Camilla och Mattias

Ett litet smakprov från i lördags. det kommer mer.

Rallybrudar

Igår hade filmen Rallybrudar med Eva Röse världs och-galapremiär i Torsby på biografen stjärnan.  I övriga landet har den premiär om 10 dagar.

Hela filmen vimlar av Torsby-statister och Torsby-scener så igenkänningsfaktorn och publikengagemanget var högt. I filmen bor dessutom en av rallybrudarna i min väninna Lindas hus. Linda själv spelar en pälsklädd bilköperska och Lindas man Jan dansar i en närbild.

Jag missade tyvärr allt fantastiskt mingel som är själva anledningen till att gå på premiär, men man kan inte vara överallt, och jag är heller inte så jätteförtjust i att stå i kö.

Om man är förtjust i 60-talet ska man se filmen, och om man är intresserad av rally och vintagebilar ska man definitivt se den. Är man intresserad av de båda i kombination ska man verkligen se den. Jag tyckte den var mysig och definitivt sevärd för Torsby-anknytningen.  Ett stort plus i kanten för all rekvisita och kostym.

I övrigt tyckte jag att den hade problem med att bestämma sig för vilken slags film den ville vara. Jag varken skrattade eller grät.

Sett till det stora engagemanget från folk i norra Värmland hade det kunnat vara ännu mer Torsby-anknytning med Torsby-dialekt och värmländska skådespelare. I vilket fall som helst är det är fantastiskt kul för Torsby att få vara huvudplats för en så stor film.

Bilden är hämtad från Moviezine.

Rökbastu i Rattsjöberg

Jag har bott på samma plats i hela mitt liv, eller i allafall på papper då jag fortfarande är skriven där.

Rattsjöberg som platsen heter är en gudagåva med sluttande ängsmark och mossfylld djup skog. En av de största finnbyarna i Finnskogen, och jag kan utan tvekan säga att det är den vackraste platsen på jorden.

När jag kommer dit är det som om alla problem bara väljer att blåsa bort, naturens nyanser ger mig verkligen en mening med livet och jag blir fylld av någon slags lycklig energi.

Rattsjön har gladeligen lärt mig att simma, skogen där har lärt mig tänka och ängarna har givit vatten åt alla mina idéer.

Där uppe på Rattsjöberg har vi också en traditionell klassisk rökbastu som eldas varm med hjälp av rök. Det var så finnarna gjorde förr. Björkvedsröken ska dessutom vara fylld av antioxidanter.Det är en stor bastu med plats till upp till 30 personer och det tar en hel dag att få den varm. Min äldsta vän Robert som bor en kilometer nedanför berget äralltsom oftast eldmästare.

I helgen var det bastubadarrekord i samband Torsby Kommuns kulturvecka Höstglöd så alla som ville fick komma och bada i vår rökbastu och ta ett dopp i förtrollande Rattsjön. Tack till initiativtagare Inga-Greta.

Jag skröt för bastudamerna om mitt finska arv 14 generationer bakåt. 1640 kom den första finnen till Rattsjöberg, och då såg den finska kulturen helt annorlunda ut än vad den gör idag. De hade inte ens en bibel utan trodde på sina egna gudar som var av ett helt annat släkte.

Där står jag än. På samma plats. Jag kommer aldrig att flytta från Rattsjöberg. Mitt namn står ingraverat i naturen och vindarna där uppe viskar alltid ömt mitt namn bland trädkronorna.

Rattsjöberg är för mig vad Mårbacka var för Selma Lagerlöf. Rent känslomässigt alltså. Ni fattar.

Härligt

Här har jag hittat en blogg som verkligen inspirerar mig ifråga om bröllopsfotografering...

Det livsfarliga med att vara bröllopsfotograf

Man borde ha risktillägg då man är kalasfotograf genom hälsofaran som det innebär att vara omgiven av vackra tårtor.

Halsont

Det är livsfarligt att flyga. Det slår aldrig fel. Nu har jag blivit sjuk, jag som inte varit sjuk på ett år. Halsen värker och näsan rinner och jag har feber, och ändå måste jag jobba för en känd skidlöpare vid namn Terje har konferens på campingen och det finns ingen som kan göra mitt jobb den här veckan. Så är det att vara egen företagare. Ingen att ringa och sjukskriva sig till. Bara att käka alvedon och låtsas som inget. Lovar dock att inte skaka hand med någon. Lovar.

Lovar dessutom att bli frisk tills på lördag då jag ska på bröllop igen.

Bloggtips

NWT rekommenderade mig Sandra Dahlbergs blogg. Jag tyckte den var rolig, speciellt med tanke på att hon med sina egna ord presenterar den som: "En sunkmammas/b-kändis/schlagerfjollas liv i ord och bild"

Hon är ju verkligen helfestlig. Dessutom bor hon i Hagfors av alla ställen. En applåd för schlagerstjärnor som flyttar till Värmland.

Visit to Wienna

Jag fick en underbar 30-års present av kusin Christina. En resa till Bratislava och Wien. Jag kom hem häromdagen... Givetvis var vi tvugna att pröva legendarisk wienerschnitzel på berömd lokal där Mozart en gång suttit och sjungit med sina kompisar. Dessutom besökte vi Buddha bar och drack champagnecocktails. Det är väldigt lyxigt att ha tuffa kusiner.

