När jag lämnade dem var de i färd med att måla köket i en varm, harmonisk terracotta färg. När jag kom hem hade de gått lös på färgen i het dans och förvandlat hela vårt kök till ett brinnande inferno.
Det var festligt. Jag fotograferade Makhosi när han dansade med penseln i hand i en blå klänning framför den nymålade väggen.
Bilden blev så bra att vi satte upp den på samma vägg och flera veckor senare jag tog ett självporträtt framför den. Det blev också festligt. Som att de hörde ihop i sina olikheter och skilda temperament.
Det var på den analoga tiden i ett land långt borta 2002. De är några av de käraste bilder jag har. Från en tid av vildsinthet och citrondoft i ett terracottamålat kök.
Count me in=)
ReplyDeleteI all sin enkelhet är det ett av mina favoritkök genom tiderna, kanske just för de vilda väggarnas skull och att det fanns i Sydafrika. Där spirade livet och inspirationen.
ReplyDeleteVi hade en massiv, råbarkad trädörr i köket som ledde ut till en fantastisk trädgård. En trädgård som då slumrade, men hade varit en otrolig skönhet en gång i tiden, kanske den vackraste och mest imponerande i hela kvarteret?
Vi har fortfarande en del av det vilda köket med oss i form av det levande fotot som du tog. Nu finns det inramat, fortfarande med samma blåa ram som prydde väggen, bakom ditt självporträtt i svart-vit. En del av livet i det färgstarka köket i Sydafrika lutar idag mot vår spiskupa i vårt hus utanför Sunne och gör oss ständigt påminda om tiden som var -och när jag tänker på det blir jag alldeles varm inombords.
Helena, jag älskar din känsla för att frysa ett ögonblick!
Anki
Anki.
ReplyDeleteTack solstråle, måndanserskan, svarta kvinna i en vit kropp. Egengjord filmjölksost och onani i trädgård.
Du är min bästa vän!