Ett underbart vardagsrum

Åh jag är så dålig på att blogga nuförtiden och jag har inget direkt svar på varför det är så. Kanske är det småbarnsåren som tar ut sin rätt. Kanske är det mörka november som gör allt annat än inspirerar?Kanske är det min sökan på att hitta ett nytt slags forum för min blogg? Men bara för att jag inte bloggar så betyder det inte att det saknas material. 

När jag var i NY blev vi inbjudna till en underbar familj ute på Long Island. Jag blev så kär i Jennys stil, och tyvärr hann jag inte plåta mer än vardagsrummet under hela den där söndagen som vi befann oss där. Det skulle nämligen badas i poolen, ätas middag och diskuteras viktiga saker (kanske visar de bilderna också). Men vilket hus.

Jag blev så kär i den här filten, en mexican weddingblanket. Jennie hade den perfekta mixen av antikviteter och luftigt, lätt atmosfär. 

En stor fikonpalm som vakade över hela rummet.

 Öppna spisar, små soffgrupper och en bohemisk flört i det luftiga, nya huset.

Väggarna var fulla av vacker konst och dessa möbler alltså...antika resekoffertar från Indien som hon använde som cocktailbord på sina tjejfester. 

Åh, vilket hus. Med några hundra meter till havet.

Om ni är i NY kan ni gå och äta på Jennys restaurang på Manhattan. Det är en riktig pärla.

Breaking every rule. Our diningarea.

 

Har inte tänkt på det så mycket, men det var när en fin vän till mig var hemma och sa att jag var en riktig stilbrytare. Jag blandar sådant man inte får blanda. Jag blandar Josef Franks 50-tal med jugend, bondromantik med minimalistiska små inslag, mahogny med furu, timmerstockar mot takrosetter, rosa med rött och turkost mot blått. Om det fanns en stilpolis skulle jag bli haffad direkt, eller vänta nu...höjd till skyarna. Nja, det återstår att se. Men jag tycker verkligen att det uppstår något riktigt poetiskt och modigt och eget när underliga möten sker, och det är just i sådana här hus som man får vara lite crazy.

 Jag har inte riktigt kommit överens med vårt diningroom, förrän nu egentligen. När vårens skira strålar omfamnar rummet med fågeltapeterna och ger den rättvisa. Jag har inte hittat matbordet med stort M än så sålänge tar vi vad vi haver. Plockar vad vi hittar. Det blir som en skapelse med ting av olika berättelser. Mattan som egentligen är för mörk (jag letar efter en ljusare) men som är så praktisk (och man tänker praktiskt när man har småbarn).

 Stolarna stod i huset när vi kom dit. Självaste Cornelis Vreejswijk har suttit och spelat på dessa stolar. Det fanns även en stor blå kökssoffa som vi bar ut i hallen, och ett stort blått bord som gjorde hål på mina strumpbyxor. Det åkte också ut häromdagen.  Fårlapparna kommer från grannen, och min favorittidning som skriver precis det jag vill läsa. Min dröm är att få göra lite jobb för den. Det finns ingen liknande varm och kärleksfull tidning i Sverige tyvärr.

 En fantastiskt fiffig fågelvas från Anthropolgie. När jag la på duken blev det riktigt tantigt, och det gillar jag. Speciellt på våren, då kommer den pastelliga tanten inom mig fram.

och bordet, detta tunga bord som jag fick med mig hem från en auktion därför att ingen ville ha det och jag kunde omöjligt bara låta det stå övergivet. Jag har en slags hatkärlek till det. Det är tungt och mastigt, ett riktigt åbäcke, och samtidigt så solid och stabilt och vackert. Vi får se när det åker ut nästa gång. Jag drömmer lite om att få ha 6 stycken vita pantonstolar runt det, men jag drar mig lite för att köpa dem därför att de är helt i plast. Jag älskar deras form och deras enkla funktion, men jag gillar inte för mycket plast Jag kan inte andas i rum med för mycket plast, och ännu mindre efter Underbaraclaras viktiga inlägg. Alla borde läsa det.

Trevlig söndagskväll på er kära vänner!

