Flyttat

Har flyttat in i mitt nya hus. Har väntat på det hela hösten. Lyckokänslan vill inte riktigt infinna sig. Går vilse bland de stora rummen och hittar inte riktigt hem. Men det kommer nog. Flyttkartonger överallt.

Det är hur jobbigt som helst att flytta, jag inser att jag hatar att flytta. Det är som en slags kris. Ett slags nytt liv som ska börja. Förvirrande. Paradoxalt. För samtidigt som det är otroligt tjusigt och stort och högt i tak så känner jag mig lite förvirrad och ensam. Men natten är alltid som mörkast precis innan gryningen. Det har jag lärt mig. Det är ju den enskilt största privata affär jag gjort i mitt liv så det är självklart att jag ska känna mig lite skakis.

Det tar nog några dagar till att komma till ro med tavlor och lampor och lådor och packningar och energier och sedan kommer jag nog finna mig tillrätta. Då kommer jag ta lite bilder på mitt tjusiga hus.

Helena och Tomas

Ett riktigt sagobröllop på ängar och i ett vackert vildvuxet naturreservat med en brudgum som hör hemma i skogen och en brud med vältränade ben och havrelockar att dö för. Jag hade så roligt när vi plåtade och ikväll fikade vi och diskuterade deras fotografiers framtid.

Verkligt fantastiska människor. Sådana man ska omge sig med.

Filmtips (tror jag): Coco avant Chanel

I lördags låg jag och min kille i influensa och feber men idag söndag kände jag mig mycket bättre.

Efter att ha sett fantastiska skidgazellen Charlotte Kalla med sin grymma syreupptagningsförmåga (den är ju utomjordisk) och sitt skidgäng vinna damstafetten i säsongens första världscuptävling (slår mig att det måste ha varit jägarbiffen jag bjöd henne på i somras) gick jag och en ny väninna och såg Coco avant Chanel på bio. Tvära kontraster. Längdskidåkning mot mode.

Det var fint och jag hade verkligen sett fram emot den här filmen om kvinnan som var den första att klä kvinnor i byxor, men sätena var så mjuka, bilderna så mörka, biomörkret så lugnande, musiken så förförisk och mina ögonlock mycket tunga denna regniga söndagsmatiné eftermiddag så jag var ingen vidare respektabel biobesökare och jag skäms för att erkänna det.

Slöseri med pengar skulle man kunna säga, men det känns bra att stödja en av Sveriges vackraste biografer, Biografen Stjärnan i Torsby som tar in smalfilm och filmpremiärer. Fler borde stödja. Jag ska se om den här filmen så fort jag kan.

Filmtips: Inglorious Basterds

Det är så sjukt bra allt som Tarantino gör. Jag blev begeistrad i honom efter Kill Bill I och II. Han skapar filmhistoria med allt han gör. Han spelar med våra filmiska referenser och plockar filmkonst ur allt.

Jag vet inte hur många gånger i månaden som jag hänvisar till någon av Tarantinos filmscener. Det är så eget. Det är så bra. Det är intelligent rå, grym och skruvad humor som inte går att beskriva.

Jag är ju ändå inte intresserad av filmvåld på något sätt men Tarantino gör filmvåldet till en otroligt läskig men vacker konst. Visst håller jag för ögonen ibland då bastarderna skalperar nazisterna, men man måste hålla för ögonen om man är känslig. Det blir bättre då. Fantasin får spela.

Kill Bill handlade om hämnd och det gör Inglorious Basterds också. Judarnas hämnd.

Att njuta av våld är sjukt konstigt men när våldet riktas mot det ondskefulla blir det en skön befrielse. När sedan allt paketeras i ett spännande och oförutsigbart händelseförlopp, fantastiska scenografier, intensiva skådespelare, skruvade scener och intelligent och rå humor spetsad med fantastisk kul musik blir det väldigt, väldigt bra. Det blir något helt eget.

Det bästa är att trots att filmen är amerikansk så pratar de franska i Paris och Hitler snackar för en gångs skull bara tyska.

Med det vill jag säga att det finns ingen i hela världen som Quentin Tarantino. Han vet att hans publik är en intelligent publik som aldrig skulle köpa en Hitler som pratar engelska med sina SS-män.

På repeat idag

Den här tösen är klart bäst när hon sjunger på svenska. Jag har lyssnat på den här låten hela dagen. Blir lite lycklig, även om jag inte förstår texten helt och fullt. En blåval skulle väl aldrig äta upp en människa? Spelar ingen roll. Titeln är så fin, hon är så söt och hennes röst så skön.

