Den perfekta parkasen

Parkas. Vilket underbart plagg. Tidlöst, funktionellt, snyggt. Jag började bära parkas redan som tonåring, sedan dess har det typ aldrig varit ute. Har varit på jakt efter en den senaste månaden, och i Paris hittade jag den.

Det var dagen efter mitt maraton som jag haltade runt och hittade den inne hos Maison Scotch. Med vackra detaljer och foder.

Så matchar den ju vår rosa Pippi Långstrump-hall.

The french girl

Jag gav det här settet arbetsnamnet "the french girl". Jag vet egentligen inte varför, för varken flickan, klänningen eller miljön är fransk, men det var något i sammanhanget som kändes mycket franskt. 

Kanske hennes petite kropp. Hennes minimalistiska och enkla framtoning. 

Kanske de böljande växterna som påminde om de timjan och lavendelfält som jag sett i Marseille, kanske sanddynorna under som viskade samma sång som de på Franska Rivieran.

Eller kanske var det för att jag på förmiddagen äntligen läste Bonjour Tristesse. Den har legat i inbunden i min bokhylla så länge jag kan minnas, har alltid varit en av mina mest tummade böcker, men det var när jag fann den som pocket med vacker framsida som jag öppnade den på riktigt.

och apropå Frankrike så är det meningen att jag ska åka till Paris imorgon och springa Paris Maraton på söndag. Men min kompis har ställt in pga av sjukdom. Och jag sitter här på kammaren och redigerar dessa bilder och funderar på om jag ska åka. Springa ensam då det inte går att sälja startplatser.

Återstår att se. Ensamhet lockar mig inte på samma sätt som den en gång gjorde. Jag prioriterar hellre tid med min familj. 

Men jag har inte bestämt ännu. Imorgon kanske jag tänker helt annorlunda.
Och med dessa bilder på vackra Bojana i Annas vackra klänning önskar jag er en trevlig torsdag kära vänner.

Klänningen kommer förstås från Saprema.

Purple velvet

Att bo på landet är inget skäl till att inte då och då bära klackar, ja, jag tror nästan att det är ett större skäl till att faktiskt ha klackar. Ett par riktigt vackra skor att plocka fram när det vankas festligheter. För att fira skönheten och hållningen.

Och skulle de vara alltför obekväma att gå i kan de ju alltid bara stå på sin plats i garderoben och bara vara tjusiga. Det här är nog de vackraste klackar jag ägt någongång,  så utmärkt sydda i varje liten detalj. Det räcker med att jag slänger en blick åt dem så blir jag på bra humör.

Från Irregular Choice, och nu kan man köpa dem för halva priset (om man har storlek 36)

Anki

Tog de här bilderna för några år sedan till makeupartisters portfolio (Pamela Anderssons Mariart utbildning i Arvika). Men Anki som satt modell fick dem aldrig, men nu ska hon få dem. Jag har suttit och hållit i dem som en annan Gollum som "my precious..." men nu, nu, ska ska alla modeller och andra som velat ha bilder få dem.  Jag håller nämligen på att rensa hela hårddisken. Jag rensar hela mitt liv. Lämnar tillbaka, lämnar bort, säljer, fullföljer...åh det är så skönt. Som en själslig rensning. Som en nystart.

Men åh vilka tjusiga bilder. Vad jag kan. Borde kanske syssla med "beautyshoot" lite oftare....

fast jag föredrar alltid människors skavanker. Ärlighet, öppenhet, reality....det är och kommer alltid vara min grej. Hellre erfarna rynkor än babyhud om ni fattar. Fast Anki hade redan babyhud så det behövdes ingen airbrush på henne. Maken till mer natural beauty får man leta efter.

Bilderna är plåtade i Arvikas fordonsmuseum. Ett underbart ställe.

Tjolahopp.

Vem har sagt att husvagnar måste vara tråkiga?

Vem har sagt att husvagnar måste vara plastiga och tråkiga? När jag ser de här bilderna känner jag det som att jag ser något jag aldrig sett förrut. Det är så himla häftigt. Nytt, liksom gypsy-style i bluegrass-anda.

Bilderna är hämtade och tillhör klädmärket Magnolia Pearl. (Hemsidan definitivt värd ett besök)

Det är en kvinna vid namn Robin Brown som syr klänningar av gamla antika tyger. Det är så fint.

Faktum är att Ulvsbygården i Sunne har hela deras klädsortiment. 

Check out babies!!

3 innehållsrika dagar

Jag rymde i helgen. Tog tåget till Stockholm och for på Galleri Kleerup på vernissage för att titta på Fredriks bilder. Världens bästa konstnär. 

På plats fanns min gamla kompis Cilla som jag pluggade med i Lofoten och som jag inte sett på evigheter och det var så himla roligt, hon såg precis likadan ut som för 5 år sedan.

Och min kompis Livet och en ny kompis, Camilla.

och Fredrik är inte bara världens bästa konstnär och världens största inspiratör utan han är världens bästa vän också.

Sen gick vi ut på fin restaurang på livets inrådan och drack vitt vin och käkade färsk fisk och stannade uppe till sent.

