Snösaknande landskap

Jag önskar att jag kunde uttrycka något konkret. En viktig historia. Ett manus. Men allt blir endast fragment om och kring mitt liv.

Hade en dröm inatt om mitt spökjagade hus. Fick stanna kvar en timme i sängen för att försöka bevara min dröm och göra en analys av det som bearbetats hos mig på natten.

"I drömmen hade jag ett stort, stort hus. Jag tror jag hade folk som bodde hos mig tillfälligt. Det var en gammal skola och på nätterna och dagarna hände obegripliga ting i huset såsom radioapparater som sattes på, väggar som blev målade, dörrar som flögs upp och ljud och ljus som kom från ingenstans och överallt.

Det var framförallt ett rum som betedde sig kaotiskt och mörkt. Det nordvästra rummet som låg lite avsides. Jag visste att det hade hänt något fruktansvärt hemskt i det där rummet någongång. Jag visste bara inte vad. Huset var sannerligen bebott av fler än mig. Hemsökt.

Jag hade en olustig känsla drömmen igenom men jag vet inte om jag egentligen var rädd. Jag ville inte vakna upp. Ville anställa en spökutdrivare som kunde hjälpa de stackars spökena på rätt köl igen. Ville så gärna veta vad orsaken till hemsökelsen var...men så långt kom jag inte. Säg, vad hade egentligen hänt i det där rummet?"

Jag tror att det var en blandning av "Sagan om konungens återkomst" som jag såg på kvällen och ett radioprogram jag hört lite tidigare på P3 som handlade om popkollo. Sedan mixades allt samman.

Jag vaknade lite sjuk och täppt i näsan.

Sedan åkte jag till jobbet och var där tvungen att fotografera vad jag såg. Decembers bästa bilder. På ett snöfattigt men ändock så rikt landskap. Lövens långa sjö. Hon är sannerligen en stolt och långbent madonna med stenpärlor som strandsmycke. Jag undrar om hon sörjer för att hon inte är frusen.

Idag

GOD JUL

Vill önska en riktigt skön och fröjdefull jul från mig och en av mina gravida systrar med en text jag skrev och som publicerades här i veckan i Heidruns Tidender.

Julen innebär paket och presenter. Banker marknadsför bekväma lån för människor så att de ska ha råd att köpa klappar. Har de tur har de hunnit betala av dem till nästa års julhandlande. När klev Slösa in på scenen framför våra blå ögon och när klev Spara ut? Vad har hänt med presenten, gåvan, som fenomen?

Det var ett land i mellanöstern som ville tacka Sverige av någon stor anledning och gav bort fem av sina vackraste arabhästar, värda många hundra tusen kronor. Hästarna skickades till Sverige men i den byråkratiska tullen stoppades de. Hästarna saknade vaccinationspapper enligt den europeiska unionens riktlinjer och bestämmelser och de avlivades med omedelbar verkan på Arlanda. Jag undrar om landet i mellanöstern någonsin kommer att förlåta det bestialiska Sverige för hennes handlande.

Att få en gåva handlar alltså också om att få ett ansvar gentemot den vi får gåvan av och gåvan i sig själv.

Själv fick jag och min kusin en gång en gåva från en väns mycket svartsjuka flickvän. Gåvan hade formen av en grön blomma. Vi tackade den svartsjuka flickvännen så hjärtligt då hon förklarade för oss att blomman faktiskt var en speciell typ av ogräs. Intressant, sa vi och studerade konststycket i att sätta ogräs i en kruka och förvandla det till något vackert. – Ja , svarade hon, det symboliserar er.

Med denna gåva lämnade den svartsjuka flickvännen ett avtryck hos oss som vi aldrig skulle glömma. Det var den mest intressanta present vi någonsin fått och såvitt jag vet blommar den fortfarande där den står i sitt fönster.

En gåva är alltså inte bara ett materialistiskt ting i sig. Det ska finnas en innebörd och en symbolism, en högre tanke, en fruktad förbannelse eller vilsam välsignelse över det vi ger bort. Men hur kan det vara möjligt att ge alla paket vi ger bort på julafton en högre mening? Låt oss säga att vi ska ge bort 13 olika presenter till 13 olika människor på samma dag. När dessa 13 människorna sedan får 11 paket till förutom vårt, hur kan det då vara möjligt att ta emot dem på det speciella sättet som vi önskar, att ta emot en present med ett fullgott ansvar? Slutar det inte då med att vi gör samma sak med våra gåvor som Sverige gjorde med arabhästarna, avlivar dem direkt i tullen? Glömmer vi då inte bort aftershawen (som vi egentligen inte tyckte om doften på) i sin låda, plockar vi ens upp popcornmaskinen ur sin förpackning? Läser vi den inbundna deckaren vi fick av faster Märtha? Sätter vi överhuvudtaget upp tändsticktavlan på Bodens fästning? Vet vi överhuvudtaget vad vi fick av vem? Vad ska vi med allt skräp till?

