FB kommunikation. När man själv ibland glömmer bort vem man är, så finns de där, barndomsvännerna, som påminner en, vem, egentligen, man är

Isbjörnens nya kläder

Nu snart kommer Isabella få nya kläder på sig. Spännande minsann. Anki har träffat mitt i prick. se för er själva. Underbart. Så vackert. Det är nästan så att jag vill be henne sy nya förkläden till Fröknarna Fräs. I samma stil. Eller be henne sy en klänning till mig. Privat.

Den här kvinnan är gift med den franska presidenten...

annat än Reinfeldts fru.

En av de där topp tio dagarna i livet var häromdagen

verkligt skönt att leva.  

Hemma hos Einar

Hemma hos Einar bor numera det sötaste lilla flickebarnet. Per och Annica har fått ett riktigt fint troll som känns väldigt, väldigt vis när hon tittar på mig. Som att hon har hela universum i sina ögon. Den där blicken alltså.

Att dansa med färg

När jag lämnade dem var de i färd med att måla köket i en varm, harmonisk terracotta färg. När jag kom hem hade de gått lös på färgen i het dans och förvandlat hela vårt kök till ett brinnande inferno.

Det var festligt. Jag fotograferade Makhosi när han dansade med penseln i hand i en blå klänning framför den nymålade väggen.

Bilden blev så bra att vi satte upp den på samma vägg och flera veckor senare jag tog ett självporträtt framför den. Det blev också festligt. Som att de hörde ihop i sina olikheter och skilda temperament.

Det var på den analoga tiden i ett land långt borta 2002. De är några av de käraste bilder jag har. Från en tid av vildsinthet och citrondoft i ett terracottamålat kök.

På 30 timmar hann jag

På 30 timmar i början av den här veckan hann jag:

1) Plåta Cias sista del i hennes gravidbok på SATS i Karlstad. Det var underbart att alla gravida mammor nu hade fått sina kluckande små barn och kunde samlas. 

2) Köra till Göteborg och knappt hinna med en båt.

3) shaka loss till The Stonefunkers som hade någon slags premiärspelning och de fick mig att känna att funk/soul/reggie/rap i kombination är det vi alla längtar efter mest just nu

4) Gå på Interfood Gastronomimässa och snacka med folk och testa vin, vin, vin och spotta ut allt

5) Träffa syster Bettan  

6) Köra hem igen.

Dessutom hann jag ta de här bilderna på mitt sällskap som följde med mig på mitt 30 timmars tuffa pass.

Hittade också en underbar video med den troligt   sköna sångaren i The Stonefunkers.

Överlag är jag väldigt nöjd med schemat som var helt i min stil.

Vilken fin födelsedagspresent de fick

I lördagskväll hade jag ungefär 150 norrmän som stod och dansade på restaurangen på campingen.

De viftade med stora flaggor, bjöd varandra på drinkar, skrålade, sjöng, ropade, dansade och shakade loss till det direktsända tv-programmet som heter Eurovision Song Contest. 

De var alldeles utom sig av glädje och jag tror att det var för den här killen som de var så glada.

Bra jobbat mitt favoritland.   

Eftersnack värmland är slut

Eftersnack Värmland var det populäraste Eftersnacksprogrammet i hela Sverige. Det sågs av typ 40 000 tittare i veckan.  Den 22 april sändes sista programmet som var ett litet minnesprogram över programmen.

Jögga blev omnämnd igen och fick berätta om en ung växthus-upplevelse och jag blev omnämnd som tjejen som "tog över programmet". Jobbig typ den där bröllopsfotografen. Kul tycker jag.

Många bra musiker också. Synd att det är slut. Jag gillar SVT Värmland.

Lofoten räddar mig igen

Igår var vi i Norge för att dela ut reklam för campingen längst med gränsen och inne på en Statoilmack frågade jag kille i kassan om vi kunde få lägga ut lite broschyrer.

Han sa: Nej, det går icke.

Jag sa: Är du från NordNorge? (Jag hörde det på dialekten)

Han sa: Ja, det är jag, ifrån Bodö.

Ja sa: Åh, jag har bott ett år i Lofoten och jag älskar Nord Norge. Om jag kom från NordNorge skulle jag aldrig flytta därifrån. Hur har du lyckats med den tråkiga bedriften att flytta från jordens vackraste plats?

Han sa: Ja, det undrar jag med. Hit med broshyrerna , vi lägger dem här vid kassan så att alla ser dem.

Så log han stort och jag svansade ut med stolt rygg. Vi hade blivit bundisar på 5 sekunder och det på ett helt ärligt sätt.

Så ska man jobba tänker jag stolt.

Bilden är tagen i Lofoten för exakt 9 år sedan. 

Interfood-mässan 2009

De senaste dygnen har varit ett töcken. Allt går i ett, möten där och fixningar där. Organiseringar, planeringar, fixningar och ovanpå detta en enorm lust till social samvaro och fest. Detta trots en underlig 24 timmars influensa. Snurrigt.

I år har jag en gång för alla tagit itu med alla matleverantörer till cafét och det finns otroligt mycket pengar att spara bara genom att vara lite mer streetsmart och mindre lojal. Vi har haft Färskvarucentralen i 10 år utan en krona rabatt och det kan ju inte vara rätt.

Jag bjöd helt enkelt in både Färskvarucentralen, Menigo och Servera och de som ger oss bäst rabatter är de vi kommer använda oss av. 

