Jag är tillbaka

Jag ska inte bara lägga ut ett sådant där kryptiskt, mörkt inlägg om att det bott en fjäril i min trädgård, även om så är fallet, men jag är tillbaka, och som vanligt är det så mycket som har hänt under sommaren att jag inte vet vart jag ska börja. 

Jag tänker portionera ut denna fantastiska sommar i små portioner här och där för att kunna ta del av den länge.

Sommaren kändes iallafall som en Pippi Långstrump-sommar. Ni vet sådär urblekt och drömsk och solskenssvallande som den verkade vara på 60-talet då filmerna spelades in. Jag tänker att vi kanske bara får en sådan här sommar var 40:e år, för den är alldeles för bra för att vara sann. 8 veckors klart, varmt solskensväder i Sverige under juni, juli och augusti. Vilken dröm. Jag tänker på alla de barn vars föräldrar inte har råd att resa utomlands, jag tänker att de har fått D-vitamin så de klarar sig ända till april. Jag tänker på alla dessa människor som bor i vårt land och som så sällan får njuta av solen så som vi fått i sommar.

 Så tänker jag på en hel massa annat gott som solen gjort för oss i sommar.

Vill bara kika in och säga att jag är tillbaka, om ni trodde jag hade försvunnit.

När hjärtat svämmar över

När hjärtat svämmar över, när man älskar sina pojkar så mycket att man knappt vill lämna dem en timme.

När man bara vill pussas, kramas, tjusa, leka, fnittra, skratta och hänga i soffan.

 Min familj, mina två pojkar är sannerligen en gåva jag är så tacksam över. Hjärtat svämmar över så jag måste simma runt i min egen kärlek till dem. 

Jag måste ha gjort något väldigt bra i mitt förra liv som fötts in i detta. 

Sunday morning

 

Vilken lycka att få vakna vid halv nio (istället för halv sju) och inse att man bara varit vaken en enda gång under hela natten. Tänk att man inte sovit en hel natt på nästan tre år.  Och skulle man få för sig att resa bort och testa att sova ut så vaknar man iallafall och undrar vart ens barn är. Naturens under. 

 Och solen strålar in och färgar hela huset i guld. Jag älskar dessa lakan. Från ikea, kammad bomull. Så himla släta och lena, som babyhud.

                                

Good morning sunshine. 

Vinter

Kylan har hållit vårt land i ett järngrepp. Det har varit närmare -20° vilket gör det omöjligt att faktiskt njuta av utomhusvistelser fastän solen har gassat. 

Så när temperaturen steg upp mot -5° skyndade vi oss ut. Himlen var full av snö. Nackdelen är förstås att ljuset är mindre spännande sådana här dagar. 

Vi har en fantastisk pulkabacke som vi åker i så fort tillfälle ges. Vid en sten intill ligger ett kranium, av en häst tror vi. Någon hittade det i skogen, det är vackert på något indianlikt sätt.

Viggo är en riktig utomhuskille, om han fick skulle han vara ute jämt. Det är jag så glad över, och jag undrar, säg, varför tycker vi att det är så viktigt att vara ute i det här landet? Vi är världsledande på funktionskläder, utomhussporter och aktiviteter utomhus. Fast norrmännen är ännu värre tror jag. Där är   utomhusdagis standard, fast kanske börjar det komma hit också. 

Han har fått en ny kompis som bor här i byn några månader. Diego från Tyskland. De verkar kunna kommunicera bra fastän Diego är lite rädd för Viggo som just nu är i en trotsperiod av att jaga och butta precis alla som är i hans ålder. Det ger med sig hoppas jag. Tror att det hänger ihop med språket. Frustration av att inte kunna kommunicera fullt ut.

Vår pulkabacke är så bra. Den är brant och lite som en skål men om man vill kan man fortsätta genom skogen och ner till sjön. Backen är kantad av vackra björk och aspträd och några gamla stenrös. Den är faktiskt helt magisk. Djuren gillar den också. Fåglar, rådjur, älgar och faktiskt även vargen har setts synlig här.

så går det rätt fort

och Viggos kompis mamma är cirkusartist och det yttrar sig i att han ibland är målad i ansiktet. De åker på en vacker kälke. De här kälkarna är svåra att hitta i Sverige men i Tyskland är de vanligare. Vi har faktiskt fått köpa en egen av dem. Men är det någon som vet vart man kan hitta dem? Så vackra.

