Jag har världens bästa vän

Det började när vi var små. Vi inredde dockhuset och lekte alltid ihop. Hon var min beskyddare. En 4-år äldre kusin som alltid var på min sida. Sedan släppte vi aldrig varandra.

Förra veckan förstod hon på min vädjande röst att jag behövde hjälp med mina 188 kvadrat så hon kom i hela 5 dagar och hjälpte mig att inreda och organisera mitt stora hus. Egentligen är det ingen skillnad på att inreda ett dockhus och ett riktigt hus. Principen är densamma. Man flyttar runt en massa möbler, hänger upp tavlor och diskuterar varför. Jag har lika roligt med henne idag som för 29 år sedan.

Det kommer vara lika stor ålderskillnad på hennes och mitt barn som det är mellan henne och mig. Jag hoppas verkligen att deras vänskap kommer bli lika djup och intensiv som vår. Det är sådant som plötsligt blir väldigt viktigt när man väntar barn.

Grevinnan på slottet

Grevinnan på slottet, det är jag det. Låt mig presentera Gården Kajshea, som ligger på gamla Kajshea i Torsby.

Väldigt centralt men ändå precis i utkanten av samhället. Det var verkligen inget hus som jag tänkt mig men ibland spelar ödet en lott och slumpen för samman människor som gör affärer, så det blev en 1800-tals pampig herrgårdsliknande byggnad för mig. Vad vill ödet egentligen tala om för mig?

"Slottet" är byggt 1871 som Torsbys första sjukhem. Det är tjusigt värre, 360 kvadratmeter stort och grundligt renoverat år 2000 och fram till idag. 3-4 meter i takhöjd. Bergvärme insatt för 1,5 år sedan. Allt är så tipptopp så jag behöver inte ens tapetsera om.

Nu undrar ni förstås hur jag kan ha råd att köpa ett litet slott, men eftersom jag är en ekonomisk tjej har jag tänkt på allt. Huset inrymmer nämligen tre lägenheter så jag har en inkomst på det. En fyra och en tvåa på bottenplan som är mycket tjusiga med fyra meters takhöjd och fönster ända upp i taket. Just nu hyrs de ut till två sköna och ordentliga ungkarlar i sina bästa år, man kan säga att jag fick två trevliga ungkarlar på köpet och båda har lovat mig att köra mig i ilfart till BB ifall att Jögga skulle vara på jobbet.

På övervåningen bor alltså jag på ca 180 kvadrat. Jag har alltså blivit hyresfastighetsägare. En del har höjt ett varnande finger därför att jag inte riktigt har koll på toalettstopp och snöröjning, men jag har inte varit rädd för att lära mig och med tanke på att vi redan har ca 45 toaletter på campingen så kanske 5 toaletter till inte skadar. Dessutom har syrran också ett hyreshus så vi har stort stöd hos varann.

Man måste iallafall prova olika saker i livet för det är först när man fått en erfarenhet om något som man kan uttala sig om det. Det är min filosofi, att säga "been there, done that". Ni fattar.

Ni är välkomna hem till mig precis när ni vill. Jag har flera gästrum och ett härligt fotorum. Dessutom lovar jag roliga fester med mycket champagne och trocadero, men först ska jag bara jäsa magen lite till.

Room with a view

Nu börjar allt kännas mycket bättre men det har säkert med vädret att göra. Att se solen i ett gnistrande -12 minus gradigt landskap är vad man behöver under den mörkaste tiden på året. Det sätter iallafall fart på min energi.

November i Värmland brukar bjuda på snitt 54 soltimmar, i år sken solen 17 timmar. Kanske inte konstigt att man kände sig dränkt i ett mörkt täcke som verkade tjockare än 10 mörkläggningsgardiner.

___________________________

Iallafall, det det enda jag hittentills fått riktigt Helena-ordning på i vårt hus är hallen, så jag tänkte bjuda på bilder från trappan och den fina ljuvliga utsikten från vardagsrumfönstret.

Ni ser att jag hittade lampan som jag efterlyste och den hänger fint över trappan. Väggarna är prydda av franska tidningsomslag från sekelskiftet som jag hittade på världens största loppis i Paris.

Ikväll har jag haft hela min familj på tre rätters. Kändes bra att inviga köket.

Till förrätt åt vi underbara köttiga färska kokta kronärtskockor med smör (gick hem hos syrrans 5-åring, spännande sätt att äta mat på och sitta och plocka med fingrarna), till huvudrätt blev det ekologiska lammracks med ljummen grönkålssallad toppad med tomat och chevre, till det potatis och cognacsås (redd med dinkelmjöl, då det var det enda vi hade, rekommenderas)

Till dessert blev det en klassisk fruktsallad med granatäpple, apelsin, ananas, banan, clementin, kiwi och äpple. Kort sagt tog jag allt jag fann i fruktskålen. Serverade det med krämig vaniljglass.

Med ens känner jag att vårt hus kommer till sin rätt när jag får bjuda på middag för det är verkligen det jag är allra bäst på.

Under middagen kom vi fram till att det är järn jag saknar då jag somnar precis överallt och hela tiden. Järnbrist är ett klassiskt graviditetssyndrom och plötsligt känner jag att min deppiga gråa håglöshet har fått motstånd. Nu ska det kokas i järngrytor och drickas blutsaft. Dessutom har jag en underbar helg att se fram emot i Rattsjöberg. Gudarnas gåva till mig och dit jag ska flytta när jag blir stor. Vi ska cykla, glögga, spela, elda och umgås.