Vilken och varför

Längtar lite efter min musa. Om nu en man kan vara musa. Det kanske han inte kan vara. 

Så utforskar jag nya marker. 

November är perfekt för det. Och jag famlar liksom. Jag vill vara upptäcksresande och hitta nya platser hos mig själv och i mitt uttryck. 

Utveckla.

Nya sidor. Nya tekniker. Nya språk. 

Så istället för att gå italienska för nybörjare har jag skaffat mig lite nya photoshopböcker,

Det är roligt. Om man har tid och sätta sig så är det en helt ny värld som öppnar sig. Det är så många val.

Jag ställer frågan: Hur förmedlar man en känsla på bästa sätt? Hur gör man upplevelsen så stark som möjligt? 

Det är ju något jag har funderat på i så himla många år, och ju mer jag  funderar desto fler sanningar kommer fram.

Jag har alltid gillat "naturell" bäst, för jag får för mig att den är närmast "sanningen", och sanningen är och kommer alltid vara det mest intressanta för mig.

Men är inte sanningen subjektiv? Har inte verkligheten den färg som kodak bestämt? (Sagt av Henri Cartier Bresson)

Så vilken av dessa fyra bilder på Viggo berättar starkast om den där dagen i somras? Och varför?

Viggo 11 mån

Åh vårt lilla badtroll ska fylla 11 månader den 31:a. men har ju ingen födelsedag den här månaden. Kan inte förstå att han blir så stor. 

För ett år sedan var jag så rund om magen då han låg därinne och jag hade svällda fötter och ville bara sitta hemma och läsa om barn och förlossning och mammarollen och jag kunde knappt ta mig någonstans och ville heller inte ta mig någonstans. Jag försökte åka skidor men åh vad jag fick förvärkar, hade typ förvärkar redan i 6:e månaden.

Och nu fyller han 11 månader. Vart tar tiden vägen? Hjälp. stoppa den.

Lensbaby + Viggo 9 månader

Jag vet att jag är några år försent men nu har jag införskaffat mig en liten lensbaby att ha roligt med. Visst är det konstigt, i alla år har man jobbat med att få fram så knivskarpa objektiv som möjligt. Så kommer det ett objektiv som istället gör tvärtom.

I förrgår fyllde Viggo 9 månader. Puss hjärtat mitt.

Indiansommar

Vi tog vår tillflykt till indianen Linda. Det var septembers sista dag och det var absolut magi i luften.

Linda är ekosof och hela hennes liv genomsyras av tanken på att vi lever vårt liv i en cirkel, "what comes around goes around".  Så som indianerna såg på tid. Inte som en linjal utan som en rund cykel, typ som årstider, där allt kommer åter. Hon har skrivit en uppsats om sin syn på tiden som cirkulär.

Väldigt spännande.

Jag vill utveckla min portfolio, så Linda och Karin och Solfari ställde upp och modellade framför mig när hösten var som allra vackrast.

Ur gömmorna kom den allra största päls jag någonsin sett. 

En riktig vargpäls.

Det är sant.

Klart att en indian har en vargpäls.

Sen fick hela gänget vara med på bild.

Och Viggo fick prova att rida för första gången!

och hatten var visst lite stor. Får mig att tänka lite på en rumpnisse.

Och Markus är verkligen världens bästa gudfader. Han är alltid med.

Linda har fyra stycken alldeles bedårande islandshästar varav den minsta inte är gammal alls.

Och själv blir jag så otroligt hästsugen så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Kanske har hästdrömmen som galloperade ifrån mig kommit tillbaka.

Outfit of the day

Jag tänkte vara lite modebloggare och ha "dagens outfit". Vad tror ni. 

Jag har ju garderoben fylld av tjusiga kläder som allt för få människor får se. 

Idag ville Viggo vara med också, fastän han inte har någon outfit på sig alls. Själv har jag en tunika i spets som är väldigt elastisk (så att man kan amma). Den kommer från Urban Outfitters nätbutik. Eftersom den är helt genomskinlig har jag en underklänning från Melmelli , köpt hos Pia på Vackra. På fötterna har jag ett par riktigt gamla boots som jag köpte i NY en gång i tiden. Gamla hippieboots, frye-boots. inte de skönaste, men väldigt coola.