Min bästis...

...från högstadiet och jag firade 17-års jubileum häromdagen. Vi fikade på Wienerkonditoriet och hennes minsting Olle fick vara med och höra hur vi träffades en fin dag i sjunde klass på Frykenskolan i Torsby.

Linda (som var tuffast i hela skolan och såg ut som Rebecka De Ruvo från MTV) frågade då bondtösen mig om vi skulle "gå på mârten" tillsammans.  Och det gjorde vi och det var ganska så speciellt för mig.

Linda är fortfarande lika änglalikt söt nu som då.

jag

...har 100 bilder på mig själv med den här minen från den här vinkeln...

I mitt hus och i vår trädgård

Jag bor lite speciellt. I ett funkishus från 1946 med tre lägenheter i. Jag har bott där i 6 år.

Jag har försökt att lämna min våning många gånger men av olika anledningar har jag blivit kvar. En billig hyra i kombination med ett bra och centralt läge och en underbar planlösning har gjort att jag blivit kvar. En stor prunkande balkong med skiffergolv och en personlig trädgård fylld av äpplen har gjort att jag stannat. Det har varit min egna självständiga borg, full av förtroliga samtal med vänner och fri från samboskap. Jag har hyrt ut den i andra hand men jag har alltid kommit tillbaka.

I de andra två lägenheterna i huset har folk kommit och gått men jag är den som bestått. I min  vånings historia sedan huset byggde har det bara bott 3 olika sällskap och ingen har bott mindre än 10 år. Det är alltså en lägenhet man blir kvar i.

I juni blev huset till salu för andra gången på två år och ägaren frågade mig om jag ville köpa det. Det ville jag, och samtidigt inte då jag egentligen vill ha något annat lite längre ut i naturen. Istället föll det sig så väl att jag fick min storasyster att köpa det och så flyttade hon upp på övervåningen med sina två barn. Det ena mitt gudbarn.

Det är perfekt att dela hus med sin syster. Som ett kollektiv med separata kök. Jag har min guddotter nära men kan skicka hem henne precis när jag vill. Jag och min syster drar med varann på löprundor och Friskis. Vi bjuder varann på kaffe och hämtar mjölk och kaffebröd hos varann. Vi hänger upp varandras tvätt och plockar in posten åt varann.

Vårt hus är ett hus för starka, självständiga damer som bor själv, och så ser det ut att förbli. Den tredje lägenheten hyr vi ut till en söt liten sjukgymnast. Än så länge finns det ingen som erbjudit något annat eller något bättre boende. Vi får se vad som händer när det blir aktuellt men så länge njuter vi av vårt kvinnohus. 

Jag har själv faktiskt aldrig bott med en man någon längre tid och jag har ju fyllt 30 år. Tanken har slagit mig att jag kanske inte skulle klara av det. Jag är ändå en rätt hetlevrad, självständig dam som gillar att få som jag vill och kräver mycket av min omgivning och det skrämmer många män.

Jag kanske blir en nucka som alltid varit alldeles för stolt för att få det att gå ihop med en man. Men i så fall, låt det bli så då. Jag identifierar mig gärna med Selma Lagerlöf och mycket hellre med sådana som henne och Pippi Långstrump och andra tjejer som bor själva än någon annan.

Någonstans skulle det dock inte förvåna mig om min våning faktiskt skulle behålla  mig för resten av livet, men jag hoppas förstås inte det. Det skulle vara lite sorgligt att iallafall inte få prova att få bygga ett hem med en älskade. 

En dag hoppas jag dock på att denna ljusa våning kan gå vidare till någon annan som kommer älska den lika mycket som jag gjort.

Just nu

Sitter i en Peugeot 407 SW HdI på väg 45 söderut. Mitt emellan Göteborg och Karlstad. Spännande.

Om slumpen/antagligen det mest intressanta filmintro som gjorts

Filmen Magnolia från 1999 . Den enda film som fått 10 poäng av 10 möjliga av mig.

Hur ofta är ni i kyrkan?

Jag var på högmässa går. Min första sedan jag tog konfirmation tror jag. Jag besöker många bröllop, många kyrkor men det är alltid i arbete. Det var det igår också, men jag skulle börja arbeta först efter högmässan vilket gav mig tillfälle att sätta mig långt bak i kyrkan och bara iaktta.

Jag förundrades över hur lång och innehållsrik en högmässa är, och hur många underbara element som den faktiskt innebär. Predikan, körsång, psalmsång, evangelium...och kanske fick jag uppleva en liten sväng av en egen, personlig andlig tro.

Jag tror ju inte sådär direkt på gud på det klassiska viset, jag tror på Buddha, och Muhammed och Påven och dem allihopa tillsammans, och på naturen och människan. Men där i guds hus, en stund av egenupplevd tid fick jag ett fint möte med gud. I östmarks kyrka. Min absoluta favoritkyrka av dem alla.

Bilden på Östmarks kyrka är tagen på ett bröllop förra sommaren.