Säkert vårtecken och superwoman

När det bräker från grannen och åtta lammungar tultar runt i den bleka vårgräset. Jag och Viggo skuttade dit och njöt av synen och fick klappa den fem dagar gamla lammungen.

 Dessa får har en sådan enormt fin utsikt ut mot sjön.

Och den här fina damen överlevde en vargattack. Där vargen huggit växte det senare ut en slag kota, och hon var länge traumatiserad. Det tyckte Viggo var lite hemskt.
_______________________________________________
Jag och Viggo var ensamma i över en veckas tid då Jögga var på Hawaii med sitt jobb och det var tuffare än jag tänkt att vara ensamstående mamma. Jag hann ingenting. Jag hann inte ta bilder, inte blogga, inte skriva, läsa eller träna.
Jag beundrar verkligen alla kvinnor (och män) som lever ensamma med sina barn. Det är ett otroligt jobb de gör. Att aldrig ha ensamtid, att vara ensam om beslut och handlingar. Att shoppa, städa, fixa, träna, arbeta och dessutom vara en god förälder och förebild. En eloge till alla er.

Som tur var har jag min syster. Jag åkte dit och fotograferade hennes fantastiska minsting Louie som har hinnit bli åtta månader.

 Min syster är en superwoman. Hon är en sådan där som odlar precis allt. Dessutom är hon tre-barnsmamma och supersocial. Hon älskar sitt jobb och sitt liv. Det är alltid människor hemma hos min syster. Parkeringen är full av bilar och trädgården full av odlingar. Dessutom spelas det handboll, fotboll, anordnas partyn och middagar. Ja herrejösses vilken superwoman. Så har hon en grym karl också.

Syrran kommer trots sina superwoman egenskaper aldrig att bränna ut sig därför att jag vet ingen som kan chilla som hon. Att kunna chilla och slappna av är nog en av de främsta egenskaperna som en superwoman kan ha. Så hjälper det kanske att vara två, eller fler, för ensam som jag var den här veckan är inte att rekommendera. Jag är väldigt glad att Jögga har kommit hem så jag hinner med lite.

Sunday morning

 

Vilken lycka att få vakna vid halv nio (istället för halv sju) och inse att man bara varit vaken en enda gång under hela natten. Tänk att man inte sovit en hel natt på nästan tre år.  Och skulle man få för sig att resa bort och testa att sova ut så vaknar man iallafall och undrar vart ens barn är. Naturens under. 

 Och solen strålar in och färgar hela huset i guld. Jag älskar dessa lakan. Från ikea, kammad bomull. Så himla släta och lena, som babyhud.

                                

Good morning sunshine. 

Vinter

Kylan har hållit vårt land i ett järngrepp. Det har varit närmare -20° vilket gör det omöjligt att faktiskt njuta av utomhusvistelser fastän solen har gassat. 

Så när temperaturen steg upp mot -5° skyndade vi oss ut. Himlen var full av snö. Nackdelen är förstås att ljuset är mindre spännande sådana här dagar. 

Vi har en fantastisk pulkabacke som vi åker i så fort tillfälle ges. Vid en sten intill ligger ett kranium, av en häst tror vi. Någon hittade det i skogen, det är vackert på något indianlikt sätt.

Viggo är en riktig utomhuskille, om han fick skulle han vara ute jämt. Det är jag så glad över, och jag undrar, säg, varför tycker vi att det är så viktigt att vara ute i det här landet? Vi är världsledande på funktionskläder, utomhussporter och aktiviteter utomhus. Fast norrmännen är ännu värre tror jag. Där är   utomhusdagis standard, fast kanske börjar det komma hit också. 

Han har fått en ny kompis som bor här i byn några månader. Diego från Tyskland. De verkar kunna kommunicera bra fastän Diego är lite rädd för Viggo som just nu är i en trotsperiod av att jaga och butta precis alla som är i hans ålder. Det ger med sig hoppas jag. Tror att det hänger ihop med språket. Frustration av att inte kunna kommunicera fullt ut.

