Filmtips: The social network

Såg så mycket fram emot den här filmen som fått mängder med awards och oscarsnomineringar. Filmen om uppkomsten av Facebook. Den var bra på något sätt, med intressant dramaturgi och händelseförlopp, men den var samtidigt så cynisk. Grym och ledsam och cynisk.

En film med många gråtoner. Inget svart eller vitt, inga good guys och bad guys. Ingen man sitter och hejjar på och tyr sig till.

Istället är det: lita inte på någon. Knappt på dig själv.

Mark Zuckerberg själv (som grundade facebook) var inte med på den här filmen och han gillade inte vad han såg. Det förstår jag, han utmålas som en riktig skitstövel. En smart tönt som kör över sina egna vänner.

Jag vill så gärna tycka om honom filmen igenom och jag gör det också, samtidigt är jag så arg på honom. När eftertexterna rullar förlåter jag honom kanske litegrann. Han var en tonårskille som brann. Som gjorde jobbet. Som skapade världens största nätverk. En kille som inte lät sig köras över. Kanske måste man vara sådan för att bli världens yngsta miljardär.

En film som lämnade mig lite ledsen, och samtidigt tänkande och frågande. 

 Vårt samhälle  där den privata sfären inte längre finns. Där våra identiteter är öppna för alla. Eller som Mark Zuckerberg säger själv:  Personer som skapar sig flera olika identiteter på webben saknar integritet. Det där håller jag med honom om.  Vad har vi att dölja? En profil på facebook är ungefär samma sak som att ha telefonnumret i telefonkatalogen, det är bara det att din chef kan se dina partybilder. So what, tänker jag. Det är bara de som har något att dölja som flyr. Chefen kan väl få vara med på partyt?

Se The Social network. Inte som någon feel-good rulle på fredagskvällen utan som ett inlägg i entreprenörskap, hårt arbete, idéer man tror på och nya sociala nätverk.