Urban gardening

Om jag någongång i mitt liv skulle bo i en stor stad så skulle det vara New York. I sådanafall skulle jag ha en bakgård som liknar denna. Prunkande. Kollektiv. Doftande.

Mina kära magiska vän Steffan som jag lärde känna för länge sedan (då han bodde på Finnskogen) bor numera återigen i New York och gör tillvaron magisk där istället. I norra Värmland lärde han sig mycket om kooperativ och föreningsliv och tog med sig delar av det till NY. 

Så skapade han en odlingsoas på en bakgård på en av sina fastigheter, så de omkringboende får hyra odlingslådor och odla sina egna blommor och grönsaker. Det är så fint. Så går Steffan runt i skjorta och kavaj och doftar på tagetes och kvisttomater.

 Precis vad staden behöver.

 När man kommer till en grön oas mitt i en stor pulserande stad är det som att man får en kick. En energiboozt. Det är så behövligt. Man kan andas. Hjärtat blir lyckligt

 Ska ni till NY och letar boende kan man hyra fastigheten framför den här trädgården. Steffan är inte bara världens bästa människa utan även en grym hyresvärd, och han fullt av fina objekt att hyra ut, rätt stora lägenheter också om man är några stycken.

Nu längtar jag tillbaka lite till NY. Nästa gång jag åker dit ska jag ta med min familj också, och någon gång hoppas jag att kunna stanna lite längre (typ ett år eller så)

Plantera äppelträd med vänner

 

Vi fick besök av gamla, goda vänner som numera bor på andra sidan jorden i tropikerna. Jag kände att jag ville ge dem en annorlunda upplevelse som är varaktig för oss alla på flera sätt.  Har länge tänkt plantera lite fruktträd men har helt enkelt inte haft tid för det och frågade dem om de var sugna på att hjälpa till att få ner lite träd i backen.

Sagt och gjort. Jag for iväg och köpte 4 äppelträd (olika sorter), två päronträd och en ek. Sedan hade vi att göra.

 Barnen skördade resterna från landet och hittade både sallad, lök, potatis och morötter.

 Jag vet att de tyckte det var spännande och att de kommer få minnen och kunskap med sig för alltid. När de kommer nästa gång kommer vi förhoppningsvis kunna skörda lite frukter. 

 Att odla, gräva, så, plantera och se saker växa måste vara det i särklass mest lyxiga som finns. Det tillfredställer det mest grundläggande och ger en sådan behaglig känsla i kroppen. Jag hoppas även att jag kan få min kusin Markus att förstå detta (vilket jag tror jag redan fått honom att fatta)

Hoppas att träden växer sig starka och överlever vindar och vintrar och ger massor av frukt i framtiden.