Sånt vi gör på söndagarna

Så hände det sig så att vi hade en sådan otroligt fin söndag (som tyvärr slutade på akuten för lille Viggo) men vi firade en speciell bröllopsdag som kommer få ett eget inlägg.

och vi hade det väldigt, väldigt mysigt hela familjen. Och världens bästa Alva var förstås med

och jag hade mina Pippi-skor på mig (det är jag och världens bästa NWT-journalist Fröken Sims som har exakt lika kom vi på en gång på en fest) och ja, alla som sa till mig att brösten skulle försvinna efter att man slutat amma har fel, jag väntar fortfarande på att de ska krympa men kanske får jag börja träna också. Har lovat mig själv att hamna i inre och yttre fysisk balans när huset är färdigt.

så började vi leka på stranden, jag och mina bundsförvanter

och himlen var kusligt vacker och vattenytan alldeles vodkablank

och Markus och Alva övade gamla skejtarmoves (eller nåt)

och vi gosade och mös

och dansade och hoppade

fin plats alltså.

Tänk att ha en sådan här underbar guddotter. Det är riktigt lycka.

Och lille Viggo ja, han trillade på studsmattan och slog i ett ben och vi har varit alldeles utom oss av oro, för det är verkligen inte lätt när de är så små och inte kan förklara vart det gör ont. Vi har besökt både vårdcentralen, akuten och röntgen och han har suttit alldeles stilla en hel dag.  Jag ber till gudarna att han ska hoppa upp imorgon och springa och sjunga precis som vanligt. Så nu håller vi tummarna för det. 

Cancun scarf, ballonger, jag och Alva

Ursäkta bloggtorkan, men jag renoverar hus, arbetar deltid och har dessutom en liten bebis med mig på armen. Så då kan det vara så ibland, men nu kommer det inlägg så det heter duga.

Jag har hittat min framtida arbetskollega. Kanske kan hon vara min assistent redan i sommar men hon är ju bara 11 år så då kanske jag blir anmäld för barnarbete. Men vilken blick hon har. Visserligen har hon alltid varit med mig men hennes intresse har exploderat först nu och hon tar kameran så fort hon får chansen.

Hon heter Alva och hon är min guddotter. 

Kolla in vilka bilder hon tog på mig ikväll.

Nej, tyvärr, jag behöver inga glasögon, min syn är bra så dessa är lånade med fönsterglas i, men visst är det tjusigt med glasögon.

När jag såg de här bilderna som Alva knäppte på mig blev jag så glad. De var så perfekta. Själv har jag fotograferat i 20 år men kanske har jag tappat på vägen det hon ser. Någon sorts ljuvlig nyfikenhet. Ingen rädsla för att göra fel. Ingen oro för att komposition ska bli korrekt, bara spröd känsla och frihet och lust till att fånga något.

Och jag är djupt imponerad över hennes snabbhet med kameran. Hon bara brände på. 

Jag har världens vackraste scarf på mig. En Cancun scarf. Sedan har jag den tjusigaste collegetröjan som tillverkats. Som en ljuvlig mjuk kappa i bomull. En Praire Underground. Ett hel-ekologiskt märke från Seattle.

Och anledning till ballongerna får ni höra imorgon.

Kram på er!!