Haha, avundsjuk? Jag var inne på Bloggtoppen och klickade in mig på din blogg för första gången? Varför ska argumentet avundsjuka alltid dyka upp? Jag tycker att det var löjligt eftersom det just lät så nedvärderade mot kvinnor.
Och varför ska jag gå en fotokurs för? Jag föreslår att du går en själv för dina bilder är inte bättre än någon annan fotografs bilder. Och jag är inte ens fotograf och äger en liten sketen kamera, så jag har mycket att lära och jo, nu när jag tänker efter. Jag vill faktiskt gå en fotokurs, du kanske har några bra tips?
Och jag undrar igen. Varför skulle jag vara avundsjuk? Kom med något nytt.
Hej Ellen! Det är intressant att du tar upp det här för jag har tänkt mycket kring det och väntat på att någon ska reagera och det är underbart att du gör det.
Jag har också filosoferat, diskuterat och tagit 5 högskolepoäng i "feminism i littertur". Frågan är viktig för mig.
Att kalla sig för "fotografinna" är för mig att uppgradera kvinnan. Jag ser inget nedvärderande i att vara en "inna" utan snarare är det ett sätt stoltsera med kvinnligheten. Jag är en stor feminist och jag är det genom att vara så mycket kvinna jag bara kan. Alla grupper, människor och individer som är förtryckta (tex kvinnor, minoritetsgrupper etc) kan bara bli starka genom att verkligen trycka så sin egen individualitet och fullt ut leva som den människa man är. Jag kan inte bli mer feminist genom att ta bort kvinnligheten i mig, men jag kan bli det genom att bli en starkare kvinna.
Man kan kanske kalla mig för särartsfeminist för jag tycker att män och kvinnor är olika, tex i muskelmassa, hormoner, fysik. Män har snoppar och kvinnor bröst. Därefter stannar dock olikheterna.
Jag bär läppstift och höga klackar. Jag samlar på klänningar och jag kallar mig för fotografinna. I detta är jag en feminist. Är du med?
Senaste Foto (tidningen) har en tabell med fotoutbildningar. Tack för att du tog dig tid att läsa. MVH Fotografinnan
Jag förstår hur du menar, men jag tycker tvärtom det där med "inna". Som jag ser det så är t ex lärare ett mer "riktigt" och respekterat ord än lärarinna. Och dessutom anser jag att lärarinna tillhör förr och också låter väldigt mesigt och "litet". Det kan anses som ett obetydligt problem att ta upp det här, men med tanke på att man många gånger benämner män som det "riktiga" och vanliga ordet och kvinnor det som låter lite torrare och som sagt mesigare, tycker jag inte om det. Hoppas du förstår hur jag menar. Jag kan ta ett exempel till. Jag läste i Slitz en gång att en tjej som var redaktör för någon bilaga till Aftonbladet, kallades "redaktris" istället för redaktör av Slitzredaktionen i Slitztidningen. Och jag tror inte jag är ensam om att tycka att redaktör låter mycket "bättre och finare" än redaktris. Redaktör är mer maktbetonat och redaktris är det enligt mig inte. Och anledningen till att jag tar upp Slitz i det här, är att de just med att använda ordet redaktris drar ner på den "makten" och statusaktiga som faktiskt den tjejen har i det yrket. Och med tanke på att män ofta ju vill ta åt sig makten när de märker att en tjej kommer för nära, så gillar jag det inte. Det här blev lite långt och kanske luddigt men jag hoppas du förstår min poäng.
Jag tycker att just den typiska kvinnligheten och manligheten förstärker oss på fel sätt, eftersom de ännu en gång betonar hur vi faktiskt på något sätt ska vara. Det och det räknas som kvinnligt och det och det räknas som manligt och det tycker jag är synd eftersom vi då förväntas leva upp till de rollerna och det tycker jag backar jämställdheten. Jag är trött på att vi överhuvudtaget ska nämna vad som är manligt och kvinnligt. För mig finns inte ens de begreppen. Som sagt, de tillhör ju könsrollerna och just könsrollerna gillar jag inte. Det är så sorgligt att de är så rotade som de faktiskt är.
