Viggo 11 mån

Åh vårt lilla badtroll ska fylla 11 månader den 31:a. men har ju ingen födelsedag den här månaden. Kan inte förstå att han blir så stor. 

För ett år sedan var jag så rund om magen då han låg därinne och jag hade svällda fötter och ville bara sitta hemma och läsa om barn och förlossning och mammarollen och jag kunde knappt ta mig någonstans och ville heller inte ta mig någonstans. Jag försökte åka skidor men åh vad jag fick förvärkar, hade typ förvärkar redan i 6:e månaden.

Och nu fyller han 11 månader. Vart tar tiden vägen? Hjälp. stoppa den.

En fluffig bordsduk

En ljuvlig fluffig "bordsduk" fick följa med mig hem efter att jag varit på fantastisk bra rea på Paviljongen. Köp 3 rea-grejer (50-70%) betala för 2. Det är precis sådant jag gillar.

Så Odd Mollys table scarf i blue blev min lyxpryl i helgen. Så ljuvligt fluffig och varm och vacker som en afghanpäls fast helt i ull och bomull.

Hälsning från sibirisk vinter

För ett ögonblick närmade jag mig sommaren men inatt kröp temperaturen ner till -28° så jag slängdes tillbaka till vintern och tog fram vackraste vinterkappan igen.

Mitt liv blev plötsligt som ett vykort från den siste tsarens tid i Ryssland.

Ja, den här kappan, Twain sweed Coat är verkligen som en liten rysk juvel.

Jag har aldrig varit i Ryssland och jag skulle faktiskt gärna åka till Moskva eller St Petersburg. Det vill min pappa också så kanske kan vi åka dit tillsammans.

Jag hoppas och det känns som om den här sibiriska kylan är på sista versen så vi ska gå ut nu jag och Viggo och låta frosten få bita oss i kinderna ordentligt för snart är det sommar och då kommer den här vinterkylan kännas lika avlägsen som en glömd romans.

Idag sa det klick

Idag var det bokrea, och jag hade inte speciellt mycket tid att gå runt och njuta och bläddra i böcker. Det har man inte när man har en 10 månaders mammig bebis som vill hänga i ens armar hela tiden (missförstå mig rätt, jag avgudar min bebis och vill att han ska hänga i mina armar men han kunde ju sova litegrann i vagnen ibland tänker jag. Min gulleplutt väger ändå 12 kg)

Istället kastade jag och mamma en blick på bokbordet på Ica och jag norpade åt mig en bok som bara sa:
Ta med mig hem. Jag kommer ändra på något i ditt liv.

Den hette Beach Clubs och låg i högen av inredningsböcker.

Vackra bilder från Beach Clubs runt om i världen. Kände varm sand under mina fötter. 

Om det är något jag älskar så är det vatten och bra restauranger och i kombination blir det ju så bra. Liksom Chill out. Barfotalyx. Om min kille inte hade envisats med att ha ett vanligt 8-4 jobb så hade vi bott i ett annat land vid havet på en strand under större delen av året. Men nu är det som det är...och det fina med begränsningar ibland är att det sätter fart på drömmandet.

Visst är det konstigt. Jag som älskar havet och restauranger har valt att bosätta mig i norra Värmland där det faktiskt inte finns något av delarna. Vilken tur att man kan resa tänker jag.

___________________________________

Men där och då idag när vi körde ut från Ica-parkeringen bestämde vi oss för att nyansera mitt älskade Strandcafé, min egna restaurang (öppen sommartid) och kanske kalla det för Beach Club istället för Strandcafé. För det är precis vad det är. 

Den här bilden togs en vardag i maj och är inte riktigt rättvis men ni begriper. Det är ju samma slags ställe som i boken. En BEACH CLUB. Tre meter till vattnet, ljuvlig utsikt över Fryken, plats för minst 100 gäster. 

Maten är något utöver det vanliga, tre kockar som jobbar med sjyssta råvaror och delikata komponeringar. Livemusik i solnedgång, vin, mojitos, flört, kanske ett litet bad efter middagen och allt beläget i en skapelse utöver det vanliga.

Baren har jag designat och ritat upp nästan helt själv. Skiffer från Glava pryder väggen och baren.

Och matsalen inomhus...

Ni förstår ju att ni måste komma om ni inte har varit här än.

Vi ska se vad vi kan göra med BEACH CLUB-konceptet. Men jag tror att det är det som vi haft på känn i några år.  Vi behöver bara lite mer soffor och tyg. Men med träningsveckor och massage på stranden, VIP-fester, musiktävlingar, after beach, singelträffar, partyn (har vi visserligen alltid haft) fast med extra deluxe service av allt.

Torsby Camping Beach Club, come join us.

Vi kommer ju alltid heta Fröknarna Fräs, så är det ju, och platsen heter Bredviken, men ibland behöver man förnya sig.

______________________

Tänk vad en liten bok på Icas bokrea bord kan ställa till med. Nu kan jag inte sluta tänka på allt jag måste göra innan maj månad.