Är det inte dags att slå ett slag för presenten, gåvan som symbolism, ignorera kommersialismen och skriken om ”årets julklapp” och istället infiltrera gåvorna med personligt innehåll som ger avtryck?

Ge bort en minusgrad, en omskakning, en bröllopsinbjudan, en skidtur runt huset? Ge bort en hemlighet, ett äpple, en egenkomponerad sång? Kunna ta emot en gåva för sitt innehåll? Sprida ut gåvorna över året och låta de som får gåvan få något att tänka på när det inte är jul? Ge ogräs till våra ovänner, choklad till våra kollegor och sköra orkideer till våra älsklingar.

Jag vet att barnen inte talar till min fördel i den här frågeställningen om klappar och jul, men jag vet att Karl-Bertil Jonsson är på min sida.

Shoppingtipset

Vill ni besöka nåt annorlunda? Ta en tripp tillbaka i historien och samtidigt framåt? Känna er sedda? Få ett minne för livet när ni handlar något eller bara köper ett frimärke? Svaret är JLT.

Det står för Jonsson, Leif och Tord. Två bröder. Den tredje mannen på bilden är deras högra hand. Jag har dock en gång fått träffa deras tredje riktige bror som gjorde intryck på mig genom att vara sann gentleman. JLT är ett charmigt, romantiskt gult hus och själva butiken är på 8 kvadrat och där inne kan man göra allt som går att göra i en butik och köpa allt som finns att köpa. I deras sortiment kan man hitta:

1. likörer, fina årgångsviner och vodka (de kan ju faktiskt kalla sig för vinimportörer då de har Systemutlämning)
2. böcker, både pocket och inbundna (ibland har de Bengt Berg på poesibesök)
3. Cd-skivor (de följer topplistan men har också gamla godingar. Jag har hittat bra country. Tord fick mig att köpa Patsy Cline)
4. DVD-filmer
5. pennor (sortimentet är waowwaowwaow för en skribent som mig)
6. almanackor
7. kaffe
8. kameror
9. papper
10. frimärken
11. fotoalbum + en massa annat som jag nog missat.

Förutom detta tillstår de även service såsom:

1. Fotografiatelje (Tord är en baddare på porträtt)
2. Svenska spel
3. Cirkelträning (torsdagar 18.00)
4. Kafé (de serverar gott kaffe)
5. Post

Och allt detta på knappat 8 kvadratmeter. Detta är en gåta för mig och hela JLT en saga som jag skulle kunna göra en film om.

JLT är definitivt värd ett besök för den hungrige strebern som vill komma bort från massiva varuhus och mötas av sann, genuin servicevärme.

JLT hittar ni på Klarälvsvägen 11, Ekshärad.

Bilden är den enda på hela bloggen som inte är taget av mig utan av Jögga.

Länge leve skidorna

I vintras när OS sändes från Turin var jag i Frankrike och missade de svenska medaljerna på TV. Så, det var med stor glädje som jag ikväll såg OS-krönikan och fick se alla de 14 stolta och glimrande medaljerna uppmappade. Vilken spänning. Vilken dramaturgi.

1. Länge leve SVT.
2. Länge leve Public Service.
3. Länge leve vinter-spelen.
4. Länge leve snön.
5. Länge leve kärleken till sporten.
6. Länge leve skidåkningen.
7. Länge leve Torsby (där både Bergman och Lind gick på gymnasiet. Lind samtidigt som mig. Nu var ju inte jag någon längdfåne i dessa år då jag hängde mer i fotolabbet än i skidspåret så jag hann inte bli närmare vän med dessa sköna gossar men jag är säker på att de var hemma hos mig och Lina på Vitsandsvägen på någon fest mellan träningspassen)

Bilden är tagen av mig i Schweiz och har inget med OS i Turin att göra. Mina spår är de till höger. Jag har problem med vänstersvängen. Tyvärr är jag för gammal för att bli skidelit men jag är tillräckligt ung för att få köra sjysst offpist och få en bra tid på Vasaloppet!!