Vårt kök, innan och efter

Har inte skrivit så mycket om renoveringen sedan vi blev färdiga. Jag tror att jag kanske blev så utsliten och utbränd på den att jag inte orkade. Den tog all vår kraft. Men nu har det varit färdigt ett halvår och den lugna känslan av hem börjar infinna sig så nu är det dags att börja visa lite före och efter bilder. Jag har inte plockat bort något för fotograferingen, utan låter det vara på riktigt, såsom det faktiskt ser ut. Sanningen (den är alltid mest intressant.)

Innan:

 Det var egentligen inget fel på det, tänkte jag som den bohemiska konstnären som jag är, som sommarbostad en månad per år. Men det funkade helt enkelt inte de resterande 11 månaderna. Det gick inte att vara där. Ingen värme, vatten eller isolering. Så vi var tvungna att bryta upp golv och grejer iallafall.

 Inget hade gjorts på 50-år, förutom att de vita spisarna hade flyttat in. Och nångång på 40-50-talet hade man lagt in nytt golv. Det luktade speciellt och ljuset var magiskt.

Ganska fint. Och visst pratade vi om att behålla det och bara bo där en månad per år, men det är ju den månaden då jag jobbar som mest. Nej, det gick inte. Det var för kallt. Inga eldstäder var godkända och funkade helt enkelt inte.

Efter:

Ja, som ni ser är själva kärnan kvar. Spisen. Fast vi hittade originalvedspisen på övervången och satte in den istället. Hittade också ett fantastiskt trätak med handsmidda spikar under lager av masonit (vi var tvungna att blästra det förstås för år av slitage hade satt sin prägel) 

Ni kan ser hur taket lutar fortfarande, 10 cm ut från murstocken. Är så nöjd att alla sneda vinklar finns kvar, att vår kära snickare kunde snickra på när allt var snett och vint.

 Köksön med diskho var en riktig hit. Så klädde vi den i Glavaskiffer på kortsidorna.  

Kökshandtagen la jag också en livstid på. Jag hittade inga jag ville ha, så jag tog ganska vanliga, klassiska och sprejade dem med vit matt färg. 

Drömmen var också att få ha två cremefärgade smegkylskåp, men där satte ekonomin stopp. Inbyggda från IKEA blev bra det också.

Vi hade timmarstockar över som vi använde som fönsterfoder. Det är som att köket har träd.

 och vitrinskåpet som jag skapade själv. Klurade på hur vi kunde få ihop det. Ritade, pusslade och målade. Inspirerade av Pippi Långstrumps kök. Jag använde också andra handtag på just vitrinskåpet. Det passar bra, för de tillhör liksom olika delar av rummet.

Hela nedre botten har också svarta retroljusknappar med dimmer och eluttag. Det är jag helnöjd med. Glöm inte dimrar om ni bygger nytt. Det finns inget bättre.

 och vedspisen och det marokanska kaklet. Induktionshäll och varmluftsugn. Två hoar (en för disk och en för grönsaker) Ett riktigt restaurangkök fast hemma. Och spotlights i det gamla handgjorda taket. Det är väldigt mycket detaljer i det här köket som måste ses på riktigt.

 Lamporna från Ikea pimpade jag upp med tygtråd från Pia. Bänkskivor som blev över sandade vi till och använder som skärbräden.

 och egentligen har jag brytit mot en massa regler. Mörkt tak och ljust golv. Men det gör inget, för köksöskivan möter upp det. Och jag är så nöjd med det vita kaklet som jag letade efter i månader. 

Den har den rätta formen (för att ge känsla av mejeri/slakteri), den rätta färgen (beige/cremevit) och den rätta strukturen (glansig och bucklig) för att ge en känsla av liv.

Helt klart är det här mitt drömkök. Beläget i sydvästläge. Jag hade på inga sätt kunnat få det bättre. Jag älskar rustiken, att allt är äkta och på riktigt. Att materialen är rena och naturliga.

Jag fick offerter på mängder av olika kökleverantörer, men tillslut så blev det ändå IKEAS Lidingö, med en hel del pimpande.

Ska visa matsalavdelningen en annan gång.

Till hjälp med att bygga detta kök hade jag denna inspirationsmapp från pinterest.

Ni är så välkomna hit till Rattsjöbergsakademien (som jag döpt vår går till i andranamn)

Vad har du i din bokhylla?

Ja, visa mig din bokhylla och jag ska säga vem du är.