#19 A lock

I det här faller tolkar jag A lock som en hårlock, en våg. Det har han många Viggo. Lockar som numera börjar likna en tjock man, och vi kan bara inte gå till frisören med honom. Hans hår är för fint. För magiskt.

Jag sitter och skriver ut julklappar, jag får alltid skäll för att ingen i familjen får några bilder på Viggo. Mormor får skriva ut egna från datorn. Skomakarens barn antar jag. Men i år blir det bilder i paketen.

Jag har en gammal Epson Stylus Photo R2880, som på den tiden jag köpte den var en riktigt bra en. Men jag skulle faktiskt säga att den allra bästa kvalitén får man om man skickar in bilder på prefix genom Crimson, och då på Akvarellpappret Fine Art Etch 300 gsm papper. Svindyrt men otroligt vackert, och det håller för evigt. Litet tips.

Fin 19:e december-dag på er!

#13 Något från min barndom

Ja, inte de här pepparkakorna då utan bara grejen med att baka pepparkakor. Det har jag inte gjort sedan jag var typ 11 år. 

Men nu har jag ju ett sådant fantastiskt kök så det finns inte chans att komma undan dessa julstökstraditioner. Dessutom finns det så roliga former. Kameror, bokstäver och sniglar.

och det har ju med detta att göra att det plötsligt finns barn i mitt liv (säger jag förvånat, han fyller ju faktiskt 3 år i mars min allra största kärlek)

Men pepparkaksbakande är en sådan förträfflig barn/vuxen-sysselsättning. Kan faktiskt inte komma på något bättre pyssel. Lätt, enkelt, gott, roligt, kreativt, lite kladdigt och dessutom så doftar det så gott.

Something from my childhood. Have not been baking gingerbreadcakes since I was 11, but suddenly I do. Thanks to Viggo, my son!

Vad mer man kan ha ett stor diskho till

Man kan ju alltid bada med sin kusin i den. Världens bästa diskho. Den i porslin.

Vilken och varför

Längtar lite efter min musa. Om nu en man kan vara musa. Det kanske han inte kan vara. 

Så utforskar jag nya marker. 

November är perfekt för det. Och jag famlar liksom. Jag vill vara upptäcksresande och hitta nya platser hos mig själv och i mitt uttryck. 

Utveckla.

Nya sidor. Nya tekniker. Nya språk. 

Så istället för att gå italienska för nybörjare har jag skaffat mig lite nya photoshopböcker,

Det är roligt. Om man har tid och sätta sig så är det en helt ny värld som öppnar sig. Det är så många val.

Jag ställer frågan: Hur förmedlar man en känsla på bästa sätt? Hur gör man upplevelsen så stark som möjligt? 

Det är ju något jag har funderat på i så himla många år, och ju mer jag  funderar desto fler sanningar kommer fram.

Jag har alltid gillat "naturell" bäst, för jag får för mig att den är närmast "sanningen", och sanningen är och kommer alltid vara det mest intressanta för mig.

Men är inte sanningen subjektiv? Har inte verkligheten den färg som kodak bestämt? (Sagt av Henri Cartier Bresson)

Så vilken av dessa fyra bilder på Viggo berättar starkast om den där dagen i somras? Och varför?

Magisk söndag i badtunna

Anja har kommit hem, efter 3 månader i Israel och typ 5 månader i Etiopien (människans urvagga). Man kan skriva en hel spännande bok om denna otroliga kvinna som som helst sover under bar himmel och som jag tycker så mycket om. Som en liten rastafari-syster är hon, den friaste och starkaste jag känner. Åh vad jag önskar att jag hade varit som henne när jag var 22. 

