31 December, 2007

The world according to Helena

Året är till ända och jag vill titta tillbaka och lista några detaljer ur 2007 som var ett ganska händelserikt och speciellt år. Dessa händelser är endast ett axplock av 2007 och det finns inte plats att ta med allt som var viktigt, men några speciella händelser vill jag ändå belysa.
Jag önskar er alla ETT GOTT NYTT 2008. Tack alla fantastiska människor.
Årets arbetsinsatser: Fröknarna Fräs (Torsby camping) tisdagsbuffér. Sommarens tema var creol och vi avverkade 152 kg vattenmelon.
Årets "Brokeback Mountain-upplevelse": Fröknarna Fräs på country-festival i Lysvik. Vi lekte med indianerna och njöt av själfulla bluegrass-toner.
Årets regnigaste upplevelse: Möra-Per på Heidruns. Men vi sjöng med så högt vi kunde ändå
Årets filmupplevelser: "
Prestige", "Illusionisten", "La Vie en Rose", "Råttatouille", "You, me and Dupree", "Djävulen bär Prada", "Babel".
Årets "hitta-gamla-kompisar-hjälpmedel":
Facebook
Årets pryl:
iPoden med 4GB musik blev helt ovärderlig på Strandcafét. Borta är de dagar med cd-skivor som hackar av spilld öl.
Årets präst:
Prästen Pär
Årets viktigaste rättighet: Yttrandefriheten. Aldrig har jag tidigare förstått innebörden av detta fantastiska ord.
Årets ont i hjärtat-upplevelser: Alla kärlekspar som gått isär. De vart ganska många.
Årets bästa resmål:
Thailand. Över alla mina förväntningar.
Årets kompis:
Pernilla. När alla andra sa nej, så sa hon ja.
Årets mest speciella bröllop: Jenny och Anders. Borgerligt. Romantiskt. Speciellt.
Årets kärlekspar: Nicco och Sara. På alla plan de sötaste bartenders man kan finna.
Årets största intryck:
Min kusin Markus arbete på strandcafét. Han slog kockout på oss alla, och nu jobbar han i Västindien.
Årets tabbe, insikt och vinst: Galliana. Gör inte hästaffärer på hemmaplan.
Årets boom: Alla bebisar som ploppade ur mina väninnors magar.
Årets stilikon: Min vän Lina. Alltid lika stilig, uppklädd och flott. (Bilden tagen av Max Berglund)
Årets upptäckt:
Fick göra jobb för coola reklambyråer i Stockholm.
Årets gäster:
VF hemma i min soffa.
Årets miss
: Fick aldrig åka vasaloppet för jag fick influensa samma vecka.
Årets penna:
Kom aldrig till användning då babsarna på Torsby Camping blev pinkodsbaserade.
Årets solnedgång: Hittades utanför Exärad. Gröcken i juni 2007.
Årets ombyggnad
: Torsby Camping, Fröknarna Fräs nya kök och bar. efterlängtad ombyggnation som blev färdig 2007.
Årets stopptecken: Mitt cerisa läppstift
Årets omslag:
Torsby Campings broschyr 2007 tog för första gången slut. Alla ville ha några exemplar. Tacka Sara och Sofia och Olle Hallströms badring för det.
Årets konsert: Dolly Parton i Löfbergs Lila Arena.
Årets naturupplevelse: Att simma med vilda delfiner i Röda Havet. April 2007.
Årets resväska: Fishermans Friends ränder lämnar ingen oberörd.
Årets porträtt: Dog de Bordeaux-vovven Einar blev liksom kändis.
Årets prestation: Hasaloppet på 24 timmar. Jögga hasade sig fram genom spöregn, åska och reportrar.
Årets bokupplevelse: Sugar av Michael Faber. 700 sidor viktorianskt London ur en prostiturerads synvinkel.

29 December, 2007

Tips

tv4 imorgon söndag mellan 19.20 och 20.00.
Om ni vill ha balsam för era ögon alltså.

...vänta så ska jag se om någon blundade.

Finns du med?
Jag rekommenderar alla bröllopspar som jag plåtar att försöka få till en gruppbild. Många tror inte att det fungerar att få till en bild mellan vigsel och middag med ibland upp till 150 människor men jag envisas alltid.
Jag ber brudgummen att vara regissör för alla lyssnar på honom. Sedan lyssnar de förhoppningsvis på mig även om det inte är lätt att få 100 människor att göra som man säger.
Jag är alltid lite nervös innan. Tänk om inte blixten bränner av? Tänk om kameran inte går på när man fått ihop alla 100 och de står där och trampar och maten väntar på att få serveras och alla betraktar mig och undrar vem jag är?
Kameran funkar ju allt som oftast och om den inte skulle göra det tar jag upp min reservkamera.
Alla kommer givetvis inte att synas tydligt men det är underbart att få ha en bild där hela gruppen är samlad, så man får en känsla av mängd.
Gruppbilden ska sedan ses stort. Helst en flera meter lång förstoring i en hall. Och när man tröttnat på att se svärmor varje dag i hallen kan man ju alltid hänga den i sommarstugan. Men den kommer att vara rolig att ha för evigt.

