Finns inget som är så poetiskt som tåg

  

      

                          Så bestämde jag mig för att göra en liten film om vår weekend istället för att ta bilder för att utmana mig själv. Jögga tyckte den blev för allvarlig, men jag gillar den. Det kan ju inte gå fel med vackra vänner och bra musik. Den fortsätter efter första låten så sluta inte titta. Och ni får gärna berätta om första eller andra delen tilltalar dig mest.

Oj, oj. Ni vet vilken helg. Fotografiska hade öppningshelg för David Lachapelles utställning Burning Beauty. Vilken lycka. Jag hade lätt kunnat spendera en hel vecka där då utställningen fyllde hela Fotografiska.

Sen fick vi se Melody Gardot. Och Linda hade bokat biljetter samma minut som de släpptes så vi satt längst fram.

Vilken stilikon. Kronjuvelerna som hon skojade om som magsmycke. Det ger henne en tyngd. En draperad lätt Aladdin-dräkt och ovanpå det en kammad fluffig fårbolero. Och som kronan på verket en ljuvlig svart turban.
Hon är det vackraste jag sett. En blandning mellan Edith Piaff, Erykah Badu och Marion Cottilard.
En ödmjuk hippie-diva med kärlek som vapen. Strandliv och bossanova-jazz i cabarémiljö.
Så magiskt. Så sensuellt. Så sexigt. Pop. Jazz. Latino. Hon blandar.
Och när hon pratar blir jag kär på allvar. Hon pratar om män i badkar. Om nakenhet. Om musik. Om kärlek. Om resor. Hon pratar och sjunger på franska. Portugisiska. Amerikanska. Spanska. Så dansar hon. Och käppen är med.
Vilken kvinna.

Snö

Om två veckor ska jag köra Stafettvasan med min familj. Jag har tidigare åkt Öppet Spår, Kortvasan, Tjejvasan och nu ska vi alltså prova på Stafettvasan för första gången.

Jag har vetat om det länge men ändå är jag hopplöst otränad. Jag har helt enkelt inte haft tid eller ork (nu kan jag inte heller längre skylla på att jag precis fått barn för han fyller ju 2 i mars) Men jag har grymma skidor som jag fick av mina pappa efter att jag genomfört halva Birkebeinern i spöregn.

Fast jag ju hur det känns att vara i bra form och jag längtar verkligen dit.  I mitten ser ni min mamma. Hon lever utomhus, en riktig friskus. Spåret är ifrån vår sjö Rattsjön.

Vi har haft några riktigt fantastiska dagar i solsken.

och Viggo har precis upptäckt att man kan äta snö och dessutom att det är gott.

Snö är livet!

Bilder ur min iphone.

Summering av helgen

Hejsan kära vänner

Nu är jag tillbaka ifrån London. Hoppas att ni förlåter några dagars ickebloggande. Iochförsig kom jag hem redan i måndags men jag behövde komma ikapp lite.

Det var fantastiskt att få träffa Corin igen. Jag brukade känna henne som en ung flicka men det var en stolt dam, en kvinna som träffade mig nu.

Det är spännande att umgås med andra fotografer, att plåta ihop. För fastän man har samma utgångsläge, samma ljus, samma ram och kanske tillochmed samma kamera så kommer bilderna aldrig någonsin att se likadana ut därför att man har olika ögon. Olika temperament. Olika syn.

och Corin hade köpt sig en fantastisk våning med trädgård och stort vardagsrum.

och i vardagsrummet hade hon en inspirationsvägg med konst hon beundrar, så varje morgon hon vaknar   ser hon sin vägg och vad hon måste leva upp till.

Så skulle hon måla sitt vardagsrum men var inte helt säker på färgen, så då hade hon målat två testväggar för att hitta rätt. Men jag tyckte det var grymt vackert, nästan som poesi. Det är visst så här man ska göra när man ska hitta rätt för att se hur färgen artar sig i lika ljus.