Om jag nu skulle få för mig att satsa på elit säger Jögga att det är cykling som gäller för där har eliten en högre ålder. Vem vet. Kanske är det nästa steg i mitt liv? Först hoppas jag att denna vinter få 100 mil längskidor i benen (tunneln har hitentills gett mig 11). Må snön falla.

Klänningsfeber

Jag älskar mode och jag har en gedigen samling av klänningar. Jag har bestämt mig för att alltid ha kvar mina klänningar och alltid se till att de passar mig. På så sätt kommer jag förhoppningsvis att hålla formen för gude bevare mig så hemskt det vore om jag inte skulle komma i dem. Varje vecka kommer jag att lägga ut en ny klänning på mig själv i sidofältet för att kartlägga min samling av klänningar som jag samlat på mig runt om i världen.

Först ut är Diane Von Furstenbergs silkiga drapering som jag köpte i New York på en mycket speciell gata. Min bekant (som är stylist) som var med mig skrek av fasa då jag tog tag i den men när jag väl fått på den tystnade hon och log och sa med tyst stämma: "jag älskar den på dig". Det gjorde jag också så den fick följa med mig hem. Tyget på insidan är nästan vackrare än det utanpå.

Saknar dock ett par sorgeblå skor som kan förstärka outfitten.

Fuglesangs fertilitetsörter

Jag har räknat till 14 personer i min omgivning som 1)nyss har fått barn 2) är gravida. Vad är det här för babyboom? Det är alldeles fantastiskt och samtidigt underligt. Är det Fuglesang som släppt ut fertititetsörter i luften som gjort att alla är på smällen, eller är det bara jag som kommit upp i en ålder där alla runt en skaffar (oops, man får inte säga skaffa, det heter får) barn?

Det kommer födas så många vackra individer nästa år. Jag tror det blir en mycket intelligent generation som kommer födas med Fuglesang som helgad ängel.

Själv kommer jag att titta på några avsnitt av Sex and the city och låta Samantha få vara min helgade ängel nu i juletid.

Gissa vem?

Ikea orkideè

Jag har letat efter en cerise orkidée nu i några dagar som skulle få titulera överst i min blogg. Jag har köpt många cerisa orkideer de senaste åren men ingen i min närhet verkade blomma just nu så det fick bli till att köpa en ny. Den fanns inte i Torsby och inte i Sunne och inte heller i Karlstad, så min underbare pojkvän föreslog att vi kunde åka till IKEA och leta efter en. Sagt och gjort, det är 17 mil till IKEA enkel väg men vad gör man inte för en rosa orkidee i december månad. Det finns inget så fräckt som rosa och grått. Och inget så veckert som en orkidee.

Roligt projekt!!

Jag har en skisslapp och på den läser jag.... "Bråttom. Note-projekt. Projektledare Dan Lewin och art-director Reine. Anna Ö har också ett och annat att säga om det. 1)Fish-eye inne i labb, ultraviolett-ljus. Panorama. 2) Ung kille och tjej som sitter och dricker kaffe med en laptop. Tjejen har grovstickad (polo)tröja och hon drar i armmuddarna och är så där mysig som tjejer kan vara (?!!) Studerar och har trevligt, skrattar, roligt, varmt. Dämpade färger...max 1 dags jobb inkl. redigering." Och dagen efter har vi resultatet i skissartad form. Det blev bra tycker jag!

Cia Muskelknutte del 3

Jag har plåtat strechövningar till Cias andra bok (den första kommer strax ut i handeln, den heter "Styrkeguiden, 175 styrketräningsövningar" av Cia Larsson på förlag Norlén & Slottner och där har jag tagit några av bilderna) Iallafall, till bok nummer 2 fick jag ta alla bilder och de blev de så fantastiskt bra. Cia var enormt spänstig. Hennes kropp är nära lik Madonnas och Sarah Jessica Parkers. Hon är väldigt trevlig att fotografera. Hon är min egen geopard. Inte alla som har egna geoparder. I de här bilderna är hon viktlös och man tappar lite hummet av vad det handlar om. Hon ser ut att hoppa och dansa så de ska nog inte användas i strechingsyfte, men jag lägger ut dem här för att dessa bilder gör mig väldigt glad.

Porträtt av Sara

Jag har sett fram emot att få plåta Sara, men jag tror att jag måste få göra det igen. Låta hennes fräknar få träda fram och lägga en röd lampa så att hennes hår kan få lysa riktigt rött. Det här är kvinnan som har fått kommentaren "tänk att det kan få plats så mycket människa i en sådan liten kropp". Det är sannerligen en komplimang.

Förberedelser