Vår pulkabacke är så bra. Den är brant och lite som en skål men om man vill kan man fortsätta genom skogen och ner till sjön. Backen är kantad av vackra björk och aspträd och några gamla stenrös. Den är faktiskt helt magisk. Djuren gillar den också. Fåglar, rådjur, älgar och faktiskt även vargen har setts synlig här.

så går det rätt fort

och Viggos kompis mamma är cirkusartist och det yttrar sig i att han ibland är målad i ansiktet. De åker på en vacker kälke. De här kälkarna är svåra att hitta i Sverige men i Tyskland är de vanligare. Vi har faktiskt fått köpa en egen av dem. Men är det någon som vet vart man kan hitta dem? Så vackra.

#13 Något från min barndom

Ja, inte de här pepparkakorna då utan bara grejen med att baka pepparkakor. Det har jag inte gjort sedan jag var typ 11 år. 

Men nu har jag ju ett sådant fantastiskt kök så det finns inte chans att komma undan dessa julstökstraditioner. Dessutom finns det så roliga former. Kameror, bokstäver och sniglar.

och det har ju med detta att göra att det plötsligt finns barn i mitt liv (säger jag förvånat, han fyller ju faktiskt 3 år i mars min allra största kärlek)

Men pepparkaksbakande är en sådan förträfflig barn/vuxen-sysselsättning. Kan faktiskt inte komma på något bättre pyssel. Lätt, enkelt, gott, roligt, kreativt, lite kladdigt och dessutom så doftar det så gott.

Something from my childhood. Have not been baking gingerbreadcakes since I was 11, but suddenly I do. Thanks to Viggo, my son!

Kanske världens bästa bok

”O mäktiga feer, ge mitt barn i faddergåva inte bara hälsa, skönhet, rikedom och allt det där ni brukar komma stickande med – ge mitt barn läshunger, det ber jag om med brinnande hjärta!, Jo, för jag vill så gärna att mitt barn ska få i sin hand nyckeln till det förtrollade landet, där man kan hämta den sällsammaste av all glädje.”  

Astrid Lindgren

Vi börjar så smått återhämta oss från århundradets värsta influensa. Vi har varit inomhus en vecka (utomhus har solen strålat, suck) och ack så tråkigt det hade varit för oss alla om vi inte haft böckerna. Dessa fantastiska böcker.

För 10 år sedan hittade jag en bok som jag blev oerhört förälskad i. Resor jag aldrig gjort av Syborg Stenstump. Jag blev så förtjust i den här "barn"boken att jag köpte 3 exemplar. Den ingick i samlingen En bok för alla och kostade nog inte mer än 50 kr. Sedan gav jag bort böckerna till noga utvalda vänner som jag visste skulle uppskatta den.

Den handlar om Syborg Stenstump som sitter hemma i soffan men med böckernas hjälp reser runt jorden. Nu tyckte jag att det var dags att plocka fram den här fantastiska boken eftersom vi redan läst alla böckerna i hyllan sisådär 40 gånger om. Men till min fasa, jag hade ju inte kvar boken. Jag hade ju gett bort alla exemplar av den bästa boken jag vet. 

Så jag surfade in på allehanda internetsidor för att köpa mig ett eget exemplar men till min fasa så var den totalt utsåld. Inte ett exemplar att få tag på. Så jag ringde mina vänner jag gett den till men de var inte intresserade av att ge den tillbaka till mig. Nehej, det förstås.

Så av en slump hamnade jag på tradera och fann den till det ynka priset av 9 kronor. Men auktionen hade avslutats och ingen hade budat, så jag mailade personen som sålde den. Fick till svar att jag kunde fä köpa den för 33 kr inkl. porto. Jag tyckte det var fint så jag överförde 44 kr istället och på posten idag kom det inte bara en bok

utan 4 böcker.
Så för typ 10 kronor har en snäll människa bemödat sig och packa in och skicka dessa fina böcker till oss. Så fint. 

är det inte sådana där gester som gör vardagen lite finare och lite mer lättsam?

Men nu har vi återigen världens bästa bok och den här tänker jag inte ge bort. Författaren heter Anna Höglund.

Har ni ett exemplar så håll hårt i det.

God läsning/ Helena

190 sidor bok

En gång i Frankrike träffade jag en kvinna som hade gjort böcker till sina barnbarn. Varje barnbarn hade en sisådär 10-12 böcker om sitt liv från det att de var nyfödda. Mormorn hade klistrat in biljetter, teckningar, bilder, fotografier..ja, det var otroligt fina små inspirerande verk i tjocka pärmar, och barnbarnen älskade att bläddra i dessa. 

