Iphonerehab

Jag var så trött på telefonen i morse. De ringde säkert 8-9 gånger mellan 8 och 9...plingade till av tiotalet sms...jag kände mig helt förföljd och tänkte: tänk när vi inte hade mobiltelefoner. gud vad skönt allt var då. Man slapp vara på tillgängligt, förföljd, engagerad i allt och alla. Facebook, mail, sms....man slapp vara så himla PÅ och så social.

Så idag när solen sken tänkte jag spendera en timme på stranden med Viggo. Hittade ingen väska så jag la allting vi skulle behöva med oss i en plastpåse.  I påsen la jag min iphone, handdukar, en påse torkad frukt och Viggos vattenflaska.

Så i ett obevakat ögonblick gick ett gäng skator loss på påsen, så när vi kom tillbaka låg allt utspritt. De hade hackat på påsen, telefonen och dessutom dragit runt på vattenflaskan så det mest var ganska blött...och omedelbart dött.

Så nu går det inte att få liv i telefonen....och det paradoxala är ju att jag nu får se hur det känns att vara telefonlös. Fruktansvärt. Jag har allt på min telefon. Listor, adresser, kontonummer, koder, nummer, färgkoder....

Jag har nu gjort vad jag kunnat för att kanske eventuellt kunna rädda min älskade telefon. Hårfön och puts. Så nu ligger den i en påse ris för att kanske kunna räddas.

Men ni som försöker nå mig på sms eller telefon så går det alltså inte. Ni får ringa till Fröknarna Fräs 0560-71891. Jag är på ofrivillig iphonerehab, och det kliar redan.

Jag lovar att aldrig mer klaga på telefonen bara den startar igen.