Men så gav jag det en chans till och då funkade det riktigt bra. Hörde fantastiska Mia Skäringers Avig Maria. Så fin och så äkta. Den fick mig att fundera mycket på mitt eget liv. Mitt eget uttryck. Vad man gömmer och vad man visar. Vad som är på riktigt och vad som är yta.
Eller som hon själv skriver om sin bok:
Den här boken heter Avig Maria. Morsan. Madonnan. Horan. Kvinnan. Människan. Går genom fulrum och finrum. Ibland naken, ibland jävligt påklädd. Den heliga Marian med tröjan ut och in som smygröker i fönstret när ungarna somnat, som vänder på strumpan så ingen på det viktiga mötet ska se att det gått maskor. Som går in i väggen och försöker ta för sig lite av luften i ett rum fullt av roliga män.
Nu infann sig ett litet tomrum och jag undrar vad jag ska sätta tänderna i härnäst. Har ni något boktips till mig?
Du gör mig rejält sugen på att läsa den boken. Tyckte inte förra var sådär jättebra men kommer ge denna en chans :)
ReplyDeleteÅh Daisy! Kanske kommer du inte tycka om den här heller då. De liknar varann. Mycket ärlig smärta o svart humor. Kram
Delete