Min kreativa fotohjärnsida har tagit semester och vilar sig fram till lördag då kreativiteten ska explodera igen. Så länge kan vi svalka våra fötter i den här bilden från förra hösten.
Inlägget som togs bort på den här platsen slutade så här: Om ingen har hört av sig inom 30 dagar åker jag till Tibet och konverterar till buddismen och ger mitt liv till ett munkkloster.
Nu går jag emot mina principer och min policy när jag publicerar en annan fotografs bild. Det är bara ett väldigt bra bildspråk.
Reklam för en superstark kondom, Ansel. Fotografen heter Eryk Fitkau och är baserad i Melbourne.
Jag har träffat drottningen av country (tillsammans med flera tusen andra, men dem såg jag inte) på Löfbergs Lila arena i Karlstad igår kväll.
"-You folks have no ideea how much money it takes to look this cheap" Jag fashinerades av Dollys historier. Inte nog med att hon har en pipa om slår det mesta och en kropp som tillochmed fått döpa världens först klonade får(för att genen kom från bröstet)...hon spelar massa instrument... .....-och hon satt som en sagofé, en älva med glittrande peruk och berättade med smäcktande smärta, amerikansk gnisslande nashville-dialekt och djup humor om sitt liv som och med världsartisten Dolly Parton. Om barndommen med lite pengar men mycket kärlek, om sin mor och far....och hon tackade oss hela tiden. Det var ett väldigt tackande. Hon måste verkligen uppskatta sin framgång. Upplevelsen var nästan lite andlig där Dolly var helgonet och vi var lärljungar. Det var 30 år sedan hon var i Sverige senast. Hon är 61 idag, så eventuellt blir det här hennes sista Sverige-besök. Och där var jag. Här är mitt bildbevis. På läktaren där kameror var förbjudet, 50 meter från drottningen av country och bluegrass. Och jag fångade henne och hennes imaginära Elvis på bild. Hennes ben var som välsvarvade tulipanspiror.
Onödigt vetande:....... -Vi träffade ett Dolly-fan som kommit ändå från Danmark för att se Dolly. Eftersom han inte fått någon autograf från drottningen själv fick han autografer av oss. Min kusin Linda var också med, men hon skyndade sig hem för att mata Felicia 3 veckor. Endast Dolly kunde få henne att slita sig från sin nyfödda dotter.
Senaste idag. Slick och på utväxt. Min frisör kallade det för bob. Det känns som en präktig frisyr.
Det här är ett år när jag åker Kort-vasan. Jag vet inte om man kan ha en frisyr under en Östmarks IF-mössa, men iså fall är det här en sån.
Tidvis har jag det alltid uppsatt. Som här. Min kile kysser mig väldigt passionerat. Det upp-och nervända frågetecknet i vänstra hörnet är damm som fastnat på linsen och det hör inte dit.
Här har vi en slags utväxt som är väldigt rocknroll. Den var nog skön på sitt sätt. Det är jag och min väninna Livet på vinprovning på Korsika.
Vid den här tidpunkten var jag inspirerad av Lauryn Hill. Men hur soulig man än är kan man aldrig få riktig afro om man är en blekfis. Jag tror att det här är en av de snyggaste frisyrer jag haft, men tyvärr sliter det väldigt och det tar lång tid för håret att återställa sig och bli blankt igen.
Här är det jag och min syster som spexar oss. Hon fyller 30 år. Hon är född 1973 så då måste det ha varit 2003. Så här långt hår kommer jag nog aldrig få igen. Bara håret i sig vägde nog 3 kg.
"-Alla andra dagar då, tillhör de männen eller?" Varpå hon med raska, långa, steg klampar ut ur salen och morgonmötet med obligatorisk närvaro.
Jag och min kollega har kommit fram till att det här blir en perfekt framsida till sommarens campingbroschyr. Det var den vackraste badringen jag nånsin sett. den bara låg där på stranden en dag. Jag stal den i några minuter och placerade min personal i den. På kvällen kom en liten flicka och hämtade den. Jag tror det var Olle "Bulla" Vaktis Hallströms dotters badring. Men jag är inte säker.
Nu gäller det att titta framåt och ro allt iland. Efter VF-artikeln har jag fått väldigt många bröllopsuppdrag och det är roligt. Minst ett bröllop i månaden fram till oktober. Givetvis kan jag fotografera flera, men nummermässigt är jag rätt nöjd. Men det finns några datum över för dem som önskar.
Jag diskuterade med mig själv huruvida jag skulle ha annons med i Torsby-bladets bröllopsspecial men kom fram till att jag måste ligga lite lågt annonseringsmässigt. Jag kan inte ta emot fler uppdrag än vad jag hinner med, om det ska bli bra. Då får jag snart anlita en assistent.
Vad som många gånger glöms bort är själva redigeringen av bilderna, som många gånger tar längre tid än själva fotograferingen. Att överföra dem till datorn, sedan välja ut bilder, omvandla dem från RAW till jpeg. Det är heller inte det roligaste.
Vad som är allra bäst är själva fotograferingsögonblicket, mötet, stunden. Att plocka ut vackra bilder från själva verkligheten. Bilden är tagen på vägen mellan Lekvattnet och Norge. I en chevrolet. Bröllop 2006.
Jag känner mig som det här trädet.