Inte alla som har en skjorta med dansande par på....

jag provar ljussättning på min pojkvän

Lovis

Man blir så trött av att leka hela dagen...min pojkväns sons katt och jag har det mysigt. 

Radiotips

Jag har så mycket att göra just nu. Sitter i ett febrigt tillstånd med stort arbetsflöde så det är bara att tacka och ta emot.  Det är så mycket jobb som kommit in och som ska bli färdigt. Går knappt utanför dörren.

När man sitter och jobbar med bilder vill man gärna ha något att lyssna på , så jag har laddat hem programmet Stil från  från P1. Alla program som gjorts. Det är otroligt spännande och Susanne Ljung är så behaglig att lyssna på. Att jag inte fattat det geniala med Podradio tidigare.

Nikon

Jag kommer vara Nikon trogen. Ni och mina fina gamla objektiv har övertalat mig.

En gammal Fröken Fräs

Linsan från Framgårdsvägen var Fröken Fräs en sommar för länge sedan. Hon jobbade  alltid hårdare än oss andra. Hon varken drack kaffe eller sprang och rökte som de andra tjejerna, hon bara jobbade otroligt lojalt och jag var djup av beundran inför denna enormt flitiga lady.

Jag måste säga att hon verkligen gör sig bra på omslag av den här typen.

You go, Linsan. Du är snyggast i världen.

2 dagar senare...

...eller så kanske man skulle byta till Canon och en EOS 5D mark II som verkar mycket bättre. 

Kamerafeber

Jag håller på att köpa mig en ny kamera.

Annat var det på den analoga tiden då man köpte en kamera för mekanikens skull och hade den minst 5-10 år. Nu är kamerorna gamla redan efter 2 år.

Att fotografi skulle blivit billigare sedan det digitala kom är bara strunt för det som man förrut la på förbrukningsmaterial såsom film, framkallning och kopior läggs nu stället på hårdvara för att kunna hänga med i branschens otroliga hastighet.

Jag tittar på Nikon D3, Nikon D300 eller Nikon D700. Tror det blir D700 då prisklassen är precis mittemellan. Jag skulle också vilja lägga vantarna på en Nikon D90 som är den första systemkameran man kan filma med. Man använder alltså alla sina olika objektiv precis på samma sätt som i fotografi fast istället på film. Det låter verkligen underbart, men jag måste först testa den.

Men vad jag sucktar efter mest av allt är en digital Hasselbladare. Jag längtar så efter långsam och komponerad fotografi. Formatet som en mellanformatare har. Skärpa som kristall. Hasselbladaren kan bli min för sisådär 149 000 exkl. moms. Det är ju konstigt egentligen, för man tycker att det är för mycket pengar, men en grävmaskinist skulle ju inte tveka att köpa en grävmaskin för några miljoner. Dock måste jag plåta sisådär 40 bröllop för att få ihop pengarna. Det är ganska många.

SVT Dokumentär

Ni som missade den fantastiska dokumentären om David Lachapelle kan se den fram till imorgon den 16/10 här. Jag blev verkligen inspirerad. Han gör något i ett ljus som inget gjort förut. 

Jag bär en mask vid ett bord

Från serien Haunts 2006. Foto: JH Engström 

Min version av motivet: Runt ett köksbord en novembernatt i Sunne 2001. Jag har på mig en tröja med en stjärna på bröstet. Ute viner vinden och halkan har precis börjat kyssa asfalten. Vi dricker bulgariskt vin och äter kycklingsallad. 

/

Jag läser att fotografen JH Engström har fått ännu ett stipendium (KW Gullers) utdelat av Nordiska museet. JH Engström  tilldelades stipendiet med motiveringen "Hans sökande har lett till ett osentimentalt, ibland rått, ibland lyriskt språk som är fyllt av ömhet inför svårigheten att vara människa, och där arbetet drivs av hans eget liv. Samtidigt säger han sig tvivla på om fotografiet överhuvudtaget kan representera någon form av sanning."  

Jag hade glömt bort den här bilden, men förflyttas tillbaka direkt till den där novembernatten när vi alla bildligt talat bar monstermasker.  Intressant att den fortfarande lever och representerar honom. För mig var det var så länge sedan.

Konkurrens

Jag har säkert skickat ut 30 offerter på bröllop inför nästa sommar bara den här sista månaden och har ändå bara några få inbokade (vilket är ändå relativt bra med tanke på att vi bara är i oktober).

Undrar dock lite vad som är fel. Visst finanskrisen, men ändå, kanske jag har fått konkurrens av en massa bröllopsfotografer-wannabees som tar halva priset av vad jag tar. Men det är bara bra, för jag är helt säker på att konkurrens bara ökar efterfrågan och stärker kvalitén.

Jag hoppas att det kommer många hundratals bröllopsfotografer som ger oss bilder som fullständigt slår knockout på oss och höjer kvalitén till höjder som vi inte visste fanns.  

Kanske kan bröllopsfotografin då också få bli rumsren, för i de fina konstkretsarna rynkar de idag på näsan åt oss fotografer som bara hänger oss åt total romantik. 

Karaoke

Jag är jätteduktig på en massa saker men det finns de grejer jag tror att jag inte kan och en av de sakerna är att sjunga.

