En stunds eftertanke

I lördags fotograferade jag ett bröllop i Rottneros park. Sedan caterade min andra firma maten, iallafall så fick jag och Viggo vänta i några timmar. Det finns sämre ställen att vänta på än i en blomsterpark. Vi valde att gå en liten promenad och vi började i bibelträdgården. Jag kom på att jag hade mitt macroobjektiv och håvade upp det.

Vi gick där och njöt av åsynen av vattendroppar och den fina luften.

Viggo somnade i vagnen och jag gick loss på blommorna.

Macro och blomsterfotografering kräver tid, men just där och då var tid det enda jag hade.

Det är lite som att dyka och snorkla, man rör sig sakta och låter färgerna och formerna visa vägen.

Det är inte alltid det som är det mest levande som är det vackraste.

Eller det skarpaste och det mest öppna.

Vi gick där i blomsterträdgården i tystnad och långt borta hördes sorlet av en bröllopsfest.

Ett helt buskage med täta lila stickande blommor.

Så mötte vi en liten porlande pojke med blommor i handen. Det låg något buddistiskt över honom.

Jag önskar jag kunde namnet på alla blommor.

Jag gick där och fotograferade och tänkte på alla handlingar man gör. De goda, de onda, de man inte vill ska vara onda men som i fel sammanhang blir till något dumt, jag tänkte på ansvar och ansvaret man har för andra, ansvaret man har för sina egna beslut och rörelsen som påbörjas då man sätter igång något.

Jag gick och tänkte och fotograferade så mycket att jag knappt märkte att skymningen kom. Bilderna blev tätare och tätare och tillslut var jag tvungen att vända kameran mot himmelen.

Rätt som det var väcktes jag ur min bibelträdgårdsvandring av att mobilen ringde och mitt sällskap var färdiga. Det blev en behövlig stunds eftertanke. En bibelträdgård, lite väntande tid, en sovande Viggo och ett macroobjectiv. Voila!