Sardinien del III

Alldeles bakom vårt hus fanns en stig och om man följde den kom man till det mest fantastiska landskap. Jag förstod genast varför alla hus var byggda av samma slags sten.

Gick man dit fick man den mest magnifika solnedgång.

Det var enorma sylvassa stenblock som man sakta kunde klättra ner för, och väl där nere fanns vackra fina klippor att sola och snorkla ifrån. Det var motsatsen till barnvänligt förstås så jag och Markus tog oss dit på egen hand en eftermiddag och snorklade i det turkosa vattnet. Uppemot 30 meter sikt, och det är riktigt häftigt.

och jag är ju ingen geolog så jag vet inte vad den här typen av sten heter, men vacker är den. Porös och skulturell och full av olika färger och strukturer.

Det är tur att jag kan inspirera min kusin att fotografera, för det är det roligaste man kan göra ihop

Sådana här saker går jag igång på.
Maffig natur. 

Kram på er. Fortsättning följer...