När jag var 12 år fick jag vara Lucia (för att jag hade så långt mörkt hår och var längst i klassen, se bild)  Min fröken sa då till mig att om jag uttalade alla orden ordentligt i solosången skulle det inte höras att jag sjöng så dåligt. Min fröken var snäll i övrigt och ville säkert inget illa men det satte djupa spår. Jag har hållit mig borta från sången sen dess men ibland kan jag inte låta bli att tro att det bor en liten sångerska i mig iallafall. 

Så igår vet jag inte vad som hände, kanske var jag inspirerad av Mamma Mia och hög på mina väninnors graviditeter runt mig för jag bjöd jag upp Albin (som är körsångare) på en karaokeduett med mig och tillsammans rev vi av Abbas Gimme Gimme Gimme och jag satsade stenhårt på svänget och fotarbetet och jag njöt av varje sekund av att stå på den där scenen med folk dansandes nedanför (nåja de 20 som var där iallafall) Jag var dessutom helt nykter och alldeles klar.

Jag blir så stolt över mig själv då jag gör något som jag egentligen inte alls vågar. 

På bilden ser ni Albin och hans gravida fru Emma. De sjunger karaoke tillsammans hela tiden..

PS.

Huset som jag budade på blev inte mitt men jag bär dess känsla och själ och inredning med mig för att inspireras till kommande projekt.

Mamma Mia- Tip of the day

Jag grät hela familjen igenom, och jag vet inte riktigt varför jag grät med tanke på att den var så otroligt varm och glad.

Jag bara grät så mycket så jag kände tårararna rinna nedanför halsen och droppa ner i knät, och jag grät nog för att den var så fin och varm och ljus och lätt och galen och äkta och den fick mig att längta efter så mycket och allt på samma gång och den handlar om kvinnor som går sin egen väg och syskonskap och kärlek och förlåtelse och musik och allt utspelar sig på en azurblå grekisk ö och med det här inlägget menar jag att om du inte har sett den här filmen så har du verkligen något underbart att se fram emot för det är det här som film handlar om.

Bilden hämtad från Flixter.

Idag

Idag var jag och mös med fantastiska Solfari.  Solen lekte med alla höst och hästfärger. Det var bedårande.

Bilden tagen med min klena mobil.

Igår

Igår hade jag en perfekt dag. Började med att klippa och tona håret hos frisören Cicci.  2 timmars ompysslande och skvallertidnings-läsande i en frisörstol är skönt. Jag brukar besöka frisören var 6:e månad så då är det lika bra att passa på att stanna länge.

Sedan hade vi (Torsby Camping) besök av Torsbys kommunalråd Håkan Laack och TUABs (Torsby Utveckling AB)Åsa Gertling  som kom till oss för att höra, prata och diskutera framtiden för Torsby Camping AB. Vi framförde våra önskemål om bättre internet ute hos oss och lite annat. Det är ju fantastiskt att som företagare få ha nära kontakt och kunna samarbeta med kommunen.

Därefter hade jag ett långt, härligt möte med min favorittjej, ekosofi-anhängaren Linda. Och samtidigt som allt detta hände var jag med och budade på ett hus som jag nog inte kommer få men som jag drömmer lite om att få äga och inreda som studio/ateljé och galleri. Det är ett underbart exotiskt 50-tals hus. Min kille är inte lika såld men om jag köper det hänger han på. Budgivningen fortsätter imorgon.

Samtidigt stötte jag på Lasse som ville att jag skulle komma och prata en eftermiddag på Klarälvdalens folkhögskolas entreprenör-veckor. Om företagande och turism i glesbygd. Om jag ska vara riktigt ärlig så älskar jag att stå och prata framför stora grupper så det ska bli roligt, och ännu roligare är det att få visa bilder med projektor.

En otroligt händelserik och inspirerande dag bara sådär en vanlig onsdag i Torsby.

Servis

Nu kommer mamma bli glad. Jag har gått och skaffat mig vuxenpoäng genom att skaffa mig en hel servis av koppar, djupa skålar och tallrikar av Rörstrands nya serie Pergola.

30% på allt i kombination med ett presentkort på 500 kr fick mig att shoppa loss på sådant som jag för ett år sedan skulle tycka var absolut onödig investering. Men tiderna ändras, och nu njuter jag av mina tunna tekoppar som har djuphavsblåa blomrankor och jag vet att jag kommer ha kvar dessa tallrikar i hela mitt liv. Det lönar sig alltid att köpa kvalité.

På TV

Jag älskar Lyxfällan. Det måste ju vara ett av de bästa samhällsprogrammen som gjorts.

Kanske blir skidsugen

Jag kan ju i stort sett åka längskidor året runt om jag vill då vi har Sveriges enda och Europas längsta skidtunnel några hundra meter hemifrån, men av någon anledning gör jag inte det.

Solen skiner för mycket i höst för att man ska kliva in i skidtunneln och dessutom så servar jag istället en massa av skidtunnelns gäster som bor hos oss.  Det är lite underligt. Lite som skomakarens barn som har trasiga skor. Eller bagaren som inte äter bröd.  Ni fattar.

Men ikväll kanske jag får inspiration för jag och Jögga ska på motivations-och inspirationsträff med Bröderna Auckland (som vann Vasaloppet) och Jens Arne Svartedal.

På bilden ser ni min kille Hasalöparen åka riktiga skidor på barmark. Det behöver man alltså inte göra om man åker till tunneln. Bilden kommer för övrigt att publiceras i fantastiska magasinet Outsides nästa nummer som sista sida.