Vi blev inbjudna till fest i Göteborg av Menigo samtidigt som Interfood-mässan pågår i början av nästa vecka. Jag tar med mig kocken och en gammal kär vän som jobbat hos mig länge så åker vi dit och dricker vin och smakar på champagne och äter mat  och ser om vi kan flörta till oss ett superavtal. Allt handlar visst om relationer nuförtiden förstod jag på säljarna, och det stämmer.

De med mest socialt kompetenta försäljare är de som kommer sälja mest. 

Jag kanske ska bli försäljare? I framtiden alltså. Slog mig lite att det kanske skulle kunna passa mig.

Jag är inte alltför snygg, jag känns ärlig och uppriktig med glimten i ögat och har förmågan till att få folk att öppna sig.  Lite så ser jag på mig själv. Men kanske är det fel.

Försäljare ska få stå på min lista över potentiella framtidsjobb iallafall.

Blixtar och dunder

När ovädret drog in sprang jag in och hämtade stativet. Jag har aldrig hört sådant åskmuller förrut och var nästan lite rädd, jag som sällan är rädd. Men det blev väldigt bra bilder.

Det är en bedrift att fånga åska. Kände mig lite som Robert De Niros roll i filmen Stardust (ni som sett den vet vad jag menar)

En minuts slutartid.

Plats: Koh Lipe, Tarutao, Thailand april 2009

Elin & Pierre

Ett litet smakprov från helgens otroligt roliga bröllop i Branäs och Sysslebäck.  Jag har 300 bilder till och de är lika bra.

Jag tycker verkligen otroligt mycket om de här människorna och Elin har gett mig så mycket reklam på Bröllopstorget att hon höll på att bli utslängd därifrån då man inte får göra reklam. Första gången jag träffade dem på ett möte inför denna dag sa det bara klick och det kändes som om jag känt dem hela mitt liv. Det är väldigt roligt när man känner på det där sättet. Kärlek liksom. Kommunikation som flyter.

_____________________

Elin är den lyckligaste bruden jag någonsin fotograferat. Det liksom strålade av henne som om hon hade 100-tals kilowatt i sig. Ni vet som Galadriel i Sagan om ringen.

Tävlingen avgjord

Vinnaren till vår maskottävling på Torsby Camping är isbjörnen Isabell. I helgen var hon på lekparken och hälsade på barnen och det blev ramaskri och 30-40 barn ville krama och gosa med henne. Det vi nu saknar är hennes rödprickiga klänning/kjol och det är nu som jag ska blanda in (om hon vill)  Sömmerskan i Åsteby.

Vi kunde inte låta bli att blanda in grodan också, men den har inte fått något namn ännu men dock en väldigt fin sång.

Vi fick in ca 30 bidrag och det är två vinnare som skrivit riktigt fina formuleringar. Dessa två får båda vinster.

Anledningen till varför Isabell står med en svenskflagga är för att hon fick vara med på norskreklam.

Den ena vinnaren är Elin Eriksson vars formulering löd:

Jag tycker att ni ska välja den vita björnen, isbjörnen som er maskot!

Hon ser snäll ut, så barnen blir förhoppningsvis inte rädda. Dessutom så kan ni väva in lite fina teman eftersom isbjörnen är utrotningshotad, så kan man lära barnen en del om miljö och natur.

Man kan ha en historia om att hon inte gillar sommaren, att hon bara vill ha det kallt så hon måste äta mycket glass... Barn brukar liksom gilla när saker är tvärtom, man SKA ju gilla sommar och värme. Tror att det är bra om det är en flicka, för alla såna där maskotar är alltid killar av nån anledning! Hon kan heta Isabell, och ha en egen igloo på stranden där man kan krypa in och läsa sagor under regniga dagar och tidiga kvällar.

Den andra vinnande formuleringen är från Lina Henningsson:

Mitt bidrag är det sista djuret på din sida. Alltså isbjörnen.  Isbjörnen Isabell är en fenomenal frontfigur för Torsby camping.  Kärleksfull. Stor. Ullig. Gullig. Och kall. För trots att ni är en sommarcamping så får man inte glömma bort att det är snö stora delar av året. Oxh att skidtunneln finns (alltså fungerar Isabell bra i både sommar och vinter marknadsföring).  Dessutom är hon en kvinna och jag tycker att de flesta maskotar brukar vara av maskulin sort. 

Jag vet inte vad de kommer att välja för pris men jag ska kontakta dem. Grattis till dem båda och tack ni alla för bidragen.

Varmt välkommen att komma till campingen och hälsa på isbjörnen Isabell.

En härlig fest

Jag vet att många har diskuterat huruvida det är rätt eller fel att lägga ut partybilder på nätet då de kan komma att ses av framtida arbetsgivare.

Jag tycker inte att det är fel. Snarare kan väl sjyssta glada partybilder berätta om social kompetens och förmåga till glädje. Det är väl ändå på fester som man nätverkar som mest?

Vi var på en rolig 30-års fest hos min fina Anna-Lena. Det var fullt av trevliga människor där men min kamera har bara bilder på mig själv, min kusin och födelsedags barnet.  

Så blir det när gamla bästisar träffas för sällan och bara partajar 2 gånger per år. Men festerna blir desto roligare om man sparar på dem. Så roligt som jag hade på den här festen har jag inte haft på flera år. Min klänning fick dessutom många kommentarer.