Ny blogg

Kära vänner.
Kära blogger.

Jag har nu testat wordpress ett tag och jag känner att det är kul, så därför ber jag er bloggerföljare att vänligast följa med mig till min nya blogg på www.hoshelenah.com.
Allt som finns här finns där, det är bara ett söka i en ruta.

I mitt nya format kommer jag fokusera lite mer på storytelling, för det är dit jag vill komma.

Kanske återvänder jag hit till blogger i framtiden, men just nu blir det på wordpress.

Vi syns där. Glöm inte att ändra i era flöden.

Stor kram Helena

Havet. På besök.

Var så ivrig att komma iväg på en resa men ingen kunde följa med så jag bokade en till bara mig och Viggo 3 år. Men då ville mormor med. Så vi blev tre generationer som åkte på en härlig strandvecka i Atlanten. Vi bara busade och badade. 

 Tittade på spännande djur, 

 blev bitna av mygg

 Gick långpromenader i sanden

 och tjusade. Det är jag och Viggo riktigt bra på.

Sol i november

Tar nästan aldrig bilder på mig själv längre. Skyggar liksom för kameran när den närmar sig. I söndags när solen sken och det kändes som vår och absolut hela världen var guldfärgad bestämde jag mig för att rikta tillbaka kameran mot mig själv (efter att ha sett Schyffert och Rheborgs nya program Alla är fotografer) Det är alltid spännande att utforska sig själv. Hitta en sida eller förstärka den man vill visa.

Det kändes bra. Jag har kommit in i en nya era vad det gäller kläder. Vill klä mig i hattar, slipsar och letar ständigt efter den perfekta kavajen. En slags sökan efter något. Vad?

Läste precis ett spännande inlägg om den svenska stilen hos Garance. Inte för att jag representerar den på något vis utan mer synen vi har på könen. Jämställdheten. 

Ett underbart vardagsrum

Åh jag är så dålig på att blogga nuförtiden och jag har inget direkt svar på varför det är så. Kanske är det småbarnsåren som tar ut sin rätt. Kanske är det mörka november som gör allt annat än inspirerar?Kanske är det min sökan på att hitta ett nytt slags forum för min blogg? Men bara för att jag inte bloggar så betyder det inte att det saknas material. 

När jag var i NY blev vi inbjudna till en underbar familj ute på Long Island. Jag blev så kär i Jennys stil, och tyvärr hann jag inte plåta mer än vardagsrummet under hela den där söndagen som vi befann oss där. Det skulle nämligen badas i poolen, ätas middag och diskuteras viktiga saker (kanske visar de bilderna också). Men vilket hus.

Jag blev så kär i den här filten, en mexican weddingblanket. Jennie hade den perfekta mixen av antikviteter och luftigt, lätt atmosfär. 

En stor fikonpalm som vakade över hela rummet.

 Öppna spisar, små soffgrupper och en bohemisk flört i det luftiga, nya huset.

Väggarna var fulla av vacker konst och dessa möbler alltså...antika resekoffertar från Indien som hon använde som cocktailbord på sina tjejfester. 

Åh, vilket hus. Med några hundra meter till havet.

Om ni är i NY kan ni gå och äta på Jennys restaurang på Manhattan. Det är en riktig pärla.

Höga midjor

Höga midjor och vida byxor är nog det snyggaste jag vet. Det är något med att benen blir så långa och eleganta. Tyvärr är det inte alltid så praktiskt (så många byxor har fastnat i cykelkedjor för mig), men vad gör det när man kan svänga runt i klackar och vara vacker när man hämtar morötter.

Model: Bojana

Byxor och linne: Vintage

Urban gardening

Om jag någongång i mitt liv skulle bo i en stor stad så skulle det vara New York. I sådanafall skulle jag ha en bakgård som liknar denna. Prunkande. Kollektiv. Doftande.

