...det var otroligt rörande. För ett ögonblick släppte jag kameran och bara kände kärleken. Med dem.Jörgen följde med som assistent och fotograferade mig med sin mobil utan att jag visste om det...det blev väldigt vackert där jag satt på min sten med mitt enöga.
Idag lärde jag mig något nytt. Jag lärde mig hur jag lyckas överföra mina bilder från min mobil till min dator genom bluetooth. För vissa är det säkert busenkelt, men för mig var det inte så lätt, förrän idag. Det var så roligt att hitta bilder på min mobil från tillfällen som inte stora kameran varit med men tillfällen som jag ändå velat frysa.
Den rev inte ner några väggar, den gav inga nya insikter, den skapade inte några nya stilbegrepp inom filmkonsten, den briljerade inte med darrigt nytänkande och den kommer inte att bli ihågkommen som något mästerverk, men vi fick träffa 4 gamla kompisar från fornstora dagar i ett Askungedrama. De var lite äldre, ett snäpp mer kliché-iga och lite ytligare. Filmen var en lång produktplacerings-historia av kläder, skor, mobiltelefoner och datorer. Men det var fortfarande dem och det var fantastiskt kul att få träffa dem. Som en återföreningsfest med gamla minnen.
Gör inte som jag gjorde. 
...när du möter din kille för skolavslutningsfirande och utan att veta om det bär samma kläder som honom och hans son.
Det tog mig tre timmar och 20 minuter att cykla tjejvättern. Enligt min svärfar höll jag en hastighet på 28,5 km i timmen, enligt Jon Kasper som åkte Vättern på 9 timmar höll jag en hastighet på 30 km i timmen...jag har inte haft tid att räkna ut själv för jag har så mycket att göra. Men roligt har jag i mina rosa trikåer där jag står och trycker mig mot blå containrar.
