Anders och Lena

Anders och Lena är gamla vänner till mig. De gifte sig i juli månad. De är lite som en Urban Outfitters affär. Väldigt trendiga, chickt retro, lite finurliga och påhittiga med sin humor, skatebohemvintage och alltid omgivna av vänner och väldigt mycket peace, love & understanding. Jag såg det här som en chans att få låta min ande få vara fri. 


Om jag inte hade ammat hade jag och min kamera definitivt varit med på festen (festen som slutade 11.00 dagen efter och som exakt hela byn har pratat om hela sommaren. Bandet (Top Cats) som slutade spela 05, städerskan som kom på morgonen och som fick gå hem igen därför att festen fortfarande pågick. Underbart)

Puss. All lycka till er.// Helena H

En stunds eftertanke

I lördags fotograferade jag ett bröllop i Rottneros park. Sedan caterade min andra firma maten, iallafall så fick jag och Viggo vänta i några timmar. Det finns sämre ställen att vänta på än i en blomsterpark. Vi valde att gå en liten promenad och vi började i bibelträdgården. Jag kom på att jag hade mitt macroobjektiv och håvade upp det.

Vi gick där och njöt av åsynen av vattendroppar och den fina luften.

Viggo somnade i vagnen och jag gick loss på blommorna.

Macro och blomsterfotografering kräver tid, men just där och då var tid det enda jag hade.

Det är lite som att dyka och snorkla, man rör sig sakta och låter färgerna och formerna visa vägen.

Det är inte alltid det som är det mest levande som är det vackraste.

Eller det skarpaste och det mest öppna.

Vi gick där i blomsterträdgården i tystnad och långt borta hördes sorlet av en bröllopsfest.

Ett helt buskage med täta lila stickande blommor.

Så mötte vi en liten porlande pojke med blommor i handen. Det låg något buddistiskt över honom.

Jag önskar jag kunde namnet på alla blommor.

Jag gick där och fotograferade och tänkte på alla handlingar man gör. De goda, de onda, de man inte vill ska vara onda men som i fel sammanhang blir till något dumt, jag tänkte på ansvar och ansvaret man har för andra, ansvaret man har för sina egna beslut och rörelsen som påbörjas då man sätter igång något.

Jag gick och tänkte och fotograferade så mycket att jag knappt märkte att skymningen kom. Bilderna blev tätare och tätare och tillslut var jag tvungen att vända kameran mot himmelen.

Rätt som det var väcktes jag ur min bibelträdgårdsvandring av att mobilen ringde och mitt sällskap var färdiga. Det blev en behövlig stunds eftertanke. En bibelträdgård, lite väntande tid, en sovande Viggo och ett macroobjectiv. Voila!

Odd Molly

Jag har ju varit förtjust i Odd Mollly i flera år nu, men när jag hörde Per Holknekt sommarprata i somras blev jag ännu mer besatt. Vilken människa. Vilken livshistoria! Det bästa sommarprogrammet jag hört någongång. Jag höll på att köra av vägen av spänning då jag lyssnade på honom. Man måste ju bara älska det han producerar.
Så, det får Odd Molly-diggas lite mer hos mig. Dessutom är jag väldigt förtjust i saker som har ett andrahandsvärde. Jag inbillar mig att vår värld blir bättre av saker som har ett starkt värde på andrahandsmarknaden. Tidlöst och stilfullt. Åtråvärt och försiktigt. Så långt som möjligt från vårt slit och släng-samhälle.

Nu har jag letat mig som besatt efter dessa två klänningar, den ena heter 492, vet inte vilken kollektion den kan vara ifrån, kanske 5 år gammal. Den är så vacker. Jag vill ha den. Om ni sett någon som har just den här så vill jag köpa den. Storlek 3. En annan färg skulle också fungera. Bilderna har jag tagit från tradera, något auktionsproffs budade hem den mitt framför ögonen på mig.

Den andra klänningen jag vill ha heter Odd Molly Annie Oakley Strap dress i dark pink från sommarkollektionen i somras. Har sett den i strl 4 på ett ställe, men det blir nog för stort. Behöver storlek 3. Den är mycket vacker.

Man kan alltså kalla det här inlägget för en efterlysning efter dessa två fantastiska klänningar.