Det ska börjas i tid

Världens i särklass yngsta fotograf..

Viggo snart 11 månader plåtade mig idag.

Och resultatet:

Han kommer bli en lysande modefotograf. Han lyckades t.o.m få sin trötta mamma lite tjusig.

Jag har på mig en mössa från Garderob i Sunne, en Friis & Company. En Melmelli underklänning från  Vackra och en Odd Molly Persuation top (den fick jag ta av mig när vi lunchade ihop efteråt. Blåbärsfläckar på siden är ju sådär)

Filmtips: The social network

Såg så mycket fram emot den här filmen som fått mängder med awards och oscarsnomineringar. Filmen om uppkomsten av Facebook. Den var bra på något sätt, med intressant dramaturgi och händelseförlopp, men den var samtidigt så cynisk. Grym och ledsam och cynisk.

En film med många gråtoner. Inget svart eller vitt, inga good guys och bad guys. Ingen man sitter och hejjar på och tyr sig till.

Istället är det: lita inte på någon. Knappt på dig själv.

Mark Zuckerberg själv (som grundade facebook) var inte med på den här filmen och han gillade inte vad han såg. Det förstår jag, han utmålas som en riktig skitstövel. En smart tönt som kör över sina egna vänner.

Jag vill så gärna tycka om honom filmen igenom och jag gör det också, samtidigt är jag så arg på honom. När eftertexterna rullar förlåter jag honom kanske litegrann. Han var en tonårskille som brann. Som gjorde jobbet. Som skapade världens största nätverk. En kille som inte lät sig köras över. Kanske måste man vara sådan för att bli världens yngsta miljardär.

En film som lämnade mig lite ledsen, och samtidigt tänkande och frågande. 

 Vårt samhälle  där den privata sfären inte längre finns. Där våra identiteter är öppna för alla. Eller som Mark Zuckerberg säger själv:  Personer som skapar sig flera olika identiteter på webben saknar integritet. Det där håller jag med honom om.  Vad har vi att dölja? En profil på facebook är ungefär samma sak som att ha telefonnumret i telefonkatalogen, det är bara det att din chef kan se dina partybilder. So what, tänker jag. Det är bara de som har något att dölja som flyr. Chefen kan väl få vara med på partyt?

Se The Social network. Inte som någon feel-good rulle på fredagskvällen utan som ett inlägg i entreprenörskap, hårt arbete, idéer man tror på och nya sociala nätverk.

Det här gick jag igång på #II

Jögga kom hem med senaste FOTO till mig, och där var det ett reportage om fotografen  Dina Goldstein och hennes fantastiska projekt Fallen Princesses.

Om vad som hände med Disney prinsessorna efter sagan.

Törnrosa bara fortsatte sova liksom.

Jag blev så såld på det här. Otroligt spännande.

Bilderna är skärmdumpar från hennes hemsida.

Nedslag i eftermiddag

Först och främst: Imorgon söndag är det auktion igen på min favoritauktionshall Danielssons auktioner. I stort sett kommer hela mitt hem därifrån, men sedan de började med nätbudgivning har priserna gått upp väldigt mycket så möjligheterna att göra rejäla fynd har nog tyvärr försvunnit.  Men det är ändå väldigt roligt att kunna buda på nätet. Kan rekommendera att titta in då och då för det finns roliga saker, imorgon så auktioneras det ut fina gamla skolplanscher. 

På senaste auktionen budade jag hem denna stringhylla som vi satte upp i eftermiddag i vårt lilla lilla kyffe som vi bor i ganska tillfälligt medans vi väntar på att det blir sommar och vi kan flytta. Hyllor behöver man alltid och jag älskar stringhyllor. Kolla bara in på allt man kan göra www.string.se

Vi har inte riktigt bestämt oss för vad vi ska ha i den. Så länge får våra Dalahästar stå och blicka ut från mittersta hyllplanet. Det är en Dalahäst från varje Vasalopp vi kört, minus några.

Och häromdagen så inhandlade jag den här fantastiska Bambilampan till Viggo. Jag blev så glad då Pia på Vackra hade tagit hem denna lampa då vi har en kaninlampa sedan tidigare och jag tycker så mycket om den. Pias butik Vackra är nog universums finaste butik.  Hon säljer inte bara Bambilampor utan massa vacker inredning och en massa fina kläder från Branting, Ewa i Walla och Ester Elenora.

Ta en titt om du har vägarna förbi. Eller som en brud sa som jag fotograferade: Det är en sådan där butik man vill ta med sig hem. Ni fattar. 

Lille Viggo får bara längre och längre ögonfransar och han charmar så man trillar av stolen.

Och jag är nyklippt. Av Andreas 18 år som aldrig tidigare har klippt en tjej utan endast någon killkompis. Men han har bra saxar så det funkade fint. Han fick fria händer (visst är jag modig)

Det här gick jag loss på

Det visar ju aldrig bilder av andra fotografer på min blogg men det här tyckte jag var ett sådant fantastiskt projekt. Konstnären heter Irina Werning och hon har låtit människor plocka fram bilder från sin barndom och sedan tagit en ny bild på exakt samma ställe med samma person, med likadana kläder, samma pose, ton...visst är det häftigt?

