Sånt vi gör på söndagarna

Så hände det sig så att vi hade en sådan otroligt fin söndag (som tyvärr slutade på akuten för lille Viggo) men vi firade en speciell bröllopsdag som kommer få ett eget inlägg.

och vi hade det väldigt, väldigt mysigt hela familjen. Och världens bästa Alva var förstås med

och jag hade mina Pippi-skor på mig (det är jag och världens bästa NWT-journalist Fröken Sims som har exakt lika kom vi på en gång på en fest) och ja, alla som sa till mig att brösten skulle försvinna efter att man slutat amma har fel, jag väntar fortfarande på att de ska krympa men kanske får jag börja träna också. Har lovat mig själv att hamna i inre och yttre fysisk balans när huset är färdigt.

så började vi leka på stranden, jag och mina bundsförvanter

och himlen var kusligt vacker och vattenytan alldeles vodkablank

och Markus och Alva övade gamla skejtarmoves (eller nåt)

och vi gosade och mös

och dansade och hoppade

fin plats alltså.

Tänk att ha en sådan här underbar guddotter. Det är riktigt lycka.

Och lille Viggo ja, han trillade på studsmattan och slog i ett ben och vi har varit alldeles utom oss av oro, för det är verkligen inte lätt när de är så små och inte kan förklara vart det gör ont. Vi har besökt både vårdcentralen, akuten och röntgen och han har suttit alldeles stilla en hel dag.  Jag ber till gudarna att han ska hoppa upp imorgon och springa och sjunga precis som vanligt. Så nu håller vi tummarna för det. 

En fantastisk dag i sidesaddle

Idag var en fantastisk dag. Jag hade på mig en av de finare klänningarna som finns. En sidesaddledress. Det är tyngd i kjolen samtidigt som den är tunn och väldigt lätt. När jag har på mig den här känner jag det som att jag vill gå tillbaka till min gamla regel om att jag aldrig mer vill bära något annat än klänning. Jag får så mycket kommentarer och blickar.

Just i den här färgsättningen känner mig lite som en cowboy, och det är ju fint att få vara cowboy.
Och den fina utsikten bakom är förstås den över sagomspunna Fryken.

Från mitt favorittillhåll Tossebergsklätten just här sett söderöver

Jag gillar Tossebergsklätten därför att min bästa kompis Anki driver en av världens bästa restauranger där.

Jag stannar till hos denna underbara människa så fort jag får chansen och om jag har tid, och just idag föll det sig så bra därför att jag hade varit och plåtat bröllop och slutade tidigare än jag planerat 

Ett fantastiskt bröllop för övrigt som jag hoppas får visa bilderna på senare

Jag älskar utsiktsplatser. Det är nåt med luft under vingarna att kunna se långt

På Tossebergsklätten kan man förutom att äta riktigt gott även fika hembakat tex iform av en egen biskvi med spännande fyllning. Jag försöker alltid motstå deras gottigheter men Anki trugar. Hon är som min farmor var. Man får inte gå tomhänt därifrån. 

Man kan också titta på spännande konst av Anki

Om man har tur blir man omhändertagen av dessa två

När jag var färdig med mitt utflyktande åkte jag till mitt andra jobb (bästa Torsby Camping) och tog en promenad med Markus 

Vi promenerade till bryggorna som nyss lagts i. Barfota förstås för nu är det sommar

Det var inte speciellt varmt i Fryken men snart är jag nog redo för årets första dopp

Markus är världens bästa kollega, kusin och vän. Han är så himla spännande. Han är lite som en cool, ung blandning av Ernst Kirschteiger och Brad Pitt.  Jag älskar honom som min lillebror.

Vi avslutade minneskortet med att testa kamerans blixt mot scengardinerna. Jag använder inte den inbyggda blixten så ofta men den funkar ju faktiskt rätt bra.

Det var den dagen.

God natt.

