Igång med "Där i Nol"

Jag är uppvuxen med hantverkare och målare och ritningar och byggprojekt runt mig men vi har ju aldrig renoverat så mycket utan bara byggt nytt så det är med spänning som vi tar oss an mitt nyinköpta projekt från 1851.

Det är mitt projekt, men min familj är redo att hjälpa mig med den kunskapen som de har. Jag har en snickare till hjälp.

Jag vet att det innebär mycket jobb, det är mycket mer tidskrävande att renovera än att bygga nytt, men eftersom huset saknar värmesystem och toalett och dusch och allt sådant finns det ju inga gamla skumma rör att gräva i. Det är mest ett tomt skal.

Igår morse var vi uppe tidigt för att ta emot sotaren:

Jag hade bara min iphone med mig men när jag såg solen gå upp över bergstopparna kände jag en sådan lycka. På ett sådant här ställe får jag se solen först av alla.

Temperaturen låg runt -8 grader och luften var alldeles klar. Det är alltid varmare uppe på bergen, nere i dalen ligger tempeturen runt -17 grader. Under dagen bestämde vi oss för att börja på projektet, ta första spadtaget vilket var att riva ner den gamla brädfasaden. Plocka fram timmerstommen för att se hur den ser ut.

Den var alldeles torr och fin och för att ha stått i 160 år var den i mycket gott skick. Även närmast grunden var den alldeles perfekt och välmående.

Knutarna var tjusiga, och den röda färgen vittnade om att timmerstommen en gång var målad röd.

Det finns ingen isolering överhuvudtaget, bara en tunn papp och brädor.

Så här glad är jag för att timmerstommen är så fin, för att dagen var så vacker och för att det är riktigt, riktigt spännande allting.

Viggo är förstås med, han upplever sina första riktiga vinterdagar.

Det här härbret som står på gården har mamma fått av mig. Ja, hon kommer ju inte flytta på det utan hon ska bara få göra vad hon vill med det. Det är väldigt gammalt, ingen vet väl egentligen hur gammalt det är.

Härbret har en otroligt fin dörr med den största nyckeln jag sett.

Lite krångligt att låsa upp, men det ska nog gå och fixa. Kanske kan härbret bli ett litet galleri?

Utsikten är lika bedårande varje dag.

Köket är så fint. Ljust, härligt, socialt men just nu väldigt kallt och rörigt med lådor och grejer. Vi eldar i den lilla köksspisen för att få till lite värme. Men det måste vidtas åtgärder, jag måste renovera köket som resten av huset förstås och det är svårt.

Alla som kommer in säger "åh vilket härligt kök" och det där vill jag bibehålla. Men samtidigt måste jag sätta in ny köksutrustning,  skåp, spis, frys, kyl, vatten, diskmaskin så det måste ändras.  Jag håller på att tänka hur vi ska göra det. För att få in alla bekvämligheter men samtidigt inte förstöra känslan.

Den gamla plåtvedspisen ska jag byta ut mot originalet i gjutjärn som hamnat en trappa upp.

När snickaren hållit på ett tag så sa han: "Vilket positivt hus det är. Det har ett gott hjärta. Det är superspeciellt" .
Mäklaren sa något liknande, långt efter att pappren var påskrivna och inga färsäljningsknep behövdes längre, "det är ett gott hus". Jag tror henne för hon har varit inne i många.
För det finns väl en anledning till varför man måste punga ut med 769 000 kr för ett gammalt ruckel i mitten av ingenstans. Varför var det annars sju stycken budgivare som knappt ville ge sig och tillslut gav sig på målsnöret. Det var ju därför jag köpte det och jag älskar det så djupt, trots att det kommer ruinera mig för några år. Det spelar ingen roll.

Jag räknar med att detta drömprojektet kommer ta ett år, ni följer väl med mig?

Världens bästa Viggo fyller 8 månader

Han har gått in i åtta månaders-fasen vår lille vän. Det är så mycket spännande som händer. Idag hade jag ett litet fotouppdrag och när blixtarna och en fond ändå var uppe brände jag av några bilder på Viggo några minuter innan sängdags.
Inget märkvärdigt, bara en trött liten Viggo i sin husvagnsmotivbody.

Mingelfotograf

Igår var jag på en otroligt rolig inflyttningsfest. Inbjudan var något extra.

Ett otroligt stort och alldeles underbart fint nybyggt hus av den gedigna sorten. Kvalité i varje hörn. Slit bakom varje skruv. Hårt arbete bakom varje liten planka. Tankar och åter tankar bakom varje centimeter.