I sådana här perspektiv blir fotografiet så starkt.

Jag tänker, varför kom inte jag på den här idén?

Ni hittar hennes verk här.

Indienlängtan

Vet ni, jag vart så inspirerad av mitt förra inlägg att jag var tvungen att gå ut på min stora hårddisk i min stora dator och titta på bilderna från Indien. Mitt andra land. Ett land som jag verkligen skulle vilja spendera så mycket mer tid i. Det är ett direkt hemmahörande för mig, en vansinnig förälskelse. Som att det är vi som hör ihop.  Jag och Indien liksom. Det enda landet som begripit sig på mig. Som sagt till mig "Helena, jag förstår dig. Jag förstår varje tum av din kropp och varje millieter av ditt tänk".

Jag var där i tre månader 1999, och återigen 2009.

Åh, jag vill dit igen. Vill visa Viggo. Viggo vill jag visa nu. Åh vad vi ska resa i Indien.

Vargavinter

Åh den här vintern är så lång, tycker ni inte? Jag har aldrig varit så sjuk i hela mitt liv. Influenser på öroninflammation på förkylningar på influenser igen.

Jag är anmäld till Öppet spår (9 mil vasalopp) och jag har kört det förrut och när jag anmälde mig i maj månad var jag så förväntansfull och förtjust men just nu efter den här 2 veckors influensan känner jag att min kropp inte orkar det. Inte ens Kortvasan faktiskt. Jag orkar knappt någonting. Jag som brukar vara så inspirerad precis hela tiden. Jag som tror att inspiration är något som bara finns där hela tiden. Jag som aldrig varit arbetslös, inte ens sysslolös. Jag som har 100 projekt samtidigt och brinner som en kurrande katt i saker att göra, men just nu....tomt och ont i kroppen och tät i bihålorna.

 Jag skulle vilja ta med mig Viggo och Jögga och rymma den här underbara snöfyllda råkalla vargavintern som jag just nu nästan fått för mycket av. Jag skulle vilja ta oss till ett främmande land, eller till ett bekant land, sitta på en strand och borra ner fötterna i ljummen bakpulver sand. Ha en vy som den här från Goa i Indien där jag och min kompis var i för något år sedan.

Så ljuvligt det var. Högklassig yoga på morgonen, sedan fruktfrukostar, strandliv, ayervedamassage, fotograferingseftermiddagar och på kvällarna fantastiska middagar med det indiska kökets bedårande smaker och sedan dessa ljuvliga svalkande vindar från arabiska havet i Indiska oceanen.

Jag måste nog surfa lite resor tror jag.

i föräldrahemmet

Jag och Viggo har varit sjuka. Jag drabbades av vad jag tror var århundradets värsta influensa. Jag var helt utslagen. Jag lyckades inte heller hitta någon värdig ersättare till helgens bröllop så jag bunkrade upp med ipren, red bull, druvsocker och kaffe och jobbade iallafall. Men oj vad min kropp har gjort ont, och halsen som retas och näsan som producerar många hundratals liter snor. Ja, jag flyter nästan fram. Min hjärna är helt igenomtät.

Nu är vi hos mamma och pappa och här älskar Viggo att vara. Varma golv (golvvärme överallt), stora ytor, mjuka trägolv, speglar att spegla sig i. Vi är lite insnöade för det är snöstorm ute och det ska snöa ända tills imorgon.

Viggo 10 månader

Vår lilla lilla plutt får fullt av nya tänder, typ 4 stycken nya kommer det i överkäken (han har 2 där nere sedan tidigare) och när tänderna kommer blir man lite småsjuk och snörvlig och febrig och matt på ögonen. Lilla hjärtat. Så har han börjat smacka och puta och liksom vissla med läpparna.

min kille twittrar

mest om sport.

Här kan ni följa honom http://twitter.com/#!/joggasoderholm

Filmtips "The Tourist"

Jag har sett så mycket dålig film de senaste månaderna. jag vet inte varför, jag blir så besviken, men så fick jag se The Tourist igår. Den har fått väldigt dålig kritik och som tur var läste jag inga recensioner innan men jag gillade verkligen den här filmen. Suggestiv, tyst, mystik, spännande, vacker, sexig, kanske ganska förutsigbar och samtidigt inte, vacker miljö. Lite underlig och annorlunda och fick mig att tänka på den gamla 80-tals filmen Frantic med Harrison Ford av Roman Polanski. Jag vet inte varför, men det var något med stämningen.

Se den här filmen om du gillar Jolies putande mun och Depps uppenbarelse.

Mmmmm...

Så här ruskigt goda delikatesstallrikar kan man beställa på Toria i Torsby. Ser ni hallonen? Åh...det vattnas i munnen på mig.
Jag och Viggo var där och fotograferade i måndags. Det är inte så lätt att ha med en bebis på uppdrag, men ibland har man inget val. Bilderna blev bra iallafall.