Konst i Värmland när den är som bäst

Vi besökte ett riktigt Modern ART center mitt ute bland hästhagarna i östra Ämtervik. Alma Löv. Jag försöker avlägga ett besök där varje år, men iår har jag faktiskt varit där många fler gånger. Det är helt unikt. En hel massa paviljonger fylla med konst, men inte vilken hötorgskonst som helst utan modern, ifrågasättande, vacker, skrämmande, spännande konst. Installationer blandas med måleri, fotografi, skulptur, musik. Varje år bjuder museumintendenten Marc Broos in nya konstnärer att ställa ut. Men det största konstverket av dem alla är faktiskt museumet och byggnaderna i sig själva.

Fina Johanna var med. Hon var i Torsby för att fystesta FBK och hade måndagen ledig och följde med oss. Vi lekte lite i en sjukhussal.

Fantastiskt fina sagomålningar av Markus Ivarsson fanns i en paviljong där man fick cykla Somewhere over the rainbow.

Johanna var imponerad.

Jag gillade budskapet. Nåt man kan sätta upp på väggen hemma.

Pavilongerna huserar i en träddunge.

1000 olika människor har skrivit ett varsitt ord. Jag var också med och skrev för flera år sedan.

En stor del av utställningen huserar i en stor omgjord lada full av fönster. Innuti påminner den om en maffig kyrka. Den är absolut den bästa på hela stället.

Ladan har flera våningar och ett fantastiskt ljus. Johanna, mamma och Markus begrundar den stora träkronan.

Selma bodde ju i krokarna, man kan blandannat få se hennes tånaglar.

Markus gillade Ken (manligheten) fastsatt med tvingar på ett kors.

En dörr och en Lars Lerin. Den mest positiva målningen jag sett av honom.

Det fanns mycket att titta på för Viggo och för mig.

Ett utsnitt av en tavla.

Prunkande vackra miljöer där brännässlorna är lika viktiga som rosorna. Det här var ingången till Sara Broos installation som bestod av kärleksbrev. Kärleksbrev på väggarna, på tv-skärmar och och i högtalare. Vackert så det går rysningar längst med armarna.

Johannas skidåkarben är verkligen vackra. Vi lekte runt för det är ställe med otroligt mycket skiftande miljöer och ljus, skulle kunna spendera flera dagar där.

Ett rum av Marc Broos fyllt av tavlor, tavlor tavlor upp till nock.

Men som alla vackra sagor har även den här ett slut. Alma Löv stänger för allmänheten. Efter 12 år slutar de när det är som bäst. Jag kan förstå det där, att ha ett konstmuseum med många hundra besökare som kommer in i ens trädgård varje dag måste slita på krafterna.
Jag gillar också det förgängliga, det får en större attraktionskraft när något inte är för evigt. Det är synd för Sunne för det är en riktig magnet.

De har upprättat en liten minnesplats, en liten begravning med ljus inne i den kyrkliknande ladan så man får säga hej då.

Its all over now baby blue.

Om ni vill se något av det häftigaste som Värmland någonsin erbjudit ska ni skynda er dit för de stänger för gott för allmänheten den 22 augusti. Det är något riktigt udda och väldigt inspirerande. Finns inget liknande.