Och apropå skönt. Igår kväll när jag redigerade pilotporträtt och flygbilder för Wermlandsflyg tittade jag chockad ner på min mage då det helt klart var två starka sparkar som kom innifrån. Sparkarna sa liksom hej hej. Det var en underlig och konstig känsla. Jag visste inte vad jag skulle svara. Knacka tillbaka? hej hej. Det blev liksom på riktigt.

Tack för kärleken

Måste tacka er för era fantastiska kärleksberättelser. Varenda en av dem, och de som ännu inte skrivit får gärna skriva.

Jag ska faktiskt printa ut dem och rama in dem och sätta upp dem på väggen mitt nya hus. Och varje gång man går förbi ser man en skymt av KÄRLEKEN.

Det finns inget som är så spännande som kärlek. I alla former.

De som brann ut.

De som ännu brinner.

De som ännu inte börjat brinna.

De som aldrig kommer sluta brinna.

En hymn

Så här såg min kärlek Jögga ut första gången jag såg honom.

Det var i Oslo 1999. Han var utklädd till känguru på en Värmlandsmässa i Oslo och mitt hjärta gjorde små volter på attraktionskraft då jag såg honom. Mr Värmland 1998 utklädd till känguru. Det var hur sexigt som helst.

Fast jag var bara 21 år då och långt ifrån mogen för ett stabilt förhållande. Jag var en rörig, förvirrad, efterpubertal vagabond utan körkort som inte visste vad jag ville. Men Jögga var så tålmodig, blev min djupa vän och såg en tjusning i den ungdomliga förvirringen som befolkade mig.

Vi paddlade kanot, cyklade, läste Dan Andersson poesi högt för varann, sjöng och tittade på solnedgångar och pratade om allt och ingenting. Om bergsäventyr och film. Litteratur och träning. Resor och blomsorter. Politik och triangakök. Skrev brev. Han var en perfekt bästa kompis som jag ibland hånglade med för att han var så snygg.

Med tiden och åren kom den smygande på mig. Kärleken. Inte förälskelsen utan kärleken till honom. En dag då insåg jag att jag aldrig skulle kunna leva utan honom. Sedan dess är han kvar. Han blev alltid kvar.

Jag ångrar aldrig en dag jag upplevt tillsammans med honom. Jag är fortfarande grymt förälskad trots att det har passerat 10 år. Kanske mer förälskad nu än någonsin. Jag smälter när han tittar på mig. Jag smälter när han tar på mig.

Nu har jag hans kärleksbaby i magen och bara den lyckan att ha ett litet kängurufoster inuti mig är större än något jag upplevt förut. Kommer den lilla kängurun få Jöggas organisationsförmåga eller mitt kreativa kaos?

Det här är alldeles för stort för att egentligen skrivas om. Det finns inga ord. Jag vet inte om jag vill publicera det här inlägget för egentligen är det alldeles för privat, men jag gör det ändå.

I gengäld får ni berätta om vart och hur träffade ni er stora kärlek första gången? Jag vill höra er story.

Längtan efter spännande marknader

Ibland kan jag längta efter sådana här grönsaksmarknader så det gör ont. Att bara gå runt och botanisera bland ätbara blommor, njutningsfulla potatisar, spännande auberginer, vackra squasch, krispiga ärtor, söta tomater, färska örter, stora kanelstänger. Utbuden runt omkring här är ju inte riktigt lika spännande.

Jag gör mitt bästa med att använda vad mitt distrikt erbjuder. Ekologisk choklad från Naturpralinen, ost från Lillängens gårdsmejeri, surdegsbröd från Björkaholms bakarstuga, korv från Uddeholms Delikatesser, lax från Gustavsfors, lamm från mina grannar, älgkött från familjens marker (älgkött från finnskogen), lök, potatis, morötter och rödbetor från mammas grönsaksland. Det finns säkert massor med producenter runt omkring här som jag missat. Ge mig gärna tips.

4 dagar senare: Och givetvis Bergqvist Charkuteri i Torsby. Hur kunde jag glömma detta, Maria?

Bilderna är från min Indienresa för exakt ett år sedan.

En av mina bästa kompisar

Hade besök av Fredrik igår. Han är min största mentor. Kolla in delar av hans fantastiska bilder här.

Jag får besök av honom titt som tätt då han antingen är på väg upp till Lofoten eller på väg därifrån (han undervisar däruppe).

Vi har en lång och fin vänskap och ibland är vi ute och reser ihop. Här är vi uppe i Empire State Building i NY. Bilden är en av de roligare bilder jag vet. Den får mig att fnittra varje gång jag ser den. Något med hela uttrycket, våra poser, grejen med att posera framför en vägg. Klämkäcka jag och uttråkade Fredrik.

Fredrik är utan tvekan en av världens bästa fotografer/konstnärer. Jag blir väldigt inspirerad varje gång jag träffar honom. Dessutom lär han mig något nytt om ljussättning eller photoshop varje gång vi ses.

