Kylan har hållit vårt land i ett järngrepp. Det har varit närmare -20° vilket gör det omöjligt att faktiskt njuta av utomhusvistelser fastän solen har gassat.
Så när temperaturen steg upp mot -5° skyndade vi oss ut. Himlen var full av snö. Nackdelen är förstås att ljuset är mindre spännande sådana här dagar.
Vi har en fantastisk pulkabacke som vi åker i så fort tillfälle ges. Vid en sten intill ligger ett kranium, av en häst tror vi. Någon hittade det i skogen, det är vackert på något indianlikt sätt.
Viggo är en riktig utomhuskille, om han fick skulle han vara ute jämt. Det är jag så glad över, och jag undrar, säg, varför tycker vi att det är så viktigt att vara ute i det här landet? Vi är världsledande på funktionskläder, utomhussporter och aktiviteter utomhus. Fast norrmännen är ännu värre tror jag. Där är utomhusdagis standard, fast kanske börjar det komma hit också.
Han har fått en ny kompis som bor här i byn några månader. Diego från Tyskland. De verkar kunna kommunicera bra fastän Diego är lite rädd för Viggo som just nu är i en trotsperiod av att jaga och butta precis alla som är i hans ålder. Det ger med sig hoppas jag. Tror att det hänger ihop med språket. Frustration av att inte kunna kommunicera fullt ut.
Vår pulkabacke är så bra. Den är brant och lite som en skål men om man vill kan man fortsätta genom skogen och ner till sjön. Backen är kantad av vackra björk och aspträd och några gamla stenrös. Den är faktiskt helt magisk. Djuren gillar den också. Fåglar, rådjur, älgar och faktiskt även vargen har setts synlig här.
så går det rätt fort