27 December, 2007

Utflyktstips






Mitt på svenskön Koh Lanta i den där militärdiktaturen som alla svenskar åker till (inklusive mig själv) finns ett underbart stort och fantastiskt grottsystem.
Kao Nai Kaeo Cave.
I guideböckerna står "om du vill kan du anlita en guide". Jag skulle snarare säga "om du vill hitta dit och hitta ut, anlita en guide".
Det var svårt att hitta till själva utgångsläget men efter flera kilometer grusväg kommer man tillslut fram till en liten sliten restarang vars ägare fungerar som guide genom det kilometerlånga grottsystemet med utrymmen stora som kyrksalar.
Det var en upplevelse. Bara genom att komma dit. Känna syret försvinna. Låtsas att man är Indiana Jones. Känna svetten rinna över kroppen. Se droppformationerna som slår Lummelunda och väggarna med fladdermöss som skulle göra självaste Dracula lite rädd.
En gång var inte mer än en halvmeter i omkrets men en meter lång, så för att komma igenom det hålet fick man lägga sig på mage och krypa fram med armarna först. Jag kände klaustrofobin reta mig i sinnet, men föreställde mig att det var en snögång som jag själv byggt och som jag skulle igenom.
Definitivt något att ta med kidsen (de över 8 år) på under semestern. Eller bara dig själv.
Bara ett tips om du ska dit.
Bilderna tagna av Jögga.

23 December, 2007

Julafton

Hos mig har alltid julen firats på samma sätt. Om det något som någongång haft rutin i mitt liv så är det faktiskt julen.
Hemma i fantastiska Rattsjöberg, med min stora, fina familj. Högt i tak. Mycket ljud. Femtitalet klappar. Presenter som delas ut fel. Farbror Bosse som råkar få ett läppstift. Nötallergiska systerdottern som får en chokaldask full med nötchoklad. Granntanten som på kort besök råkar få den dyra, elektriska termometern helt av misstag. För sent att ta tillbaka. Chokladaskarna som ligger under granen och som smälts ner till en chokladtårta för att värmeslingorna i golvet varit lite för varma. Sång, dans, Karl-Bertil Jonsson....och sill så långt ögat når.
Men i slutet av milleniskiftet, runt mina 20 var jag en outbreaker och prövade att fira på annorlunda sätt.
Julen 1997 satt vi instängda på segelbåten Tayo medans en väldigt En ninjo-storm härjade utanför. Vi låg ankrade i en liten hamnstad på Algarve-kusten i Portugal. Mamma hade skickat sill, knäckebröd, rökt lax och choklad i ett poste restante-paket. Det var innan IKEA sålde svensk mat.
Julen 1998 satt vi på en liten båt i mitten på Atlanten. Vi var tre personer och på väg till Västindien. Dagen till ära öppnade vi en sparad konservburk med kyckling i champage. Jag gjorde mig vacker med mascara. De enda som såg det var nog fiskarna i havet.
Julen 1999 satt jag på ett tak i ett guldfärgat fort i Tharöknen nordvästra Indien och tittade på stjärnor. Det var en underlig julafton därför att mitt sällskap kom från Israel. De var judar från Israel och givetvis firade de inte jul.
Julen 2000 åkte jag hem till Jögga med en present. Jag hade då inte sett honom på 4 månader. Han var ensam, jag var ensam. Originellt satte vi oss och tittade på "Heat".
Sedan blev det återigen Rattsjöberg. Precis som tidigare.

19 December, 2007

Slutet gott, allting gott

I min brevlåda häromdagen låg en bok. "Hästen, samhället och lagen" av advokat Lars Deckeman. Längst fram gick att läsa "Till Helena från författaren".
Tack. Min egen Robin Hood.
Torsby Ridklubb gick tillslut med på förlikning. Jag får mina pengar tillbaka, lite skadestånd och de hämtar hästen.
Eftersmaken av den här historien är inte speciellt söt. Det tog 4 månader, väldigt mycket vilja och tid och hela tiden kände jag mig ensam mot hela den där ridklubben. Det hade varit bättre om det hade varit en ridklubb långt borta.
Det kostar på att slåss för sin sak.
Till synes och sist handlar det om ett levande djur som handelsvara. Det har en sorglig nyans över sig att det behövde ta så lång tid. Jag visste att jag hade rätt hela tiden och det hade de också förstått om de klivit ner från sina höga hästar.

Tjejen som alltid hållit mig sällskap på långa bilfärder och vars röst får varje resa att kännas som en spännande roadtrip

Två saker jag funderat på)
1) Undrar om det är möjligt att åka till Las Vegas bara för att kunna lämna las Vegas och lyssna på den här låten?
2) Hur kunde Lance Armstrong låta den här kvinnan försvinna ifrån honom?
Den 5:e februari kommer hon äntligen med ett nytt album, DETOURS.

17 December, 2007

Oops I did it again...

Jag gjorde något som jag svurit på att inte göra, publicera andras bilder här på min blogg, men jag kan inte låta bli för jag har precis utnämt skådespelaren Marion Cotillard till en världens absolut vackraste kvinnor.
Genom att skriva om henne här känner jag mig som värsta stalkern, men känner man en beundran så gör man.
Jag upptäckte henne redan i Big Fish, sedan vart jag bergtagen av henne i En långvarig förloving där hon spelade den hämndlystna Tina Lombardi.
Och jag har precis sett henne igen i La Vie En Rose där hon spelar Edith Piaf och visserligen inte är det vackraste som finns, men absolut det mest själfulla. Att kunna illustrera så mycket smärta kräver en oerhörd själfull insats.
Dessutom har denna fransyska stil. En mycket söt, elegant fransk stil, men helt i min kaliber med blandningen av sina starka läppstift, rosa kinder, små pompösa klänningsliv och samtidigt enka skurna linjer á 20-tal.
Just nu min egen stilikon jämte farmor.

Bilderna hämtade från marioncottilard.org