Han är så där tveklöst enkel och simpel att umgås och resa ihop med.

Jag skulle vilja ha alla mina väggar klädda av hans ljusare bilder. Om ni inte har råd att köpa en av hans riktiga alster kan man köpa en tjock plansch i hans shop. Jag har den flygande svanen i köket.

Puts me in a novembermood

Blås din vind ur din tro

på att tron i sig själv räcker till

Att någon i sig själv kan vara nog

Och jag, jag står maktlös inför kärleken igen

Man blir ödmjuk inför kraften i rörelsen

Om man tror på någonting som du gör

Att aldrig någonsin ge upp

____________

Vals för Satan (Din vän pessimisten)

Jocke Berg

Kent är de enda som kan få mig att vilja klä mig helt i svart (brevid Coco förstås). Dessutom inspirerar de mig till att ta självporträtt och vara lite sådär svår.

Senaste skivan Röd lyser rätt in i min benmärg och kom till mig nu i mörka november som en mood-höjare och jag vill bara klä mig i svart kostym och rött läppstift och gå ut och vara vacker på något ställe med röda sammetsfåtöljer i en kall frostig stad och dricka vichy-vatten och inte prata utan bara existera och lyssna och känna svårmodet som en tung men värmande rock som man behöver i den här delen av världen på den här delen av året då eftertänksamheten och dunklet får plats och plötsligt känns november med sin dimma och tungsinthet som en djup, fashinerande och väldigt stilig kuliss.

_________

Lyssna på beatiga Vals för satan (Din vän pessimisten) eller helst hela skivan. Vackert så det förslår.

Sökes: Lampa

Förresten, jag söker en sådan här lampa. Enligt nätet var de "hot" och på alla bloggar 2007 så jag är lite ute med att vilja ha den på väg in i 2010, men eftersom jag är en tidlös tjej skulle jag aldrig få för mig att köpa en lampa för att den är trendig så spelar ju det ingen roll.

Någon som sett den? Eller något liknande? Eller vet vart jag kan finna någon som den. Snäckskalslampa liksom. Den ska vara över eller runt 1 meter lång. Jag har ett bra ställe att ha den på i vårt nya hus (som vi flyttar in i om exakt 20 dagar).

Bilderna kommer från någon av alla de tusentals inredningsbloggar som finns ute på nätet.

Reser på nätterna

Jag har haft tre fantastiska nätter.

För 2 nätter sedan drömde jag att jag var var i Tanzania och klättrade uppför Kilimanjaro bara på en dag. Jag hade en strålande utsikt och kände mig som den starkaste flickan i världen.

Igår natt drömde jag att jag var i Peru och vandrade Inka-leden. Samma känsla i den drömmen. Jag vaknade och var tvungen att kolla in kameran för drömmen var så sjukt verklig.

Så inatt var jag och Jögga och pappa och paddlade forskajak utför ett stort vattenfall och känslan var att jag var hur lugn och kontrollerad som helst.

Till saken hör att alla dessa tre äventyr är något som finns på min "vilja göra lista" och som jag ännu inte gjort. Man borde ha sin personliga drömtydare som kan hjälpa en tyda symbolerna i dessa tydliga och verkliga drömmar.

Något som bör tilläggas är att jag läst Äventyrsresors katalog för 2010-2011 som kvällslektyr. Det kan jag starkt rekommendera om ni vill ut och resa på ett lite billigare sätt. Det funkar ju uppenbart på mig.

Bilden kommer från Äventyrsresors hemsida.

Baconsjukan

Har idag tagit min andra dos med svininfluensavaccinet. Armen värker och jag hoppas inte att jag hamnar i samma feberfrossa som förra gången. -- Postat från min telefon

4 dagar senare: Det gick bra. Jag kände bara lite i armen men fick varken feber eller influensa. Hoppas jag är lite immun nu.

Stress

Vi strävar alla efter reklamjobben, därför att de är de bäst betalda. Men tittar man på den här undersökningen kanske det inte är något att sträva efter ändå.

Charmören och isbjörnen Isabella på äventyr

I lördags kväll fick vi i kvinnohuset (där vi bor) besök av isbjörnen Isabella och charmören Alfred. Vi hade en rolig förfest med dem.

De vart så himla populära överallt de gick under kvällen för de utgjorde ett mycket exotiskt inslag bland alla monster och spöken.

Här har Isabella hittat självaste catwoman på en fest som liknade "From Dusk to Dawn". Isabella var ett oskyldigt inslag och skyndade sig snabbt därifrån.

Charmören fann sig en läckerbit som blev lite kär.

Ännu flera läckerbitar.

Isabella gosade i soffan .

Det gjorde charmören också.

Frisören Joakim kammade pälsen på Isabella litegrann.