Corin tog bilder på mig i sitt kök med underbart västerljus.

och överallt vacker konst i fina ramar

stilla och behagligt jus

en bokhylla fylld av spännande konstlitteratur och fotoböcker, och Corin framför sin entré

och några hundra meter från hennes hus fanns den mest spännande park, Darwins Park. Dinosaurier från 1800-talet (så som de då trodde att dinosaurier sett ut)

det var Corins favoritplats

och Viggo skulle faktiskt älska den

Ja, det var det för idag. Imorgon ska jag berätta om allt det andra.

Måndagkväll 13 juni

Det här är en del av sommarens personal och det kommer bli en styrka som är väldigt stark. Igår hängde vi med A hem.

Hon bor helt ljuvligt i en sagoskog.

Med lampor som går på solceller.

och vackra kärleksbudskap på väggarna

Det är som ett litet ödehus och det saknar el och vatten. Det är perfekt.

Vad mer behöver man när det är sommar och varmt och 3 meter till vattnet.

det finns gitarrer

och blommor och kvällsol

och drömfångare

och hon tar båten till jobbet

En gång i tiden var jag också där, precis där hon är nu. Det är ett underbart tillstånd att vara 21 år gammal och söka sanningen i en liten stuga utan el och vatten. Det är egentligen allt man behöver.

Det och gå barfota.

sen skaffar man sig karriär och vanor och upptagenhet och pensionsförsäkringar och lån och allt blir mycket mer komplicerat. När allt man egentligen behöver finns därute i det mest naturliga av tillstånd.

Minns en resa till Paris

Idag har jag rensat min dator, och hittade en resa som jag aldrig publicerade på min blogg

Det var en resa som vi gav i 30-års present till vår käraste vän Anna-Lena.

Paris är världens bästa stad.

Vi hyrde en sjaskig möglig lägenhet av Paris Experten.  Men bakgatan var fin.

De hade lattjat upp med blommor på bordet.

Men då  vi inte var nöjda gav de oss istället en tjusig lägenhet högt upp med utsikt mot Eiffeltornet

och vackra takåsar och fina himlar

Vi var uppe vid Montmarte förstås

och vid Louvren.

och eftersom Anna-lena aldrig hade varit i Paris gjorde vi förstås allt det där man ska göra i Paris. Som att besöka Notre Dame.

och eftersom jag var gravid i tredje månaden var jag så vansinnigt trött så inne på en bänk i Notre Dame, bland alla människor och turister somnade jag. Och sov i kanske 20 minuter.

och vi besökte kanske världens mest berömda bokaffär Shakespear and co
Världens äldsta bokhandel menar jag, men det kanske är samma sak?

och det var ju givetvis ett mecka för Linda som har böcker som religion

och det var så vackert precis överallt. Krispig semptemberluft.

och vi gick och gick och skyndade oss med att hinna med så mycket som möjligt

och vi gjorde allt det där obligatoriska. Åt paj på en bänk i Montmatre

och åt oss igenom alla fantastiska tre rätters menyer. Åh är det något jag älskar med fransmännen så är det deras matkultur.

Här fick jag en annorlunda (turistisk) servering av Sallad Nicoise

och vi gick och gick

och vi hade det väldigt roligt

och vi tittade på andra vackra människor (jag älskar sånt här fantastiskt hår)

och vi var på mitt drömställe Porte de Clignancour. En antik/loppis marknad, den största i världen har jag hört sägas. Vilket paradis. Jag hann inte plåta något alls. bara titta och beundra. Hit vill jag åka med en stor bil/släp någongång.

och i Paris känns vardagslivet som en saga, som den här tjusiga bilen (?)parkerad på en fin gata i Montmarte

Eller den här affären som säljer lösa dockögon

och utsikten från Eiffeltornet

och vi var brunbrända för det var efter sommaren

Tänk hur man kan få återuppleva en vänskapsresa bara med hjälp av bilders skull. Underbart.

Och tänk att lille Viggo bara var ett litet foster inne i min mage...ett foster som jag tänkte på exakt hela tiden.

_______________________

Åh vad jag längtar till Paris nu.

Bilderna är från min och Lindas kamera.