Förälskad i Paulin

Ni vet, snart närmar sig en inflyttning och jag längtar så. Just nu är jag i färd att planera köket. Känslan i det, skåpluckor, ton och vibes. Men vet ni vad, jag har inget porslin. Eller ja, jag har lite. Det här. 

Jag har alltid tänkt att mitt drömkök ska ha porslin som är vitt och blått. Precis som Rörstrands Pergola som jag köpte på mig för några år sedan.  

Blått och vitt. Vilka härliga färger. Så rena. Så klara. Så Sapfo. Så grekisk ö.

Men vet ni vad, mattallrikarna är alldeles för stora. Ja, jag tycker faktiskt att alla nytillverkade mattallrikar  är för stora. Det lassas på mat i mängder, och varje gång jag äter mat på mina pergola mattallrikar så blir jag alldeles för mätt därför att jag tar för mycket, och om det är något jag är säker på så är det att vi i dag äter alldeles för mycket mat. Vi kommer gå under av fetmaepidemier. Missförstå mig rätt. Jag älskar mat.

Så just nu letar jag efter mindre tallrikar. 

Assietter funkar tyvärr inte för de är faktiskt för små så då får man ta om typ 4 gånger, och det blir ju lite konstigt. Näe, fransyskan i mig har talat. Tallrikarna får ha en diameter på max 23,5 cm. Vilket tur att min kille äter så lite och är med mig på den här idéen. 

Men för att få tag på så små delikata nätta mattallrikar måste man gå tillbaka i historien och leta porslin på andrahandsmarknaden. 

Åh vad jag letar. Hittar en tallrik där och en tallrik där. Mixar och missmatchar så där skönt att min tallrikshylla kommer vibrera av olika historier och tidsåldrar. 

Men så var jag på auktion i lördags, kom alldeles försent för det mesta var sålt, men jag får syn på den vackraste tallrik jag sett i hela mitt liv. Den tog mig med storm. Sa liksom till mig, "här är jag. Du behöver bara mig". 

Storleken var perfekt. Mönstret tilltalade mig så jag fick gåshud. Såklart var hela setet sålt, 3 tallrikar och 2 ugnsformar, och det till det ynkliga priset av 70 kr. 

Porslinet hette Paulin och från Gustavsberg. Designat av Paul Hoff, gissningsvis någongång på 60-talet.  Så enkelt, organiskt och väldigt vackert. Känns som det kommer från imorgon, men har ändå en historia med 50 år på nacken.

Det skulle verkligen passa vårt hem ute i naturen men ändå med en känslig design och ett tydligt uttryck.

Jag gick hem och googlade. Visst har det sålts då och då på tradera, men de flesta tallrikarna verkar finnas i Japan. Självklart att mönstret tilltalar japanerna.

Det blir väl till att fortsätta leta. Och vänta. Tids nog dyker de nog uppframför mig.

De tre sista bilderna hämtade härifrån.