Visst var det scrapbooking, men hon hade startat med det här redan på 50-talet till sina egna barn långt innan scrapbooking var uppfunnet, och det som var så häftigt var att hon var så konsekvent i sitt boktillverkande. Hursomhelst lovade jag mig själv att göra detsamma om jag själv någongång skulle få barn, och nu har jag hållit det.

I mellandagarna tillverkade jag en bok om Viggos första år. Det blev 190 sidor, otroligt svårt att välja men väldigt roligt att göra. Nu gäller det bara att hålla i, att få till en bok för varje år.

Jag snodde en idé från min vän Fredrik Ödman och scannade in en hårtuss.

Sedan är det sida upp och sida ner med händelser från hans första år.

och även denna bok är gjord på blurb som jag så varmt rekommenderar.

Ett litet rött piano

När jag var liten drömde jag om ett piano som mina pianofingrar kunde svepa över. Vi hade nämligen inget piano hemma, ingen gitarr, knappt en grammofonspelare. Jag vet inte varför. Vi hade hästar och skidor istället, och vi reste mycket.
Visst överlevde jag min pianolängtan men jag drömde så om ett stort piano för det passade så bra in i bilden jag hade av mig själv. Min bästa vän Peter hade ett piano och jag tvingade honom att spela Twin peaks introt med mig på det pianot gång på gång. Tillslut tröttnade han på mig och vägrade spela piano med mig. Sedan tog pianokarriären slut. Kanske hade jag tänkt mig ta lite pianolektioner som vuxen men det får bli när jag får lite tid över.

Så eftersom jag själv längtade så frenestiskt efter ett piano när jag var liten tänkte jag att Viggo skulle få ett innan han ens fattar vad ett piano är (i själva verket är det väl jag som vill ha ett piano). Så när han fyllde år önskade jag honom ett Kalikåpiano som farmor köpte.

Det är jättefint och har underbara toner.  Och ja, det är ett riktigt piano. Man kan köpa det här.

så tittar vi på världens bästa film Aristocats och lär oss hur det ska låta

Han blir bara svårare och svårare att fotografera för så fort som jag tar fram kameran kryper han fram till mig och ska leka med den.

Hipp hipp hurra Viggo 1 år idag

Tänk att han föddes för ett år sedan. Han anlände klockan 8 på morgonen den 31 mars och då hade jag haft förvärkar i tre dagar och varit inskriven på BB i 12 h.

Så här ser han ut 12 månader senare.

Han har 6 stycken tänder och ögonfransar att dö för.

Han är svår att plåta för han är en liten vilde som ränner.

Igår förstartade vi hans föselsedagsfirande. 

Vi började med att gå ut och promenera och så stötte vi på en udda man på utefiket som direkt såg att Viggo var Vädur född i tigerns år. Han sa att det tyder på vilja, energi och envishet. Jag blev ju lite nyfiken så jag googlade denna kombination när jag kom hem och hittade:

"Tigerns smak för risker passar bra med Vädurens pojkaktiga mod. En Tiger/Vädur är alltid en som är trevlig att känna, rolig att vara med och lätt att tycka om. Tiger/Vädurar flödar över av planer och idéer. När de använder sina många talanger och krafter så är Tiger/Vädurar oslagbart effektiva människor."

Sen kom mormor med en väldigt stor smörgåstårta. Den var lite större än hon tänkt sig så vi får bjuda lite mer gäster.

Eftersom vi bor väldigt trångt den här vintern så får gästerna komma i etapper och igår var det här eminenta sällskapet på besök.

Alva, Anders, mamma, Viggo, Jögga, Andreas, Anna, Johannes och jag.

Jag älskar gruppbilder. 

Så var det dags att hugga i denna ljuvliga tårta.

så fick viggo smaka smörgåstårta för första gången.

Viggo och hans vackra pappa (en gång i tiden Mr Värmland, det ni)

Sen vart vi så mätta och trötta

Att vi var tvugna att lägga oss i soffan och vila lite.

Sedan var det dags för en väldigt tjusig tårta som mormor också köpt.

och att blåsa ut första ljuset.

Så sjöng alla och det tyckte Viggo var så roligt.

Och alla bilder i det här inlägget togs av min guddotter Alva 11 år.