Jag har en bokhylla som stod i huset när jag köpte det. Jag ville flytta det till nedervåningen till kontoret men den var platsbyggd och gick därför inte att flytta nerför trappan, så den fick stå kvar. Flyttas runt när vi renoverade så vi kom åt överallt. Nu står den i vårt art-noveau/jugend rum. Golvet lutar en sisådär 10 centimeter, det är ett bibliotek inspirerat av Shakespeare and Company i Paris.

Jag har inte fått in alla mina böcker än, de ligger fortfarande nerpackade i lådor...

 Men jag har fått upp några. En analog mellanformatare, en massa barnböcker, Voltaires Candide, Jesper Juuls Ditt kompetenta barn, Leibowitz På uppdrag, Tunströms Berömda män som varit i Sunne och så en hel drös med foto-konstböcker. Ja, och de senaste åren har jag förstås samlat på mig en hel del böcker om inredning och byggvård, och av någon anledning har jag fått flera böcker om feng-shui, precis som om jag skulle vara sådär överväldigt intresserad av just detta ämnet. Men gåvor säger väl också något om vem man är kanske. Behöver jag ordning i mitt liv kanske? Är det därför mina närmaste är hyperpedanta-listskrivare? Att jag dragits till dem? Opposite attracts?
Ja, lite funderingar på lördagsmorgonen. Nu ska jag på maskerad, 70-tals tema!

Säg, vad har du i din bokhylla?

Lodgedrömmar

Det är så konstigt, när det första projektet är färdigt så börjar man redan titta på nästa projekt, fastän man så väl minns att man höll på att gå under av arbete. Min pappa har ju byggt timmerhus i hela sitt liv, så det är nog inte så konstigt att jag egentligen dras till husbyggande. 

Iallafall, mitt "nästa" projekt, om det nu skulle bli så någon gång kommer vara en riktig lodge, i stil med det här inlägget. Det har nog med mig att göra som skidåkare, alpinist-wannabe och leva-i-naturen-människa.

Så länge får jag faktiskt vara nöjd med det fantastiska hus vi har nu. Det finaste i världen. Huset är en gammal timmerstomme som ingen med säkerhet vet när det är ifrån. De gjorde oftast så förr i världen, flyttade timmerstommarna. Kanske är det så gammalt som från 1600-talet, eller ännu äldre.

Jag hade helst velat plockat fram timmerstockarna i hela huset, men det var ett fasligt jobb att få dem rena då århundraden av smuts har satts sig på dem så det blev en vägg. Vi blästrade och skrapade, sedan fick de vara som de är. Och vilken färg de har. Gyllenoranga i eftermiddagssolen.

Så blästrade vi även fram det gamla taket med handsmidda spikar. Det är så ljuvligt. Jag var först lite rädd att det skulle bli mörkt men det blev bara mysigt, och väldigt varmt.

Så vi hade ingen bra lösning på hur vi skulle lösa sammankopplingen mellan tak och vägg då det glipade stora springor. Vi löste det helt enkelt så att vi tog det riktigt gamla golvet (som vi inte kunde använda ändå) och blästrade på samma sätt så den fick exakt samma färg och därför kunde användas som bred "taklist". Liknade lösning har vi gjort på flera ställen. Det blev så grymt bra.

Så det här är vår eget lilla "lodgerum"och vi klurar fortfarande på hur vi ska kunna använda det på rätt sätt. Om vi tex ska ha en tv i det här rummet? Just nu hänger vi bara i soffan, spelar gitarr, läser böcker och eldar i kakelugnen.

Den grymt vackra stegen med hittade vi på vinden. Den kräver sitt egna inlägg.

Så, vad har ni för rum ni myser järnet i?

slutetpåseptembersöndagmorgonochalltiguld

Gick upp ur sängen och möttes av ljuvlig- dimmig-smoke-orangefärgad-brons-soluppgång

Hela huset flödade av guldljus och matchade det lilla rökbordet i guld

och den orangefärgade björkallén med träden som jag älskar

och skuttade nerför min breda blanka fina trappa. Den perfekta kombinationen av engelsk röd och rosa.

och köksbordet och lampan (med ballongerna från förra helgens fest. Puh. Återhämtar mig fortfarande)

och utsikten från Viggos rum som numera blivit ett kalhygge mot norr (jag har en hel massa att säga om detta kalhygge)

och den lilla tvättstugan på gården som ska bli något spännande vad tiden lider.