Idag åkte jag och Markus och Viggo hem till hennes familjs sagolikt fina hus med utsikt mot Fryken (ska göra ett hemma hos-reportage där snart), och jag vet inte hur det kom sig, men stolta lillebrosan Carl eldade på badtunnan och vopps så hade alla hoppat i (utom jag och Pär och Maria)

oj, vilka fina människor, så lyckliga i den kalla vinden och det varma vattnet

Viggo tyckte det var väldigt spännande att få bada badkar utomhus med så härliga människor

och Markus liknade en jesus-gestalt

Och plötsligt hade 6 timmar passerat utan att vi märkt det, men så är det när man har det riktigt roligt.

En magisk badtunne-söndag.

Grattis på födelsedagen Viggo

I lördags fyllde Viggo 2 år och han fick den här fantastiska pyjamasen i present av sin mormor (den finns att köpa på Åhlens, den är grym tycker jag)

Det låg i ett paket med min kökstapet som omslagspapper.

Vi firade med smörgåstårta. Den första som jag någonsin gjort (vet inte varför jag aldrig gjort smörgåstårta men jag tror att det är för att det är min syster som är smörgåstårteproffs.) 

Det fick bli en italieninspirerad med fyllning av mozzarella, pesto, kapris, parma, soltorkad tomat och salami. Yammi.

Så fick han en biltårta som han helst av allt ville leka med. Vi hade beställt tårtan på ett finfint konditori och jag bad om att få en prinsesstårta i racerbilstil men de glömde nog rosorna och florsockret.

men Viggo gillade den, och det är ju huvudsaken

Sedan var vi tvungna att gå på promenad för att smälta all tårta

och starka renässansmänniskan Linda ville visa sin muskler och hoppade upp i en björk vars vårknoppar nyss hade börjat slå ut

och jag predikade om vårens styrka med mina gröna vantar från Anthropologie

och familjebild I

och familjebild II 

och som jag brukar säga om min egen klädstil "ni har ingen aning om hur dyrt det är att se så här billig ut" (snott från Dolly Parton). Men helt ärligt. Jag älskar luffarstilen. Den är min (blandannat). Jag måste liksom missmatcha. Så fort jag matchar något så måste jag matcha ner det. Det är som om jag får ont i magen om jag är för matchig. 

och Linda är ju så vacker, som en moviestar. Det tycker både jag, Viggo och Jögga. Tänk va kul när en hel familj får en favorit sådär.

Det var en massa andra gäster på kalaset också men av någon anledning blev de inte plåtade.

Så kan det vara.

Stort grattis på din dag Viggo.

Vattniga jordgubbar, vår och Viggo

Idag köpte jag jordgubbar på ICA. Jag vet att man inte kan göra det i mars månad, det är nästan kriminellt och belagt med dödsstraff, men de kostade bara 10 kr och de kom från Spanien. Så jag gjorde det för att helt enkelt få lite annan färg på tallriken. För att liksom lattja till vardagen. Så när vi satte oss ner för att äta denna ljuvliga sallad sa Jögga på skämt (han skämtar om allt, är ständigt ironisk och har liksom ett skämt i fickan vartän han tittar, tror att det är nån slag bieffekt av hans generation) 

"-Men, ska du inte fotografera maten?"

"-Jo, självklart" svarade jag, "självklart ska jag fotografera maten. Hur kunde jag glömma." 

Så skojade vi vidare om att jag alltid tar bild på maten jag ska äta och det tror jag är en bieffekt av min generation. Den bloggande dokumentationsbesatta 90-tals generationen (tonåring på 90-talet eller räknar jag fel?)

Så diskuterade vi vidare och kom fram till att den här vintern har varit så tuff så att jag knappt har fotograferat Viggo. Och inte har vi klippt honom heller. De flesta frågar "Vad heter hon?" Det tar jag nästan som en komplimang för det betyder att vi är könsneutrala. Men visst skulle vi kanske ta och klippa honom, inte för att han skulle se mer ut som en pojke utan för att han kanske skulle se bättre, för nu han liknar hon som vann melodifestivalen. 

Jag tror också kanske att anledningen till varför jag inte fotograferat honom har att göra med att han alltid springer.

Leker, rör sig, studsar, dansar, hoppar....

eller är djupt försjunken i sina älskade bilar.

och visst är det underbart att kunna gå ut utan att kränga på overaller och vantar. 

Du ljuvliga ljuvliga vår. I år kommer Viggo upptäcka dig på allvar för första gången .