Kusinen från landet

Jag, kusinen från landet vågade faktiskt åka iväg på en liten semester med lille Viggo. Vi åkte på äventyr alldeles själva till Stockholm. Jag tog inte med mig kameran men i skötväskan hade jag ändå min lilla Leica, som nu på senare tid har betett sig mycket underligt. Bilderna blir liksom gryniga. Men Stockholm var vackert.

Vi åkte och hälsade på kusin Christina. Det har visst varit väldigt soligt i Stockholm i sommar för Christina var alldeles jättebrun.

Syftet med hela resan var faktiskt Fotografiska och Annie Leibowitz utställningen. Åh arma gud vilken fantastisk fotograf hon är. På bilden ser ni en privat bild av Demi Moore och Bruce Willis. Där ser ni att tillochmed Hollywood-celebrites har normala bröst.

Jag grät en liten skvätt av hela intrycket. Utställningen är underbar, profesionella bilder blandade med privata. Jag behöver nog inte ge någon närmare beskrivning av Leibowitz för de flesta vet nog vem hon är.

Dessutom bjöd Fotografiska på ett fantastiskt urval av Anders Petersens utställng From back home. Bilder från Värmland. Väldigt effektfullt placerat.
Petersen är en spännande människa som fixade jobb åt mig i Stockholm en gång. Dessutom har jag supit till några gånger med honom men det var långt efter och innan jag blev kusinen från landet. Nu hänger jag ju inte på klubbar och pubar sent på natten, nu är jag ju mamma.

Så när vi står där och beundrar de grafiskt råa svartvita bilderna från en dramatisk verklighet får vi syn på några bekanta ansikten. På en bild står komikern ifrån Östmark, Kjell-Åke i Myra och skrattar. På en annan hånglar en släkting till Christina på en bild. Det är självklart, Petersen har alltid vänt sin kamera mot norra Värmland.

Sedan hittar jag mina gamla kompisar Fredrik Hedlund, Tony Björklund och Tony Carlsson på bild. Det är gamla bilder, de var pojkar då, numera är de män. Det är underligt att tänka att 100 000 betraktare har betraktat dem där de hängt på väggen i det där stora vackra fotomuseet.
Exotiska inslag, mörka sorgliga bilder från det som de kallar "glesbygdsmelankoli".
Stort. Jag känner det alltför väl. Men det gör mig stolt.
Tänk att min verklighet kan vara så exotisk att den kan få ta plats på en av Sveriges just nu viktigaste museum.

 Även Vee Speers bilder är mycket spännande.

Och även Joel-Peter Witkins.

Jag ammade Viggo på det där fantastiska Fotografiska med utsikt mot Djurgården och kände mig väldigt hemma.

Jag fick tillochmed Christina intresserad av fotografi. Hon ska förresten ha sitt första barn i september, så hennes mage är så fin och rund.

Viggo åkte tunnelbana för första gången i sitt liv.

Han måste vara i en väldigt harmoniskt tid just nu för han ler mot allt och alla och tycker att hela världen är jättespännande.

Förutom detta hängde han med mig på shopping, jag tog min naturliga runda som jag brukar hinna med på några timmar innan man ska med tåget.

Kaffe och te-handeln på NK-varuhuset. De har världens godaste Earl Grey Deluxe. Smakar som inget annat. Jga vet för jag har provat väldigt många olika.
Jag åker upp och ner några gånger på NK och kollar in inredning, reor och nyheter. Den här gången tog jag även en rejäl titt på barnavdelningen.
Sedan tar jag en sväng in på Mathilde i PK-huset, Top Shop och Pocketshop i gallerian, Urban Outfitters på Biblioteksgatan, normalt också Accessorize där men de verkar ha flyttat. Dessutom gör jag mig en sväng runt Stureplan och Östermalm, Koffert och Odd Molly på Humlegårdsgatan, Noa Noa, Stockhome och American Apparel på Kungsgatan. Jag gillar också att besöka Beyond Retro på Drottninggatan. Jag har dock blivit väldigt flitig på att handla online och jag insåg denna gång att nästan alla dessa butikers varor går att inhandla på nätet nuförtiden.

Är det något jag missar och som jag borde lägga till på min lista på butiker runt innerstan? Gärna udda, fina småbutiker som har det där extra som man måste se och känna i verkligheten?

Två nätter hann vi vara i Stockholm jag och Viggo, och det var alldeles lagom för kusinen från landet just nu.  Det var roligt att visa Viggo lite stål och betong.