Inatt blev världen en fattigare plats att vara på.
Min vän Erik omkom i en lavinolycka i norska Breidalen.
Det var inte så att vi sågs ofta längre, men ändå var han en av de viktigaste personerna som funnits i mitt liv. En människa som verkligen satte avtryck. Om jag var tvungen att placera de sju viktigaste personerna i mitt liv så skulle han vara en av dem.
När jag fick nyheten kände jag: nej, inte Erik, ta vem som helst men inte Erik.
_____________________________
Jag sörjer denna gudomliga människa som berört jorden med sin närvaro. En snäll människa som alltid satte friheten och adrenalinet i främsta rummet. Som valde bort ett konventionellt liv med jobb och familj för friheten. En människa som tog tanken på allvar och gjorde verklighet av sin filosofi. En man som levde för utmaningen, skidorna och de stora bergen.
Vila i frid Erik. Det finns säkert mycket puder där du är nu.
Alla mina tankar går till din familj.
Bilden är gammal. Från 1997. Det är jag och Erik och Björn som är ute och paddlar i en översvämning.
Senare:
Det var inte en lavin som tog Eriks liv.
Ännu senare:
Här är ett klipp där Erik inte syns så väl men hörs väldigt väl. Han pratar om prestation och om sina VM-guld. Han han har något på spåren där. Lyssna på en klok man.
This comment has been removed by the author.
ReplyDeleteBeklagar varmt:(
ReplyDeleteTröstekram!
s*tina
Ofte er livet urettferdig, men ikke i dette tilfellet. Å sette utfor bratte fjellsider innebærer alltid fare for skred, og skred er noe man ofte dauer av. Livet har i så måte vært rettferdig for Erik - han måtte bare ta konsekvensen av sin egen aktivitet. Men at livet kan oppfattes som urettferdig av de etterlatte, har jeg forståelse for, og viser bare hvor utrolig egoistisk og henynsløst det er å drive med livsfarlig ekstremsport.
ReplyDeleteOm någon sätter stopp för det man värdesätter mest i livet...är det då någon mening med att leva?
ReplyDeleteDe människor som "brinner" för extremidrott vet mycket väl vad de pysslar med och var gränserna går. MEN ibland inträffar olyckor och någon tvingas lämna jordelivet. Orättvist...ja!
Tänker på Eriks familj...de har det tufft just nu. Sorgen kommer man över men saknaden kommer alltid att finnas! Vila i frid...
/Katarina
Hvil i fred Erik.
ReplyDeleteMen det er dessverre en sjanse for at det kan skje når man driver med ekstremsport.
Hva er det som får mennesker til å aktivt søke risiko og dødsfare?
ReplyDeleteOm du spør noen av dem, vil du få et iditisk svar om at de er klar over risikoen og at det som måtte skje er en del av spenningen.
Hvil i fred.
ReplyDeleteOg alle som kommer hit for å klage over at folk driver med ekstremsport så er ikke dette stedet. Er dere født uten empati? Alle, absolutt alle jeg har møtt i frikjøringsmiljøet er bedre mennesker enn dere.
Skjerp dere.
Jeg ble kjent med Erik gjennom min sønn, og oppdaget raskt at han hadde store medmenneskelige kvaliteter også utenfor ekstremsporten. Det som har skjedd er forferdelig trist, men det er skremmende at noen i et slikt øyeblikk poster så ufine innlegg blottet for all empati. La oss minnes Erik i fred, på en verdig måte. Takk for at jeg fikk lov til å bli kjent med deg, Erik!
ReplyDeleteÅåå, vad trist! Beklagar verkligen. Sänder över en tanke och styrkekramar...:-(
ReplyDeleteKramar i massor
/Vivvi
jag känner med dig och hans familj. ta hand om varandra
ReplyDeleteVisst är det så. Den ljuvligaste människan, en otrolig karaktär. Så fullständig i sin uppenbarelse. Så ödmjuk och varm och spännande och inspirerande.....han dog när han gjorde det han älskade mest "he didnt die, he simply become one with his beloved one".
ReplyDeleteNu lyssnar jag på dina spotifylistor Erik. det brukade jag göra.
Vi syns i nästa liv.