Men jag förstår som sagt vad du menar, men jag tycker ändå inte att kvinnligheten har något att göra med feminism eftersom jag tycker att kvinnligheten är något vi kan se bort från.
Jag tycker inte det är fel att använda klänningar och läppstift och så vidare. Felet är snarare att det förstärks att just feminism skulle handla om kvinnor som INTE sminkar sig, rakar sig och det där som sorgligt nog en del tänker om feminister. Typiska fördomar med andra ord. När någon säger att "jag vill vara kvinnlig fast ändå feminist" anser jag att det blir halvdant.
Jag ser ingen anledning till att poängtera att man gör det som "andra kvinnor gör". För mig är det någon slags rädsla för att bli placerad i något fack som en "feministfitta" som vi feminister trevligt nog ibland blir kallade.
Att jag från början tyckte att det va löjligt med fotografinna är alltså att jag fick intrycket av att du var " en typisk tjej" som var jättenoga med att använda kvinnliga benämingar.
Och jag anser fortfarande att fotografinna låter mesigt. Fotograf är för mig, rent allmänt, ett ganska statusfyllt yrke (kanske för att fotografering är ett intresse) och att man därför inte ska dra ner det.
Tack för ditt långa svar! Det är faktiskt sant att redaktris låter töntigare än redaktör.
underligt. Du satte titeln i ett helt annat ljus med den jämförelsen. så har jag verkligen inte tänkt. Tyckte mest att fotografinna lät mer karaktärsfyllt och personligt än fotograf.
I franska språket är manliga och kvinnliga yrkestitlar åtskilda väldigt ofta.
Jag kallar mig ju inte för fotografinna på mitt visitkort eller i arbetssammanhang. Där är jag ju fotograf rätt och slätt. Det är bara på min blogg som jag heter "inna"med glimten i ögat att jag levererar bilder som kan vara hämtade ur rokoko-barock romantiska sammanhang. Eller nåt sånt...
Have a good one!
ReplyDeleteåhh, enjoy!
ReplyDeleteGöörnajs du, ta med ett batterigrepp til nikon D80 är du snäll :) Ta ett snyggt foto oxå.
ReplyDeleteOfta man säger att man är "fotografinna". Löjligt!
ReplyDeleteELLENSBILDER.BLOGG.SE
Haha, avundsjuk? Jag var inne på Bloggtoppen och klickade in mig på din blogg för första gången? Varför ska argumentet avundsjuka alltid dyka upp? Jag tycker att det var löjligt eftersom det just lät så nedvärderade mot kvinnor.
ReplyDeleteOch varför ska jag gå en fotokurs för? Jag föreslår att du går en själv för dina bilder är inte bättre än någon annan fotografs bilder. Och jag är inte ens fotograf och äger en liten sketen kamera, så jag har mycket att lära och jo, nu när jag tänker efter. Jag vill faktiskt gå en fotokurs, du kanske har några bra tips?
Och jag undrar igen. Varför skulle jag vara avundsjuk? Kom med något nytt.
Hej Ellen! Det är intressant att du tar upp det här för jag har tänkt mycket kring det och väntat på att någon ska reagera och det är underbart att du gör det.
ReplyDeleteJag har också filosoferat, diskuterat och tagit 5 högskolepoäng i "feminism i littertur". Frågan är viktig för mig.
Att kalla sig för "fotografinna" är för mig att uppgradera kvinnan. Jag ser inget nedvärderande i att vara en "inna" utan snarare är det ett sätt stoltsera med kvinnligheten. Jag är en stor feminist och jag är det genom att vara så mycket kvinna jag bara kan. Alla grupper, människor och individer som är förtryckta (tex kvinnor, minoritetsgrupper etc) kan bara bli starka genom att verkligen trycka så sin egen individualitet och fullt ut leva som den människa man är. Jag kan inte bli mer feminist genom att ta bort kvinnligheten i mig, men jag kan bli det genom att bli en starkare kvinna.
Man kan kanske kalla mig för särartsfeminist för jag tycker att män och kvinnor är olika, tex i muskelmassa, hormoner, fysik. Män har snoppar och kvinnor bröst. Därefter stannar dock olikheterna.
Jag bär läppstift och höga klackar. Jag samlar på klänningar och jag kallar mig för fotografinna. I detta är jag en feminist. Är du med?