Mina kära magiska vän Steffan som jag lärde känna för länge sedan (då han bodde på Finnskogen) bor numera återigen i New York och gör tillvaron magisk där istället. I norra Värmland lärde han sig mycket om kooperativ och föreningsliv och tog med sig delar av det till NY. 

Så skapade han en odlingsoas på en bakgård på en av sina fastigheter, så de omkringboende får hyra odlingslådor och odla sina egna blommor och grönsaker. Det är så fint. Så går Steffan runt i skjorta och kavaj och doftar på tagetes och kvisttomater.

 Precis vad staden behöver.

 När man kommer till en grön oas mitt i en stor pulserande stad är det som att man får en kick. En energiboozt. Det är så behövligt. Man kan andas. Hjärtat blir lyckligt

 Ska ni till NY och letar boende kan man hyra fastigheten framför den här trädgården. Steffan är inte bara världens bästa människa utan även en grym hyresvärd, och han fullt av fina objekt att hyra ut, rätt stora lägenheter också om man är några stycken.

Nu längtar jag tillbaka lite till NY. Nästa gång jag åker dit ska jag ta med min familj också, och någon gång hoppas jag att kunna stanna lite längre (typ ett år eller så)

Oktober mood

 En promenad när hösten sakta övergår till vintern. När jag var typ 12 år brukade jag besöka denna vackra ruin och leka att jag var Madeleine i Nord och Syd. Jag la mig uppe i gräset på stenruinen och tittade på himlen. Har knappt varit där sen då. Tycker att det är lite synd att denna plats inte används till något mer. Skulle kunna bli kuliss till en restaurang. Tänk glastak (som ett orangeri). Oh mighty.

 Runtomkring trånar ekar, lador och timmermagazin. Vet de som har gift sig under ekarna.

Kanske det vackraste stället jag vet.

Med utsikt mot sjön.

och alldeles intill finns mängder med trollbindande djup skog, där det lurar riktiga troll under all tjock, mjuk mossa

mitt sällskap. Viggo går mest själv på våra vandringar nuförtiden men ibland blir han trött och vill sitta på ryggen

Det var en liten promenad i våra hoodies en oktobersöndag mellan lövfall och frost.

Bada badtunna med utsikt över vacker dal

 Har ni varit i Branäs någongång? Jag har kära vänner där som bjöd upp till en höstlig mitt-i-veckan-weekend med badtunnebad, ölprovning och sällskapsspel.

Klarälven är verkligen vacker i höstskrud.

Förutom att laga mat (50% av sällskapet var kockar), titta på hus till försäljning, testa ölsorter (hemligt, spännande projekt) och titta på utsikter så umgicks vi bara. Enkelt. Perfekt. Skidorter off-season är verkligen underskattade.

Plantera äppelträd med vänner

 

Vi fick besök av gamla, goda vänner som numera bor på andra sidan jorden i tropikerna. Jag kände att jag ville ge dem en annorlunda upplevelse som är varaktig för oss alla på flera sätt.  Har länge tänkt plantera lite fruktträd men har helt enkelt inte haft tid för det och frågade dem om de var sugna på att hjälpa till att få ner lite träd i backen.

Sagt och gjort. Jag for iväg och köpte 4 äppelträd (olika sorter), två päronträd och en ek. Sedan hade vi att göra.

 Barnen skördade resterna från landet och hittade både sallad, lök, potatis och morötter.

 Jag vet att de tyckte det var spännande och att de kommer få minnen och kunskap med sig för alltid. När de kommer nästa gång kommer vi förhoppningsvis kunna skörda lite frukter. 

 Att odla, gräva, så, plantera och se saker växa måste vara det i särklass mest lyxiga som finns. Det tillfredställer det mest grundläggande och ger en sådan behaglig känsla i kroppen. Jag hoppas även att jag kan få min kusin Markus att förstå detta (vilket jag tror jag redan fått honom att fatta)

Hoppas att träden växer sig starka och överlever vindar och vintrar och ger massor av frukt i framtiden.