Dagen då Viggo döptes

Kolla kolla vad jag äntligen fick tag på. Efter att ha letat en stund så fann jag den tillslut. En Odd Mollys "Higher than my own goals" i storlek 3 från kollektionen "Hands of a lover". Den infann sig i ett paket i brevlådan dagen innan lille Viggo döptes.  Och den är så vacker. En riktig raritet som ska få följa med mig i livet. Om ni undrar över den fantastiska tapeten så befinner vi oss i vårt nyinköpta renoveringsprojekt. Mitt drömhus. Vi fick nycklarna på fredag kl 14 och på lördag k 15.00 hölls Viggos dop där.

Han döptes utanför. Det var strålande sol, riktigt varmt. September luft och indiansommar. Himlen var så blå att den hade kunnat konkurera med den grekiska blå färgen som man hittar på vykort. En liten violonist från en annan tid spelade först Boeves Psalm på dragspel och sedan psalmerna och värmlandsvisan på fiol.

Markus, min kusin och tillika den ena gudfadern hällde vattnet i dopfunten som var en sten i granit, urgröpt av min pappas vän, stenhuggaren Kristian Lund. Vi hade två flaskor vatten. I den ena (ölflaskan) kom vattnet från Rattsjön, och den andra förgyllda bägaren kom vatten från Klarälven.

Prästen Ingemar döpte sedan Viggo och Viggo var alldeles tyst.

Min mamma var så vacker. I min efterlysning efter Odd Molly-rariteten fick jag även tag på en likadan fast i grått i en mindre storlek som hon fick låna (och som kommer passa mig när jag slutat amma) Hon satt där i solen och var så avslappnat skön. Brevid sig hade hon prästen Ingemars vackra fru Pia.

Viggo själv bar en dopklänning jag råkade buda hem på tradera. Men jag är väldigt nöjd. En Marimekko-dopklänning. Tina sitter och syr vackra speciella kläder i Sundvall, och ni hittar hennes alster under Pyttisen

.

Här är hela sällskapet. Jag drog faktiskt strecket vid släkten, men en och annan vän slinker alltid med.

Mirja sjöng och Nico kompade. Vi lyssnade på deras fina versioner av "Sommarkort", "Sweet child of mine" och "Jag ger dig min morgon". Klassiska vackra sånger.

Vårt hus är verkligen en av de vackraste jag vet.

Så många fina vänner på ett och samma ställe är en dröm.

Mamma och Viggo.

Min vackra storasyster Anna som mer och mer liknar en lillasyster.

Vackra pop-Mirja med sin sin spröda röst.

Fina storasyter Anki, kusin Björn i mitt hus som jag nyper mig i armen för att jag kan inte förstå att det är mitt.

Björns fina flickvän Mikaela.

Och när man har en långlång klänning får man hitta knep när man ska amma. Eller ta hjälp av en Funovits sjal (jag älskar den)

och här är Viggo med sina två gudfädrar och sin gudmor. Helt utvalda för sina speciella förmågor.

Mitt drömhus (hoppas det ska bli Jöggas drömhus också med tiden) har kakelugnar i varje rum, och vackra blommiga snirkliga tapetmönster. Höga trösklar och en doft som minner om svunna tider.

Så vi matchar in tycker jag.

Natten innan låg jag och Viggo och hostade ikapp med snuva och förkylning och jag tycker det syns på våra ögon.

Tjusiga ladies. Ursnygga Åsa från Fastighetsbyrån, och undersköna Pia från Vackra hem klädd i kjol från Ewa i Walla.

Viggo med sin mormor och sin farmor. 

och med sin gudfar Markus som faktiskt valt kepsen dagen till ära.

Efteråt gick vi hem till mitt föräldrahem och åt smörgåstårta och drack hallonsaft. 

och det var så roligt att få ta del av av en ny släkt. Dagens äldsta i mitten.

och dagens yngsta (förutom Viggo då)

och barn som busar i gräset.

och sexiga ungdomar som kramas.

och vi drack kaffe och åt tårta och njöt av värmen.

och jag och världens snällaste pappa som väldigt sällan hamnar på samma bild.

och väldigt ursnygga mamma.

och dopblommorna och syster Anna i det där köket som flödar av ljus.

och jag och världens bästa Tommy (som har en intressant kamera)

och Markus och en ros får avsluta denna perfekta Indiansommardag. Hade jag haft tid hade jag plåtat alla. En av de bästa dagarna i mitt liv.

Tack allesammans.