Jag har fått hem ett väldigt roligt plugin till photoshop. Det har säkert funnits på marknaden ett tag men jag har hittat det först nu. Alen Skin Exposure.
För mig som började med fotografi långt innan det digitala äntrade vår verklighet är det väldigt roligt. Det är nämligen filter som efterliknar de filmrullar som vi använde till våra kameror. Det är fantastiskt att få uppleva Sensias milda diafilmsfärg, eller punchiga Velvia som gjorde verkligheten alldeles färgstark. Eller minns ni Portra? Milda porträtt.
Jag har på det senast börjat längta så otroligt mycket efter analogt fotograferande så jag tror att jag ska plocka upp min gamla Pentax 6x7 (nu i efterhand ångrade jag mig att jag inte köpte en hasselblad istället) och plåta lite långsamma stilleben. Och sedan skicka in på framkallning...och vänta på resultatet....det bästa var ju mörkrummet. Att slänga sig över negativen. Hjärtat som bankade.
Ja, jag ska nog kanske införskaffa ett mörkrum sen. Och syssla med lite alternativ framkallning...kanske framkalla på 24 karats guldpapper som min vän Corin gjorde. Exklusivt.
No comments:
Post a Comment
Tack för att du kommenterar. Jag läser allt.