28 April, 2010

Min resa med Viggo i magen

Min resa från början till slut med Viggo i magen var en underlig tid där jag liksom klev in i mig själv och ville omskärma mig från världen. Jag blev så skör, nästan svag. Ville bara kliva in i min bubbla och låta all energi inom mig gå till det växande livet i magen. Det fanns ingen energi till att skapa något annat än det.
Jag trodde nästan inte på att det fanns något barn inom mig. Upplevelsen var så fashinerande. Som en dröm. Så när han föddes ringde jag mamma och sa: "han ligger här brevid mig, han finns på riktigt". Upplevelsen var något av det största jag varit med om.
Historien om resan med ett barn i magen är något jag gärna berättar. Det är en hel bok. Vi börjar med att förkorta ner den till det här.
Om ni undrar över teststickorna så har de blivit lite bruna sedan den där dagen i juli när jag kissade på dem. Dessutom är det två, egentligen tre därför att jag omöjligt kunde tro bara en.

Renovering av 2 rum och kök

I februari sa en av mina hyresgäster upp sig och jag passade på att renovera lägenheten när han flyttade. Det är inte att rekommendera att renovera som höggravid (jag gick och plockade kakelrester samtidigt som värkarna började) men med hjälp av min fantastiska mamma som egentligen är ämnad för inredning gick det bra. Pappa och några till hjälpte till och de lyckades vi få ihop renoveringen på ganska snabb tid under tiden som jag låg på BB och födde.
Allt tar ju mycket längre tid än man tänker sig och börjar man rota så finns det alltid mycket mer att göra. En liten köksrenovering slutade alltså med totalt ny hall med ny isolering både utvändigt och invändigt. Dessutom fick vi lägga nytt golv, nytt kök, nytt måleri. Resultatet blev slående. En våning där Tuva Novotnys roll i Bröllopsfotografen skulle passa in. Romantiskt, skirt och lite elegant med en modern touch. Våningen har 3,50 i tak och fönster stora att man kan sitta i dem.
De nya hyresgästerna är mycket nöjda.

Im back

Som ni ser ger jag upp. Wordpress fick mig aldrig på de fötter som jag trott. Jag har inte tid att sitta och htmla-koda och lära mig ett nytt system. Blogger har ju funkat för mig i 5 år, så då kan vi lika gärna köra fem år till. Jag är tillbaka iallafall. Jag vet att ni är därute, att ni har väntat på mig, längtat efter mig, och här är jag.
På bilden är jag gravid i vecka 40+2. Det är Linda som provar min kamera och mitt 14mm objektiv på mitt kontor.