vad jag ha pysslat med

Den här veckan

jag klarade inte av att sova borta från Viggo. Istället hade jag planerat att ta tidiga morgontåget till Göteborg från Kil, vilket jag givetvis missade med en minut pga av underkylt regn som jag inte hade räknat med. Så min vecka startade med att jag körde till Göteborg med min bil, 32 mil nonstop utan stopp. Hann precis in på föreläsningssalen på Hff (Högskolan för Fotografi och Film) där jag anmält mig till en distanskurs i den kreativa processen för att få lite input. Sedan spenderade jag hela dagen på den där fantastiska skolan i en klass jag önskar jag fick träffa mer och var omgiven av dessa väggar som andas fotografi, framkallningsvätska, blixtljus och den ändlösa processen att ta reda på vad det innebär att fotografera. Jag lovar, varenda människa i klassen var intressant. Så skönt att befinna sig inom ett par väggar där det inte är det kommersiella som får styra utan något annat.
Efter att vi slutat hann jag gå på stan i en timme, köpa mig en kaffe på NK och sedan tog jag bilen och körde hela vägen hem 32 mil i snöstorm.

jag stupade i säng kl 01.00.

Sedan hade jag möte med mitt kvinnligt företagande nätverk på tisdagkväll, och en kurs i "Ditt fotografiska bildspråk"(som jag håller i) på onsdag kväll...

och nu har jag en hel massa att syssla med på datorn. Bilder som ska bli färdiga och annonser som ska godkännas och broshyr som ska tryckas och kök som ska ritas och fönster som ska beställas. Helst vill jag gå ut och åka skidor med min Viggo, för solen strålar men det är -17 grader. Men det slutar med att vi sitter här i soffan och gosar med varann och läser sagor för det är vad han behöver just nu och jag finns till för honom.

Ni undrar kanske varför jag har så mycket påställt när jag är mammaledig och bara borde finnas till för honom men jag har så mycket ideér så jag håller på att spricka.

Idag åkte vi skidor

Jag och Viggo. Sol som sprack igenom, en lätt minusgrad och hård gammal knarrande kornig snö som gjorde att skidorna gick lätt och en svepande dimma som låg fjäderlätt på myrarna. Det var alldeles fantastiskt.

Bilderna är tagna med min gamla Iphone (den första som kom)

Ljuvligt

Jag har haft ett väldigt roligt jobb i veckan, och här är en liten nyans. Det vart så vackra bilder och jag får ju inte visa dem än.

Annars har de sista 5 dagarna gått i ett. Arbete, babysim, möten med brudpar, campingen, annonser, och nu är det meningen att jag ska åka till Göteborg imorgon och sova min första natt utan Viggo. Vet inte hur det ska gå. Om det överhuvudtaget går.

Renovering fortsätter Del: Grund

Sådär, nu har vardagsrummet fått ny bjälklag (heter det så) Först fick det gjutas djupa plintar som bjälklaget ligger på, sedan bjälklaget. Igår var jag och hämtade skivor (de som ligger allra underst) och isolering. Det är inte klokt vad man lär sig. Vilken tur att Viggo har världens bästa farmor som kan titta till honom när jag är ute och är och styr och ställer.

Det är väldigt spännande allting tycker jag. Satt och kollade på Fuskbyggarna igår och blev alldeles förfärad av de drabbade familjerna. Vilket bra program måste jag säga. Man måste alltid vara om sig och kring sig och lägga näsan i blöt och styra och ställa och ställa frågor igen och igen och undersöka och ringa och testa och fråga sakkunniga. Så är det bara. Kontroll över allt. Inte lämna något åt slumpen.

Snickaren som hjälper oss har byggt de senaste 15 husen i vår närhet så vi vet att han är bäst. Den absolut bästa.

Farmors äpple

Farmor och jag åt många äpplen ihop. Hon ville alltid att jag skulle skala äpplet och se till att hela skalet satt ihop i en lång remsa. Satt skalet ihop skulle jag slänga skalet bakom vänster axel och bildade skalet då en bokstav var det bokstaven på den jag skulle gifta mig med.

Det blev alltid ett J, och jag trodde det stod för John som då var min bästa kompis. Men det var ju inte John som äppleskalet menade, det var ju Jögga. Vi ska ju inte gifta oss men jag tror att äppelskalet syftade på kärleken liksom.

Tänker alltid på farmor när jag skalar mina äpplen. Farmor var och förblev en flicka hela sitt liv.

Bambi

En av de allra bästa sakerna med barn är att man får läsa sagor högt. I somras hittade jag denna fantastiska Bambi bok på loppis i Sunne. Bambi får mig att bli alldeles rörd i hjärtat.