Senaste Foto (tidningen) har en tabell med fotoutbildningar.
Tack för att du tog dig tid att läsa.
MVH Fotografinnan
Jag förstår hur du menar, men jag tycker tvärtom det där med "inna". Som jag ser det så är t ex lärare ett mer "riktigt" och respekterat ord än lärarinna. Och dessutom anser jag att lärarinna tillhör förr och också låter väldigt mesigt och "litet". Det kan anses som ett obetydligt problem att ta upp det här, men med tanke på att man många gånger benämner män som det "riktiga" och vanliga ordet och kvinnor det som låter lite torrare och som sagt mesigare, tycker jag inte om det. Hoppas du förstår hur jag menar. Jag kan ta ett exempel till. Jag läste i Slitz en gång att en tjej som var redaktör för någon bilaga till Aftonbladet, kallades "redaktris" istället för redaktör av Slitzredaktionen i Slitztidningen. Och jag tror inte jag är ensam om att tycka att redaktör låter mycket "bättre och finare" än redaktris. Redaktör är mer maktbetonat och redaktris är det enligt mig inte. Och anledningen till att jag tar upp Slitz i det här, är att de just med att använda ordet redaktris drar ner på den "makten" och statusaktiga som faktiskt den tjejen har i det yrket. Och med tanke på att män ofta ju vill ta åt sig makten när de märker att en tjej kommer för nära, så gillar jag det inte. Det här blev lite långt och kanske luddigt men jag hoppas du förstår min poäng.
ReplyDeleteJag tycker att just den typiska kvinnligheten och manligheten förstärker oss på fel sätt, eftersom de ännu en gång betonar hur vi faktiskt på något sätt ska vara. Det och det räknas som kvinnligt och det och det räknas som manligt och det tycker jag är synd eftersom vi då förväntas leva upp till de rollerna och det tycker jag backar jämställdheten. Jag är trött på att vi överhuvudtaget ska nämna vad som är manligt och kvinnligt. För mig finns inte ens de begreppen. Som sagt, de tillhör ju könsrollerna och just könsrollerna gillar jag inte. Det är så sorgligt att de är så rotade som de faktiskt är.
Men jag förstår som sagt vad du menar, men jag tycker ändå inte att kvinnligheten har något att göra med feminism eftersom jag tycker att kvinnligheten är något vi kan se bort från.
Jag tycker inte det är fel att använda klänningar och läppstift och så vidare. Felet är snarare att det förstärks att just feminism skulle handla om kvinnor som INTE sminkar sig, rakar sig och det där som sorgligt nog en del tänker om feminister. Typiska fördomar med andra ord. När någon säger att "jag vill vara kvinnlig fast ändå feminist" anser jag att det blir halvdant.
Jag ser ingen anledning till att poängtera att man gör det som "andra kvinnor gör". För mig är det någon slags rädsla för att bli placerad i något fack som en "feministfitta" som vi feminister trevligt nog ibland blir kallade.
Att jag från början tyckte att det va löjligt med fotografinna är alltså att jag fick intrycket av att du var " en typisk tjej" som var jättenoga med att använda kvinnliga benämingar.
Och jag anser fortfarande att fotografinna låter mesigt. Fotograf är för mig, rent allmänt, ett ganska statusfyllt yrke (kanske för att fotografering är ett intresse) och att man därför inte ska dra ner det.
Men jag ber om ursäkt eftersom du tog illa upp.
// Ellen
Tack för ditt långa svar! Det är faktiskt sant att redaktris låter töntigare än redaktör.
ReplyDeleteunderligt. Du satte titeln i ett helt annat ljus med den jämförelsen. så har jag verkligen inte tänkt. Tyckte mest att fotografinna lät mer karaktärsfyllt och personligt än fotograf.
I franska språket är manliga och kvinnliga yrkestitlar åtskilda väldigt ofta.
Jag kallar mig ju inte för fotografinna på mitt visitkort eller i arbetssammanhang. Där är jag ju fotograf rätt och slätt.
Det är bara på min blogg som jag heter "inna"med glimten i ögat att jag levererar bilder som kan vara hämtade ur rokoko-barock romantiska sammanhang. Eller nåt sånt...