Ja, det var sannerligen en guldfärgad morgon som gick över i en perfekt dag. En sådan där dag då allt bara är fint, fint, fint.

Bäddat versus obäddat. Välkommen till vårt sovrum.

Har aldrig hittat ett överkast jag gillar ...

...så jag bäddar med täcken med påslakan av kammad bomull så länge (har ni provat sådana lakan någongång? De är så sköna.)

Men har ni något förslag på överkast? Som ni ser är sovrummet ljust, med bas av trä. En tapet (den vackraste som finns) från Eijffinger, med stänk av rosa, brunt och grönt. Brevid kakelugnen står ett konstverk av min vän Fredrik Ödman. 

Säg, bäddar ni sängen varje dag? Är det viktigt för er med speciella lakan/kuddar/täcken /överkast? Har ni några favoriter?

Mitt kök -Diningarea

Åh, vårt kök alltså, ni skulle bara se. Det är en dröm att jobba i, en fantasi att hänga i och ett magiskt universum att befinna sig i. Tänkte visa er 'dining-arean' idag.

Med sydöst-läge och en vidunderlig utsikt ut mot en sjö. Hade först tänkt att ha ett lyxigare möblemang men den gamla blå köksmöblemanget som stod i huset från början åkte tillbaka in och den passar faktiskt

Och Un Bisou de Mme Pitou-tapeter och blommigt så det står härliga till

och en kakelugn och ursprungstimmervägg målat i vaniljgult

och i taket tronar min Josef Frank-lampa som har en alldeles speciell historia som jag tänker berätta när ni kommer hem till oss.

Så, detta var det turkosa rummet. 

Köket -skissen och planen

Kära vänner! Snart, alldeles snart kommer jag visa upp bilder från köket i huset, men jag vill styla först, göra som de i Äntligen hemma ni vet, ögonbindel och simsalabim. Det är så nära nu, jag vill dra in möbler och hänga upp tavlor, men det återstår lite listspikande som är enormt mycket mer tidskrävande än man kan tro. Men sedan kommer huset vara helt FÄRDIGT. Liksom komplett. Och förhoppningsvis kommer vi inte behöva renovera på 50 år.

Ni vet, jag drömde om ett stort bondkök, ni hittar min inspirationsmapp här. Oj oj, jag började skissa på köket för två år sedan och har hunnit ändra mig många gånger, men jag har hållit fast vid idéen om ett fransk lantkök.

Idéen har vart mycket trä och natur, öppna ytor, stor köksö och enorma ljusinsläpp.

Jag ville även få in färgen turkos och en ädel och tjusig madame-cupcake-vibb.

Jag ville dessutom att det skulle kännas som ett restaurangkök, med stora arbetsytor, verktyg som man når lätt, rejäla material och gärna ett kakel någonstans som inspirerar.

Jag drömde också om ett inbyggt vintrinskåp.

Jag ville dessutom att det skulle vara lite Julia Child-känsla, ja, som ett amerikansk 40-talskök som möter alp-lodge. Är ni med?

Så ville jag ha ett vitt mejerikakel, porslinsho och absolut inga överskåp.

Ja, så själva grundkänslan är att det ska skapas mat. Lagas, bakas, fotas, diskuteras, drömmas, porscheras, blancheras och flamberas. Så ska det till en och annan kokbok i det där köket också.

Så drömde jag så evinnerligt mycket om ett pastellfärgat Smeg-kylskåp som tyvärr fick ge vika då de de var högerhängda dörrar och extremt dyra ( vi har ju renoverat ett helt hus och då blir det alltid kompromisser)

Så fick jag ett mail från Dalani häromdagen som hade kampanj på just Smeg-kylskåp. Det var synd, för hade de skickat det där mailet för två månader sedan hade hade jag köpt direkt men nu har jag redan införskaffat andra kylskåp. Lite sorgligt är det ju, men den dröm som aldrig besannas, som dröm är det vacker att få.....

Ja, jag har fått in nästan alla mina önskningar. Köket är på 45 kvadratmeter och det är verkligen mina drömmars kök. 

Förhoppningsvis får ni se nästa vecka.

Stor kram mina vänner.