Jag grät hela familjen igenom, och jag vet inte riktigt varför jag grät med tanke på att den var så otroligt varm och glad. Jag bara grät så mycket så jag kände tårararna rinna nedanför halsen och droppa ner i knät, och jag grät nog för att den var så fin och varm och ljus och lätt och galen och äkta och den fick mig att längta efter så mycket och allt på samma gång och den handlar om kvinnor som går sin egen väg och syskonskap och kärlek och förlåtelse och musik och allt utspelar sig på en azurblå grekisk ö och med det här inlägget menar jag att om du inte har sett den här filmen så har du verkligen något underbart att se fram emot för det är det här som film handlar om.
Bilden hämtad från Flixter.
filmen verkar lite annorlunda än musikalen. såg den engelska versionen av musikalen i somras, o vi skrattade så att vi hade ont i magen!
ReplyDeleteVisst är den underbar...mina barn och jag älskar den, lilltjejen ska se den direkt hon kommer hem från dagis, sen dansar vi runt där hemma!!!
ReplyDeleteHa det bra Helena och kramar från Linda Skoglund!
hej Karro! ja, det är nog meningen att man ska skratta...se den!
ReplyDeleteLinda! Vad roligt det låter! kram på dig!