Sol i november

Tar nästan aldrig bilder på mig själv längre. Skyggar liksom för kameran när den närmar sig. I söndags när solen sken och det kändes som vår och absolut hela världen var guldfärgad bestämde jag mig för att rikta tillbaka kameran mot mig själv (efter att ha sett Schyffert och Rheborgs nya program Alla är fotografer) Det är alltid spännande att utforska sig själv. Hitta en sida eller förstärka den man vill visa.

Det kändes bra. Jag har kommit in i en nya era vad det gäller kläder. Vill klä mig i hattar, slipsar och letar ständigt efter den perfekta kavajen. En slags sökan efter något. Vad?

Läste precis ett spännande inlägg om den svenska stilen hos Garance. Inte för att jag representerar den på något vis utan mer synen vi har på könen. Jämställdheten. 

Det bästa med juni

 Det bästa med juni är ljuset. Att man vid midnatt kan se sig själv i spegeln från den strimma ljus som kommer in genom ett litet fönster.

 Kunna se sig själv tydligt. Att aldrig behöva slå på en lampa. Att kunna svansa runt i tunn silkeskimono med dörrar öppna.

 Att solen knappt går ner.

 och det mesta är sirligt grönt

som den vilda blomsterängen man plockar in och sätter i vas.

Nu börjar den finaste månaden på året.

Det är månaden min älskling fyller år.
Det är månaden naturen är som mest praktfull.
Det är månaden som flest barn görs.
Det är månaden man blir kär. På nytt. I sig själv och sin omgivning.

Det är månaden jag firar jubileum med min kärlek. 

Det är månaden med ljus.

____________________

The best with june is the swedish light. The sun that never goes down. The selfportrait in the mirror at midnight with natural light. The flowers that flourish. The nature that explode.

Mirror: IKEA.

Kimono: Spell.

Wallpaper: Hudiksvall teater

Ur photobooten 2011

Det är snart slut på 2011 och jag tänkte summera året. Jag startar med min photoboot från 2011. Utan kronologisk ordning. En självporträttsorgie. Säg, använder ni photobooten nåt? Det borde ni, det är väldigt kul.

Jag summerar mina bilder med att jag är glad alldeles för ofta, eller iallafall försöker vara. Ska testa lite mer "opleasad" ilska 2012.

Gästbloggare

Eftersom INTE hålena har tid så gäst bloggar jag. Här är jag.

Jag heter Markus och är Hålenas kusin. 

Hålena har mycket med fotografering och andra jobb så jag har redigerat lite från min portfölj. Den första bilden är på Hålena & Jörgen. 

Här en bild ifrån min resa i Panama, 

Cancun scarf, ballonger, jag och Alva

Ursäkta bloggtorkan, men jag renoverar hus, arbetar deltid och har dessutom en liten bebis med mig på armen. Så då kan det vara så ibland, men nu kommer det inlägg så det heter duga.

Jag har hittat min framtida arbetskollega. Kanske kan hon vara min assistent redan i sommar men hon är ju bara 11 år så då kanske jag blir anmäld för barnarbete. Men vilken blick hon har. Visserligen har hon alltid varit med mig men hennes intresse har exploderat först nu och hon tar kameran så fort hon får chansen.

Hon heter Alva och hon är min guddotter. 

Kolla in vilka bilder hon tog på mig ikväll.

Nej, tyvärr, jag behöver inga glasögon, min syn är bra så dessa är lånade med fönsterglas i, men visst är det tjusigt med glasögon.

När jag såg de här bilderna som Alva knäppte på mig blev jag så glad. De var så perfekta. Själv har jag fotograferat i 20 år men kanske har jag tappat på vägen det hon ser. Någon sorts ljuvlig nyfikenhet. Ingen rädsla för att göra fel. Ingen oro för att komposition ska bli korrekt, bara spröd känsla och frihet och lust till att fånga något.

Och jag är djupt imponerad över hennes snabbhet med kameran. Hon bara brände på. 

Jag har världens vackraste scarf på mig. En Cancun scarf. Sedan har jag den tjusigaste collegetröjan som tillverkats. Som en ljuvlig mjuk kappa i bomull. En Praire Underground. Ett hel-ekologiskt märke från Seattle.

Och anledning till ballongerna får ni höra imorgon.

Kram på er!!

Dagens outfit går i indigo

Jag har på mig den tjusigaste lilla blusen som man kan ha. 

En shivers blouse #603, och jag har äntligen fått plocka fram mina gamla utsvängda jeans igen.

Jag känner mig alltid väldigt elegant i utsvängda jeans.

Jag och mina klänningar: Pedz

Jag har världens vackraste klänning.  Kanske påminner den lite om Odd Molly men det är ett litet  thailändsk designmärke som heter Pedz. Jag köpte den i Siam center i Bangkok där nya, unga designers säljer sin alsters. De flesta kläderna var underbara men alldeles för små för en långbent och reslig kvinna som mig men det här satt som smäck.

Detaljerna, kvalitén, snittet, färgen, mönstret och ballongmodellen nertill är så bedårande vackert ihop. 

Sen har den fickor också. Praktiskt!

Stuket är lite japanskt så när jag har på mig den idag skänker jag lite extra tankar till Japan och de drabbade. Det är så fruktansvärt det som hänt så jag tror att vi inte fattar det. Min kärlek skulle åka till Japan om två veckor på jobbresa och vi har alla varit så avundsjuka på honom för det, men nu blir ju givetvis resan inställd. Åhå.....denna naturkatastrof kommer ha följder långt värre än vi anar.

_________________________

I spegeln Chapeau Rouge

Och med den här röda mössan (en av många röda mössor som jag har) känner jag mig lite som min idol Jacques Costeau i filmen Life Aquatic av Wes Anderson.

Kanske för övrigt en av världens bästa och mest skruvade filmer.

Starring fantastiska skådespelare som Bill Murray, Cate Blanchet, Willelm Dafoe och underbara Owen Wilson.

Soundtracket är helt fantastiskt. Seu Jorge tolkar David bowie på portugisiska. Åh va vackert. Man lyssnar och hamnar på en brasiliansk strand.

________________________________

Och här är fantastiska Cousteau i originalet. Min idol. Världens första främsta marin-äventyrare. Jag hade gärna levt hans liv ett tag.

___________________

Så kan det gå om man funderar kring en röd mössa.

En fluffig bordsduk

En ljuvlig fluffig "bordsduk" fick följa med mig hem efter att jag varit på fantastisk bra rea på Paviljongen. Köp 3 rea-grejer (50-70%) betala för 2. Det är precis sådant jag gillar.

Så Odd Mollys table scarf i blue blev min lyxpryl i helgen. Så ljuvligt fluffig och varm och vacker som en afghanpäls fast helt i ull och bomull.

så här föreställer jag mig mammaledighet

Tyvärr ser ju inte sanningen ut så riktigt, men jag jobbar på det. Vad skönt det skulle vara. Att stanna i sängen hela dagen, läsa böcker, mysa, berätta sagor, leka, tjusa, kramas.

Sovrummet är Jöggas maskulint deckardjupblå uppiffat av Viggos leksaker.

Självporträtt Januari 2011 på uppdrag.