Sidesaddle dress och ninjabud

Jag hörde en kompis prata om ninjas på nätauktionerna. Hon hade i sin tur hört om uttrycket av någon annan. Ninjas är de där som kommer in en minut innan objektet går ut och budar över alla och kammar hem auktionen. Jag råkade ut för hur många ninjas som helst så tillslut bestämde jag mig för att bli en själv. Det går ut på att man hittar ett objekt man vill ha men man ger inga bud, man låtsas överhuvudtaget inte om att man vill ha det där objektet. Man är fullständigt nonchalant för det. Men man sätter klockan på alarm 5 minuter innan auktionen går ut (om man har tid vill säga, annars går det ju inte), så sitter man och lurpassar på objektet och precis en minut innan trycker man in maxsiffran för vad man tycker är skäligt att betala....poff, så har man förhoppningsvis vunnit auktionen. (Tänk att det heter vunnit när man betalat en massa pengar för det, konstigt)

Men den här klänningen som jag lovat att visa för några systrar, en Sidesaddle dress i royal är ett eftertraktat objekt på andrahandsmarknaden och jag har letat efter en sådan här länge så när jag såg att den låg ute tänkte jag inte missa den utan vara en ninja. Och jag fick den. Den hade sina skavanker (förståligt med några år på nacken) som jag inte var nöjd med men säljaren gick med på att ge tillbaka lite pengar så det löste sig. Färgerna är så perfekta.  Riktigt påskfina. På fötterna har jag de skönaste strumpor som finns, ett par Avoca.

Så nu sitter jag och ninjaspanar på några objekt till mitt hus också.
Hammarö Auktionsverk och Danielssons Auktioner . Har ni några andra auktionsverk jag borde känna till?

PS. Den fantastiska miljön med rutgolv och blommiga tapeter är hos min syster.

Brand new 2nd hand dress

En fröjd i tyll, tyg och material

Den absolut finaste klänning jag någonsin sett

Så perfekt, diskret, detaljrik, enkel, tung och samtidigt lätt. Chokladbrun. Min favoritfärg.

Det spelar ingen roll hur många gånger jag känner på den, provar den, doftar på den, jag kommer inte att växa i den. Den är för stor och jag är ledsen för jag tror inte att det går att sy in en sådan här skapelse.

Jag ska bara känna på den lite till sedan måste jag nog sälja den och hoppas att jag hittar en storlek 3 istället.

A bientout ljuvliga Brand New 2nd Hand Dress.

Du är det finaste jag haft.

Windy day on bridge

Jag har på mig Odd Molly Lotta Lotta Long jacket (den finaste vårjackan som finns), en pashminasjal i favoritrosa, en käck barnvagn modell Chariot Cougar och på fötterna ett par skön primeboots i färg pony.

Cancun scarf, ballonger, jag och Alva

Ursäkta bloggtorkan, men jag renoverar hus, arbetar deltid och har dessutom en liten bebis med mig på armen. Så då kan det vara så ibland, men nu kommer det inlägg så det heter duga.

Jag har hittat min framtida arbetskollega. Kanske kan hon vara min assistent redan i sommar men hon är ju bara 11 år så då kanske jag blir anmäld för barnarbete. Men vilken blick hon har. Visserligen har hon alltid varit med mig men hennes intresse har exploderat först nu och hon tar kameran så fort hon får chansen.

Hon heter Alva och hon är min guddotter. 

Kolla in vilka bilder hon tog på mig ikväll.

Nej, tyvärr, jag behöver inga glasögon, min syn är bra så dessa är lånade med fönsterglas i, men visst är det tjusigt med glasögon.

När jag såg de här bilderna som Alva knäppte på mig blev jag så glad. De var så perfekta. Själv har jag fotograferat i 20 år men kanske har jag tappat på vägen det hon ser. Någon sorts ljuvlig nyfikenhet. Ingen rädsla för att göra fel. Ingen oro för att komposition ska bli korrekt, bara spröd känsla och frihet och lust till att fånga något.

Och jag är djupt imponerad över hennes snabbhet med kameran. Hon bara brände på. 

Jag har världens vackraste scarf på mig. En Cancun scarf. Sedan har jag den tjusigaste collegetröjan som tillverkats. Som en ljuvlig mjuk kappa i bomull. En Praire Underground. Ett hel-ekologiskt märke från Seattle.

Och anledning till ballongerna får ni höra imorgon.

Kram på er!!