De två översta bilderna tagna av Jögga.
Mobiltelefonen har jag med mig jämt. Men jag är inte nöjd med bilderna som den ger mig, oftast blir det avklippt, oskarpt, ljusa och skumma bilder.
Men det spelar ju faktiskt inte så stor roll. Huvudsaken är att det blir bilder från det privata livet.
Bilderna får oss att minnas. När jag tittar igenom mitt eget barndomsalbum minns jag alltsom oftast sekvenserna då bilderna blev tagna. Jag tittar faktiskt inte på kvalitén, utan på motivet, uttrycket, stunden.
Jag är faktiskt väldigt intresserad av bilden/fotografiet som förstärkare av minnen. Helst skulle jag vilja skriva en avhandling av det på nåt spännande universitet och doktorera på ämnet "Bilden och minnet".
Nånstans får jag för mig att det hör samman med nostalgi, som ju förr var en diagnos för ett sjukdomstillstånd. Man kunde få sjukdommen "nostalgi" om man ständigt längtade tillbaka till något som varit. Ibland har jag den sjukdommen. Då tittar jag på bilder och längtar. Kanske kommer jag göra samma med dessa bilder från den här veckan.
Min favoritbild blir från i fredags, då jag och min guddotter Alva var och åkte skidor en hel dag och shoppade loss på rean med likadana mössor och tröjor. Det var dagen då Alva fann "offpisten" för första gången. Det blir ett fint minne. Bra att jag har den här suddiga och konstiga bilden som jag bad en dam att ta av oss när vi satt och vilade oss.
Och vilken tur att jag har den här bilden av mig, Jögga och Lennart från Branäs, även om Lennart är halv.
Visst är det så - alla foton har sitt syfte! Nu har jag börjat fotografera, äntligen, har gått runt som en kines o fotat allt o alla som kommit i min väg!...Än så länge sneda o vinda vardagsbilder, men de betyder nåt som du skriver...jag börjar i den ändan så får vi se var det slutar!
ReplyDelete