

Renovering: Golvvärme + takhöjd

Eftersom huset saknade värmesystem funderade vi på vad vi skulle göra.  Golven skulle ju tas upp iallafall då det inte fanns en centimeter av isolering och då kändes det lite konstigt att dra in radiatorer.

Så hela bottenvåningen + toaletten på övervåningen får golvvärme.

Innan vi började hade nedervåningen en takhöjd på hela 2,70 och det var ju en ljuvlig rymd. Men när golven togs upp fann vi att hela huset typ stod på ett stenrös och en berghäll och för att luft och isolering måste få plats fick vi höja golvet. Detta resulterar i en takhöjd på 2,40-2,50 (vilket ju är helt normalt.)

Dessutom har jag köpt exakt likadana fönster (170 cm höga) så de kommer att gå långt ner (50 cm ovanför golvet), men det blir nog bara tjusigt.

Visst kan man gråta över förlorad takhöjd och förstörelse av gammal 1800-tals gård men som min kära kloka kusin Linda sa, vad ska du ha huset till? Museum? Eller ska du bo där? Hon är verkligen den klokaste kvinnan i hela världen. Dessutom är hon grym på inredning.

Här är en bild på Linda och mig när vi inreder vårt dockhus för sisådär 30 år sedan. Idag skiljer det inte lika många år emellan oss. Oj, jag ser att jag är väldigt lik Viggo faktiskt. Åh vilken fin liten röd barnsoffa jag ser i bakgrunden. Undra vart den är, måste jag fråga mamma om.

Tillbaka till huset:

För visst är det så. Det praktiska måste balanseras med det vackra.
För visst är höga klackar otroligt tjusigt men hur praktiskt är det att gå i det dygnet runt?

Här har vi plockat ner kakelugn men den ska upp tillbaka.

Dessutom ser ni att vi har börjat göra hål i en vägg från köket till rummet bredvid. Vi tänkte som så, att ett sådant litet rum med den bästa utsikten kommer inte att bli använd. Det kommer bli en genomfartsled, bättre då att få ett större kök.

och vilket kök det blir, hett grymt. Söderläge. Ljuset som flödar in från de stora fönstren och skapar guld.
Ovanpå det denna grymma utsikt som kommer bli från matsalsavdelningen.

Ohlalala......det här är en riktig dröm som kommer i uppfyllelse.

Idag sa det klick

Idag var det bokrea, och jag hade inte speciellt mycket tid att gå runt och njuta och bläddra i böcker. Det har man inte när man har en 10 månaders mammig bebis som vill hänga i ens armar hela tiden (missförstå mig rätt, jag avgudar min bebis och vill att han ska hänga i mina armar men han kunde ju sova litegrann i vagnen ibland tänker jag. Min gulleplutt väger ändå 12 kg)

Istället kastade jag och mamma en blick på bokbordet på Ica och jag norpade åt mig en bok som bara sa:
Ta med mig hem. Jag kommer ändra på något i ditt liv.

Den hette Beach Clubs och låg i högen av inredningsböcker.

Vackra bilder från Beach Clubs runt om i världen. Kände varm sand under mina fötter. 

Om det är något jag älskar så är det vatten och bra restauranger och i kombination blir det ju så bra. Liksom Chill out. Barfotalyx. Om min kille inte hade envisats med att ha ett vanligt 8-4 jobb så hade vi bott i ett annat land vid havet på en strand under större delen av året. Men nu är det som det är...och det fina med begränsningar ibland är att det sätter fart på drömmandet.

Visst är det konstigt. Jag som älskar havet och restauranger har valt att bosätta mig i norra Värmland där det faktiskt inte finns något av delarna. Vilken tur att man kan resa tänker jag.

___________________________________

Men där och då idag när vi körde ut från Ica-parkeringen bestämde vi oss för att nyansera mitt älskade Strandcafé, min egna restaurang (öppen sommartid) och kanske kalla det för Beach Club istället för Strandcafé. För det är precis vad det är. 

Den här bilden togs en vardag i maj och är inte riktigt rättvis men ni begriper. Det är ju samma slags ställe som i boken. En BEACH CLUB. Tre meter till vattnet, ljuvlig utsikt över Fryken, plats för minst 100 gäster. 

Maten är något utöver det vanliga, tre kockar som jobbar med sjyssta råvaror och delikata komponeringar. Livemusik i solnedgång, vin, mojitos, flört, kanske ett litet bad efter middagen och allt beläget i en skapelse utöver det vanliga.

Baren har jag designat och ritat upp nästan helt själv. Skiffer från Glava pryder väggen och baren.

Och matsalen inomhus...

Ni förstår ju att ni måste komma om ni inte har varit här än.

Vi ska se vad vi kan göra med BEACH CLUB-konceptet. Men jag tror att det är det som vi haft på känn i några år.  Vi behöver bara lite mer soffor och tyg. Men med träningsveckor och massage på stranden, VIP-fester, musiktävlingar, after beach, singelträffar, partyn (har vi visserligen alltid haft) fast med extra deluxe service av allt.

Torsby Camping Beach Club, come join us.

Vi kommer ju alltid heta Fröknarna Fräs, så är det ju, och platsen heter Bredviken, men ibland behöver man förnya sig.

______________________

Tänk vad en liten bok på Icas bokrea bord kan ställa till med. Nu kan jag inte sluta tänka på allt jag måste göra innan maj månad.

Timmerslott

Jag går bananas på detta hus. Vilken dröm. Vilket timmer.

 Jag tror stenhårt på att alla minimalistiska villor med stora, vita, öppna  ytor och plastiga framtidsmaterial är förbi. Nu vill vi ha något annat. Back to the roots liksom. Titta på det här timmerslottet och inspireras. Det är i särklass det finaste jag sett.

Bilderna kommer härfrån.