Så det vackra värdparet som äntligen fått sitt drömhus färdigt. Åh va de har jobbat.

Pepparkaksbuffé.

Trevliga gäster bjöds på mat i det romantiska sociala köket.

De godaste pajer jag ätit.

Och vackra Carola i Ester Elenora klänning och min syster Anna.

Kaffe och kakor i fina burkar. Underbara hallongrottor.

Sen kom dragspelet fram och då vart det dans i den stora härligt vackra salongen.

Sen lånade Nisse kameran och tog bild på mig och min syster.

och några fler nyfunna kompisar.

Jag hade min favoroitkjol från Ewa i Walla (inköpt på Vackra hem)

Sen var det Melodikrysset som hölls av Camilla och Örjan.

Det diskuterades och dansades och sjöngs.

och busades.

Det fanns en fin gästbok som Anna invigde.

Camilla och Camilla dj-ade.

Sen dansades det i stora salen. Det fanns så mycket gott om plats i det här fina herrgårdsliknande huset så jag tyckte att de kunde öppna klubb.

Det tyckte nygifta Camilla och Örjan också (som stod för den käcka roliga inbjudan)

________________________________________
Summa summarum: Inredningen får ni kanske se en annan gång, men det var så otroligt lyxigt och underbara detaljer och en fantastisk planlösning, måste ses i dagsljus. Aldrig har jag varit i ett nybyggt hus som känns så gediget, precis som det alltid stått där. Varje detalj från fönster till dörrar till golv. Tjusigt!
Lyckliga människor med många fina vänner!!

8 månaders bebis

Apropå det här med sömn. Viggo la om sin tidsrytm rejält när vi var i Västindien. Han vaknar klockan 01 på natten och ropar och lallar och tror att det är dags att gå upp och äta middag. Sedan sitter han där uppe i sängen mellan oss alldeles ensam och blir jätteledsen för att ingen vill hänga med honom. Så är han vaken till ungefär 02.30.

Jag har plockat upp den här boken Sömn som jag fick på posten någongång i somras. Ska se om jag hinner läsa lite.

Zomna

Julklappstips:

Jag har personligen sovit bra i hela mitt liv. Det är något med avslappning som gör att jag kan somna lätt, sova mycket och länge. Det finns inget så skönt som en god natts sömn och jag vet hur man gör. Värre är det med min pojkvän som somnar lätt men vaknar lika lätt.

I somras då vi var ute och reste fick jag och Viggo sova två nätter på en tryckavlastande madrass som formar sig efter kroppen, (typ tempur fast inte tempur) utan Zomna som är samma sak fast ett mycket mer prisvärt alternativ. Sakta sjönk kroppen in och madrassen formgjöt sig efter hela mig.

Jag vart så såld på sömnen de här nätterna att jag på stående fot bestämde mig för att köpa en madrass i present till min pojkvän och hans sömn.

Zomna hade en grymt trevlig support och service och en supersnabb leverans. Det tog ungefär 3 dagar så hade madrassen hittat hem till sängen.  Nu tre månader senare sover vi fortfarande gott i den alla tre, även om vi försöker få Viggo att sova i sin egen säng. (Något vi jobbar på men det är svårt)

Zomna rekommenderas av naprapater och massageterapeauter och av oss. Har ni tänkt handla tempur så gå loss på Zomna istället för 1/3 av priset.

www.zomna.se

Jag surfar franskt caféfolv

I somras köpte jag (till mig själv och min familj) som ni vet min alldeles egna 1800-tals drömgård. Ett hus och en plats som jag avgudat hela mitt liv och den enda platsen på jorden som jag verkligen känner mig hemma på. 

Iallafall, vi kommer närmare och närmare ett datum för att sätta igång renoveringen. För renoveras, det måste det. Det finns ingen toalett, ingen dusch, inget värmesystem.

När man renoverar ett hus som man aldrig ska sälja så måste man blunda för tillfälliga trender och göra något av det man gillat hela sitt liv. Något man kan leva i för alltid.

Så när det kommer till det här huset ska jag tillfredställa mina drömmar, och om det är något jag drömt om i hela mitt liv så är det franska cafégolv. Portugiska fasader som de i Lissabon.

Vi pratar om marokanska kakelplattor.

De har namn som Florens gryning och Voltaire. De är förstås svindyra men om det bara handlar om någon kvadratmeter framför den gamla köksspisen eller golvet på en liten toalett så går det ju förstås an.

För att ni ska förstå vad jag menar och varför jag går loss:

Oh my god, det finns så mycket vackert.