Dagen efter gick jag till den finaste butiken jag varit i, Raja på Odengatan, och valde kakel. Svindyra förstås, antika från Indien, men ack så fina. 2 1/2 timme spenderade jag i den där underbara butiken med ljuvliga skåp och fantastisk trevlig personal (som kändes lite som en familj direkt) och jag fick iallfall med mig 10 kakelplattor som ska pryda delar av mitt hus.

Sedan var det dags att träffa min bästis, fika, äta, gå, prata och gosa med hennes 4 månader bebis.

Vi fick ett underbart dygn ihop. 

Sedan tog jag tåget hem till Värmland fast jag åkte raka vägen till Arvika där jag och Jögga var inbjudna på VIP-spelning med världens bästa band môra-Per.

Och det var precis så där bra som jag tänkt fast kanske ännu bättre.

Så på söndagen vaknade jag upp och for på Pias modevisning, och det var dumt av henne att låta mig gå mannekäng för det fanns inte en chans till att jag hann ta några bilder. Men det var en fantastisk modeshow där det visades kläder från Ewa i walla, Designwerket, Branting och Melmelli.

och det var fantastiskt lyckat med 7 (snarare 14) sorters kakor, hemlig gäst, livemusik till showen och allt  "took place" i en magisk lada.

och här är jag, i dagens vackraste Ewa i Walla-klänning i silke. 

Åh vilken fin klänning...

Smygbloggar lite....

Tänk om man fick gå runt och vara så här vacker till vardags, liksom som en grekisk gudinna varje dag.
Suck va fint...

Sidesaddle dress och ninjabud

Jag hörde en kompis prata om ninjas på nätauktionerna. Hon hade i sin tur hört om uttrycket av någon annan. Ninjas är de där som kommer in en minut innan objektet går ut och budar över alla och kammar hem auktionen. Jag råkade ut för hur många ninjas som helst så tillslut bestämde jag mig för att bli en själv. Det går ut på att man hittar ett objekt man vill ha men man ger inga bud, man låtsas överhuvudtaget inte om att man vill ha det där objektet. Man är fullständigt nonchalant för det. Men man sätter klockan på alarm 5 minuter innan auktionen går ut (om man har tid vill säga, annars går det ju inte), så sitter man och lurpassar på objektet och precis en minut innan trycker man in maxsiffran för vad man tycker är skäligt att betala....poff, så har man förhoppningsvis vunnit auktionen. (Tänk att det heter vunnit när man betalat en massa pengar för det, konstigt)

Men den här klänningen som jag lovat att visa för några systrar, en Sidesaddle dress i royal är ett eftertraktat objekt på andrahandsmarknaden och jag har letat efter en sådan här länge så när jag såg att den låg ute tänkte jag inte missa den utan vara en ninja. Och jag fick den. Den hade sina skavanker (förståligt med några år på nacken) som jag inte var nöjd med men säljaren gick med på att ge tillbaka lite pengar så det löste sig. Färgerna är så perfekta.  Riktigt påskfina. På fötterna har jag de skönaste strumpor som finns, ett par Avoca.

Så nu sitter jag och ninjaspanar på några objekt till mitt hus också.
Hammarö Auktionsverk och Danielssons Auktioner . Har ni några andra auktionsverk jag borde känna till?

PS. Den fantastiska miljön med rutgolv och blommiga tapeter är hos min syster.

Finaste Anki

Igår fick jag tillbringa hela fyra timmar med min bästa vän Anki. Vi startade med att fika i typ tre timmar sedan gick vi en timme.

Anki är världens finaste människa. Så full av kreativitet och skönhet så hon nästan spricker. Men så nätt och petite i sin storslagenhet. Och säg, visst är våfflat hår så himla coolt?

Anki är konstnärinna...ni hittar henne på Tossebergesklätten på somrarna. Det är en riktig upplevelse att få möta henne. Och själv har jag fått spendera hela min gymnasietid och resor i Amsterdam och Prag och Budapest och Belgien och London och mina studier i Sydafrika med Anki. Vi har seglat ihop och mött delfiner i fullmåne mellan La Gomera och Teneriffa, och dansat på nattklubbar och varit hungriga och trötta och glada tillsammans. Vi har åkt flotte, paddlat kanot, ridit häst, cyklat, liftat, bussat, festivalat och målat ihop. Dessutom har vi jobbat ihop många somrar som Fröknarna Fräs. Och det är jag så glad över.

Säg, är inte äkta nära och kära vänner det absolut mest värdefulla vi har?

Själv var jag inte riktig lika tjusig dagen till ära som Anki. Kände mig lite James Dean-ig med jodpuhrs (Blundstone som säljs på Granngården, världens bästa skor) och slitna jeans och bomullsjacka i lite fjällräven modell (HM 298 kr). Men jag gillar sättet som Anki ser på mig. När andra tar bilder av en själv kan man avgöra hur de ser på en. Det är väldigt intressant. Och hon ser på mig så en ärlig och rak och jordnära arbetsmyra! (Det tror jag iallafall)

______________________________________________

Förr i världen när min älskling Jögga tog bilder av mig var jag alltid supersexig och snygg och riktig tjusig, men numera när han tar bilder av mig ser jag mest ut som en trött och lite småknubbig mamma. Och det där måste jag ändra på. Ska ge mig ut och jogga nu.