Minnen väcks till liv. Jag älskade Bambi när jag var liten och grät lika mycket varje gång vi läste Bambi på hal is. Jag vill rama in varje sida.

och Stampe är med också. Fina Stampe.

Samma kille med nytt jobb

Den här jättetjusiga mannen, min kille, har fått ett nytt jobb. Det kommer bli en klar förbättring i vår livskvalité. Det är så roligt. Jippie, så vi går runt och firar lite lätt i influensa och förkylningstider. Den enda nackdelen är att han inte kan vara pappaledig direkt som vi tänkt, och det är jag lite ledsen för för jag anser att vi övrigt lever i ett väldigt jämställt förhållande. Det löser sig säkert, det gör det alltid.

Grattis till oss.

Sandra och Niklas del II

En liten baby gömmer sig i magen på Sandra.

Grattis åter igen. Det var en alldeles ljuvlig dag som jag vill minnas som det snöigaste bröllop jag varit på. Ljuvligt!!

4 spridda bilder ur min D7000 från de senaste dagarna

Lisa tog en fin bild på mig när jag höll sista kursen. Bilden är speciell på något sätt, jag ser så vuxen ut.

Den fina rosa baskern finns att köpa hos Systrarna i Torsby.

Små kvistrosor som jag köpte för att fira in januari och som jag fotograferade med lensbaby.

Ett fint hus som jag passerade som hade löst det här med sidoutbyggnad på ett tjusigt sätt.

En fin liten älgkalv som jag frågade om vägen.

Me and I 70% rea

Ljuvliga Viggo klädd i Me and I från topp till tå. Kudden han ligger på var en present.

Nu har Me and I webshop rea med 70% så man kan fynda en massa, blandannat Viggos outfit.

Det här är så roligt

Wulf. Hämtade från Aftonbladet.

Samtal med mig själv och photobooten

När jag blev gravid med Viggo vägde jag mellan 65 och 68 kg. Jag är 171 cm lång och har aldrig varit pinnsmal (men som min syster sa en gång, så länge man kan hålla in magen så är det ju okej).

Jag har egentligen aldrig vägt mig så mycket men de få gånger jag vägt mig de senaste 5 åren har jag legat på mellan 64-68 kg ganska frekvent. Så min vikt har varit stabil, och jag har alltid tyckt så mycket om min vikt just därför.
Hellre stabil än jojjo. Svårt att gå upp i vikt och svårt att gå ner i vikt.

Så jag och min idé om min kropp har alltid varit kompisar. Stabil, pålitlig och stark.
Jag har aldrig bantat, tror inte att jag har mentalitet till varken bantning eller fastande. Mitt huvud skulle inte tänka på något annat än mat, mat, mat. Nu var det ju inge problem eftersom jag hade en stabil och tillfredställande vikt.
Så blev jag gravid med Viggo och gick upp 15 kg.

Sedan gick jag aldrig ner dem. Alla sa till mig, åh du ammar, inom 6 månander kommer du ha tappat allt. När 6 månader passerat och jag näsan snarare gått upp i vikt sa alla till mig, åh vänta, det tar ett år att gå ner. När Viggo fyllde 9 månader på nyårsafton vägde jag fortfarande 80 kg. Inget hade alltså hänt på 9 månader. MEN när jag ställde mig på vågen häromdagen hade jag gått ner 3 kg. Waow, vilken känsla....det enda jag har gjort är att jag har burit lite kakelplattor och skottat lite snö. Det blir så uppenbart för mig att jag verkligen behöver ett liv i rörelse där naturlig rörelse är en del av vardagen.

Så för att fira att jag gått ner 3 kg vågade jag mig längst in i garderoben för att hämta mina största jeans. Jeans, jeans som jag inte haft på 1 1/2 år. Det var väldigt trevligt.
Det återstår fortfarande rumpträning för att komma i snygg jeansrumpform men ändå....jippie liksom. Jag är på väg. På väg åt rätt håll. Kanske slipper jag banta, kanske räcker det med att jag bara tänker litegrann på vad jag äter. Kanske räcker det med att jag tränar och bär lite kakelplattor.
Kanske slipper jag börja Viktväktarna, LCHF, GI, Atkins...ni vet allt det där.

Det var en enorm boost för mig att ha gått ner 3 kg på någon vecka av att bara röra mig lite.

Så nu visulaliserar jag mig själv smalare igen. Jag ser målet. Det återstår 10 kg men jag vet att det inte är omöjligt.

77 ska bli 67. Genom visualisering, träning och medvetande om mat. Plocka in mindre mat än vad man gör av med. 

YES, då kör vi då.

God natt photobooten och kära vänner.

PS. Har på mig en urtjusig gul ylletröja från Odd Molly som verkligen passar ihop med jeans och boots. Vet inte vad den heter men det står 820 i nacken och jag har köpt den på tradera för inga pengar alls.