Resa med familjen del II

I Tunisien köpte jag mig två stycken kelimmattor. I Chill Norways Claire Tunic Blue Stripe. Ja, en riktigt ombloggad klänning som omnämns lite här och var och jag hann sätta tänderna i innan den tog slut. Den är egentligen ganska prestigelös, men jag blev kär i den direkt jag såg den. Något med snittet och formen.

Ja, och jag älskar kelimmattor. När jag hittade till en liten butik inne i medinan som hade den rätta känslan gav jag mig inte förrän jag hittat två som jag verkligen ville ha, och gud vad jag slet. Jag prutade ner priset med 70% (men blev säkert lurad ändå) Undrar hur det skulle gå om arabländerna hade en konsumentsombudsman, skulle det ens funka? Köplag? 10 dagars ångerrätt? Öppet köp?

En dag åkte vi på dromedarutflykt, men då Viggo är så liten fick vi åka häst och vagn. Så fick Viggo en oreganobukett som han satt och doftade på och som han vägrade släppa taget om. Det bor en liten botanist i honom. Han är besatt av blommor, träd, buskar, växter, bär och frukter.

Han fick däremot pröva att rida på en åsna med otroligt vackra ögon (det har kanske alla åsnor)

och vilken otrolig päls dromedarerna har, måste vara mycket tjockare än kamelerna

och vilka klövar (fötter, tassar, tår....) som svällar då de går på sand och kan bli dubbelt så stora. Imponerande!

och blommande mimosaträd

Förutom dromedarer och medinan så var vi mest på stranden, men det blåste och var ganska dramatiska himlar

men det gjorde inget för bara känslan av att släppa ut en vild, energisk två-åring naken på en flera mil lång varm strand är så stor. Vilken frihet.

Så lite iphonebilder.

Det bästa med resor är att det ger perspektiv, förnyelse, nya tankebanor, miljöombyte och inspiration. Sedan är det väldigt skönt att komma hem. Att ta nya tag i allt.

Har vart ute på

Förra lördagen slängde vi oss hastigt med min syrras familj på en veckas sista minuten. Jag hann inte meddela någon om vår avfärd och när vi kom ner till vår destination var det helt omöjligt att få tag på internet. Det gick säkert att få om jag hade sökt lite, men jag såg det som ett tecken till att vara helt nerkopplad. Så istället åt vi kakor.

och drack fanta på koboltblå bord

och drack tjockt kaffe och lekte med bilar

och jag är så förtjust i det bästa i orientens kultur, dess magi och färger

och att sitta och dricka myntatée på hustak

och vara klädd i långkjolar och kliva uppför vackra trappsteg

och att vara med min favorit, guddottern Alva

och fotografera gamla dörrar

och att bära Viggo på min höft i vackra gränder

och att fundera på människors frihet och detta lands (Tunisien) arabiska vår där allting startade i december 2010, vilka otroligt modiga människor. 

att resa med barn är ju det bästa som finns

så mycket att titta på

och vackre lille Johannes, döpt efter döparen

och medans solen går ner över medinan och dess liv

tänker jag att dessa färger är riktigt sjyssta ihop

och alla dessa fantastiska dubbeldörrar som jag och Alva inte kunde låta bli att fotografera.

Faktum är att direkt tyckte (det lilla jag såg) mycket mer om Tunisen än Egypten (som jag rest mycket i för dykningen i Röda havet som är den bästa i världen)  

Det var som att Tunisien var mer öppet och kvinnorna friare. Dessutom älskar jag mixen av människorna  (berber, araber, fransmän) och den hybrid som uppstår när kulturer blandas.

 Tunisien känns väldigt, väldigt franskt.

Forts. följer.